Full text of "Svenska etymologier"

See other formats

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for usc by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project andhelping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are lesponsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whelher any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite seveie. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http : //books . google . com/| 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



Ll 



SlriteF iilgita af K. Ilimaoistisb Hoiisliapssaiiihiilfl i fpsal», Is. 



SVENSKA ETYMOLOGIER 



A 1>. N O K K K X 



.^ 



Skrifter ulgifna af K. Humanistiska Yetenskapssamfuiidet i Ijpsala. 1 3. 



SVENSKA ETYMOLOGIER 



AF 



AD. NOREEN 

PROFESSOR I*!?ORDISKA SPRÄK 



-A/VO^(MAr- 



UPSALA 1897 

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 



i 







71 




Abborre, fsv. a(gh)borre, föres af Blomberg (Hemösands 
läroverksprogram 1872, s. V), hvad första sammansättningsleden 
beträffar, till substantivet å, got. ahwa 'vatten'. Häremot in- 
vänder Tamm (Etymol. Sv. Ordbok), »att till got. ahzva hörande 
former med urgerm. ^ utan w eljest icke äro kända». Detta 
håller icke streck, ty dels har sammanställningen af fisl. j^ger 
'hafvets gud' med ahwa (se min Urgerm. judlära 1888 — 90,8.41 
= Urgerm. lautiehre s. 59, 131, 144, 178), så vidt jag vet, icke 
af någon antastats; dels ha vi väl samma rotform i fisl. sil-égia, en 
kenning för hafvet (Alvfssmål 25; så uppfattas ordet numera äfven 
af Gering i den nyss utkomna andra upplagan af hans Glossar), 
samt förmodligen i det no. aag jämte aa 'å'. Direkt för samman- 
ställningen med å tala dels — såsom redan Tamm framhållit — 
det no. aaborr(e), som omöjligen synes kunna återföras på ett 
åghbörre, dels analogien (i fråga om betydelse) med det ty. Jluss- 
bar sch (jfr ock i viss mån sv. sjöborr e). Vid sidan af det no. 
aaborr(e) ställer sig för öfrigt numera det norrländska åbbar, som 
också af Lindgren (Sv. landsmålen XII, i, s. 108) anses ha forn- 
nordiskt ä: Emellertid behöfver detta icke med Lindgren fattas 
såsom uppkommet af äldre åh- eller — såsom Tamm tycks tänka 
sig förhållandet — vara identiskt med ahwa, a, hvarigenom bi- 
formen agh- blir oförklarad. Snarare vill jag identifiera det nu 
uppvisade ä- : ägh- (af hvilka båda stamformer det no. aag kan 
vara en kontamination) med mht. ^«Z£/^ 'wasser, ström (aue, insel)', 
fno. ey '(ö, sumpig strand) älf (se Fritzner^ II, 355, sp. 2), näm- 
ligen på följande sätt. Ordet måste urgermanskt ha böjts (jfr 
min Urgerm. lautiehre, s. 143 f. och nu senast E. Zupitza, Die 
germanischen gutturale, s. 62): nom. '^a('^)wi : gen. *a^iöz, hvaraf 
genom utjämning got. '^awi (bevaradt i det latiniserade Scadin- 
avi-a): ^aujös (fno. eyiar o. s. v.), under det att i relativt isole- 



4 AD. NOREEN 

rade sammansättningar den ursprungliga oblika stammen bör be- 
varas såsom "^agja- (jfr got. airpa-kunds, lubja-leis o. d.). Dessa 
tre stamformer böra fornnordiskt uppträda såsom resp. ä : 0y 
(jfr fsv. strä : strma, fgutn. hä-fall : hoy, fda. inä-r : möicer o. d., 
se min Altschwedische grammatik § i68) och agh-. Fsv. agJi- 
borre saknar sålunda /-omljud på samma sätt som fisl. Harald r, 
hrunhenda, prumgiollm, m. i förhållande till simplicia herr, hrynia. 
prymr o. s. v. Formen äborre åter beror på anslutning till an- 
tingen den ännu fortlefvande nom. *^ eller till synonymet ä = 
ahwa. Om ordets yngre former (anförda i Ordbok utg. af S\-. 
Akademien) kan följande förtjäna tilläggas. Abborre har uppstått 
af aghborre på samma sätt som fsv. Habbardh af Haghbardh^ 
Sibbiorn (förkortadt Stbbe) af Sighbiom, nysv. Tibble af fsv. pig- 
bile (citat hos resp. Lundgren, Kullberg och Rydqvist). Häraf har 
biformen aborre uppstått såsom Habor (se t. ex. Noreen-Meyer, 
Valda stycken s. 56, 17) af Habbardh, säkerligen emedan hufvud- 
tonen fordom legat på andra stafvelsen. Härpå tyder nämligen 
(utom själfva förenklingen af bb) dels det ännu stundom (enligt 
Sv. Ak:s Ordbok) förekommande uttalet aborre, dels o i stället 
för a framför ursprungligt rdh i Habor (jfr y. fsv. naivord jämtG 
natvardher, ä. nysv. Wårdehus — se K. Pira, Svensk-danska för- 
handlingar, s. 164 — jämte nuvarande Vardehus o. a. d.), dels 
väl äfven den fsv. assimilationen af ghb till bb, — För att icke 
lämna någon möjlighet obeaktad må till sist nämnas, att vårt 
ä : agh, om det återföres på ett ah : ^^ möjligtvis kan (såsom 
Zupitz2L a. st. föreslår) sammanhänga med första leden i det forn- 
preuss. assegis, lit. eszerys 'gers', h vilket i sin ordning utesluter 
allt sammanhang med ahwa. Däremot synes det mig icke gärna 
kunna (såsom Tamm i första rummet antar) höra till samma 
ordrot som agn, ty visserligen motsvaras detta af got. ahana, 
men af någon rotform ah- 'hvass' finnes, så vidt jag vet, intet 
spår inom hela det nordiska språkområdet. 

Almaren se under morkulla. 

An^epp se glåpord. 

Antingen (fsv. annattwiggia m. fl. yngre former) förmodas 
af Tamm (Etym. sv. ordb.) hafva fått sitt »w^ för gg kanske 
från subst. thing, sedan detta fatt uttal med explosivt/». Detta 
antagande förbjudes emellertid, icke så mycket af ng-.^ tidiga 



SVENSKA ETYMOLOGIER 5 

uppträdande (t. ex. anncettinghce Ly, annattingicB Vg II, a7itingia 
Bu), ty man kunde ju antaga, att i ett genom association med 
piiig uppkommet ^annatping(i)a assimilation af tp till // ägt rum 
(jfr fisl. potiu 2Å pot pil o. d.); utan framför allt (jfr Kock, Arkiv 
XI, 127 f ) af den i U uppträdande formen a?itwmgice^, som visar, 
att 7ig inträdt redan innan w i -twiggia försvunnit, och medan detta 
var kvar, kunde naturligtvis ingen association med ping äga rum, 
eller om en sådan ändock ägt rum, så borde den nödvändigtvis ha 
ledt till w\^ aflägsnande. Snarare vill jag i väsentlig öfverensstäm- 
melse med Kock antaga, att -;/^- här är af samma analogiska art 
som i våra vulgära uttryck den käringe, den däringe, satijigen för 
den här, deii där, satan, det dialektala te minstingen, nons(t)ingen 
för åt minstone (fsv. minsto\ nå(go)nsin eller de forns venska sinun- 
gtwi för slnuni, enunga för e7tga m. m. En annan dylik bildning ser 
jag i det hittills alldeles utan förklaringsförsök lämnade småningom, 
som tidigast hittats i Synonymorum libellus (1587). Det synes mig 
utgöra en fortsättning af det fsv. uttrycket för samma tanke, 
nämligen smäm (dat. pl. af smä små'), antingen så att man till 
småm lade -ing -|- det i adverb vanliga -om (jfr stu7idom, lagom 
m. m., särskildt fsv. strmingom och Jlukningom)^ hvarefter *j;;/^- 
mingom dissimilerades till småningom på samma sätt som fsv. 
mcBllo7i (-an, -in) af mcellom (fisl. millim) ^ fisl. megin af megim 
(denna form förekommer verkligen i fisl., t. ex. i Hauksbök 2 
gånger, se den Arnamagneanska upplagan, Kbh. 1896, s. XXX), 
ånumapkr för åmumapkr m. m. (se min Aisl. gr.^ § 199 anm. i); 
eller ock så att man till själfva stammen små lade suffixet -ning 
(jfr de nyss nämda str&ningom och fluknijigom) -|- om. Den i 
Götaland förekommande formen smånigom beror på den i vissa 
(särskildt östgötska) fsv. handskrifter uppträdande dissimilationen 
af -ning till -nig, hvarom se min Geschichte der nord. Sprachen^ 
§ 189, 6; en äfven från västgermanska språk bekant företeelse 
(se Sievers, Beitr. IV, 533 f och Schröder, Zeitschr. f d. Alt. 
XXXVII, 124 ff.), t. ex. fht. kimi(7i)g, pfen7ii(n)g och på mot- 
svarande sätt i t. ex. fht. ho7ia(7i)g liksom fsv. ho7iagh mot fisl. 
hu7ia7ig. Att aldrig någon fsv. form på -7ig af sistnämda ord 
anträffats (Kocks uppgift, Fsv. ljudlära s. 232, om ett fsv. hanung 

^ Det af Kock från Bu anförda antvingia lär enligt meddelande af kand. 
O. Ottelin icke existera. 



6 AD. NOREEN 

beror väl på missuppfattning af Schlyters citat i SdmL. s. 23 
not 70; Söderwall känner ej häller formen), förklaras väl däraf, 
att biskötseln i fsv. tid tycks — af landskapslagarna att döma — 
ha varit inskränkt till Götaland. Dessa -/^^-utvidgningar utan 
någon ändring af ordets betydelse äro i semasiologiskt afseende 
att jämföra med sådana bekanta typer som 'kol-ande mörk', 'en 
endaste en', fan-ders, -ken m. m. Det sistnämda ordet uppträder 
för resten också med -/;/^-utbildning hos Asteropherus (se Noreen- 
Meyer, Valda stycken s. 53, 24), d^ix fammiyigen antingen är ett 
på skriffelet fannnt7tgen beroende läsfel (en mening som jag dock 
anser sakna stöd i manuskriptet) eller möjligen (såsom jag a. st. 
s. 275 gissat) en omstöpning af svordomen /<2« i mig. 

Balder(B)brå — icke upptaget i Tamms ordbok — växterna 
Anthemis cotula och arvensis samt Matricaria inodora (se Jenssen- 
Tusch, Nordiske plantenavne), anses hittills allmänneligen (t. ex. 
ännu af Bugge, Studier I, 284) betyda 'Balders ögonhår', detta 
med stöd af det bekanta stället i Snorres Edda (I, 90): »eitt gräs 
er suä huitt, at iafnat er til Baldrs brär», d. v. s. 'en ört är så 
hvit, att den jämnställts med Balders ögonhår'. Men frånsedt 
att den ifrågavarande blomman (ty på denna och icke på växten 
i sin helhet syftar tydligen uttrycket) är delvis gul och endast 
delvis hvit, så gör det af Ross anförda no. baldr(s)7icever 'den 
tykke ujaevne bark, som danner sig på birk, efteråt barkhinden 
(nsevr) er tagen af i högsta grad sannolikt, att vi hos Snorre 
blott hafva att göra med ett af hans vanliga försök till etymo- 
logisk förklaring af för honom dunkla ord. Detta så mycket 
snarare som Balder tydligen var en föga populär gud, af hvilken 
inga fullt säkra spår äro funna vare sig i ortnamn (se Joh. 
Steenstrup i [dansk] Historisk tidsskrift 6 R. VI, 377 f. ; Bugge, 
Studier I, 281; Lundgren, Språkliga intyg s. "j^) eller i kult (se 
E. H. Meyer, Germanische mythologie s. 262). Minst af allt 
kan man (med Lundgren a. st.) af ordet balder sbrå sluta till 
hans dyrkan i det forna Sverge och Danmark. Bugge har redan 
(Studier I, 284) framställt som en möjlighet, att detta blomnamn,, 
som först i nyare tid visar sig i Danmark och södra Sverge„ 
vandrat dit från Norge och dess kolonier. Denna möjlighet 
synes mig upphöjas till så godt som absolut visshet, om man 



SVENSKA ETYMOLOGIER 7 

besinnar det oregelbundna bevarandet af ^-ljudet framför Id + 
vokal (jfr ålder af fsv. ålder o. d.), som ju visar att Balder är 
ett, snarast på literär väg upptaget, lånord. Men icke häller 
för Norges vidkommande är dess mytiska innebörd sannolik. 
Balder- i blomnamnet kan alltförväl vara den nordiska motsva- 
righeten till ags. bealdor 'herre, furste' (vare sig att detta är 
samma ord som gudanamnet Balder eller ej). Och fisl., fsv. bra 
betyder utan tvifvel äldst icke 'ögonhår', utan mera allmänt 
'bryn, kant, bräm, frans', såsom framgår dels af specialiseringen 
fisl. augfajbrä, fsv. öghnabrä, dels af parallellen med det etymo- 
logiskt mycket nära besläktade fisl. brun 'skarp kant' och 'ögon- 
bryn', fsv. brun 'kant, bräm' och (jämte öghnabrun) 'ögonbryn' 
eller 'ögonlock', nysv. bryn i skogs- och vattu-bryn jämte ögon- 
bryn; jfr ock den parallella betydelseutvecklingen hos det med 
brå etymologiskt identiska fomgall. brlva brygga' och det vid 
sidan af brun sig ställande fisl. brti 'brygga, bro'. Då man nu 
betänker, att blommans vanligaste namn är prästkrage (jfr andra 
namn, såsom munkkrona o. d.), som kännetecknar den från syn- 
punkten af dess utseende i det hela, så synes det mig vara 
mest metodiskt att antaga, det baldersbrå utgår från samma 
åskådning och betyder 'herr-krage, furste-bräm' o. d. Är detta 
riktigt, så skulle härmed det enda skäl vara undanröjdt, som 
Bugge (Studier I, 283) anser kunna »med större grund» anföras 
mot hans uppfattning af Balders-mytens utveckling här i norden. 

Bänka se bunke. 

Basa 'upphetta' förmodas af Tamm (Et. sv. ordb.) vara 
»i yngre tid» abstraheradt ur bastu. Att så icke är fallet, visar 
väl dalmålets basa 'värma' af fsv. *basa samt sv. och no. dial. 
baska 'slå' (med samma betydelseutveckling som »basa på någon»). 
Ordroten är densamma som i fht. bäian 'värma', sv. bad och 
solbadd (jfr betydelseutvecklingen i bädda på 'slå' och baddare 
'huggare') samt det lat. fovére 'värma' (så att Tamm s. 20 icke 
har rätt i att säga, det roten i bad »icke annorstädes — än i 
slaviska språk — är uppvisad i liknande betydelse»). Afled- 
ningen åter är alldeles af samma art som i brasa (se vidare 
detta ord nedan) : mht. brésjen af *bräia7i, fräsa (jfr detta ord 
nedan): gr. 7rt(JL-7cpY]-(JLt m. m. 

Beck se glåpord. 



8 AD. NOREEN 

Bingbång se bunke. 

Binge se bunke. 

Boll antogs af vissa äldre etymologer härstamma från den 
fsv. formen balder, dat. balle, och Rydqvist stafvade därför ömse- 
vis båll och boll. Också är det väl hans auktoritet som orsakat, 
att nystafningen båll så hastigt och så pass allmänt vunnit in- 
steg. Emellertid erkännes denna härledning nu väl allmänneligen 
såsom förfelad, enär man icke kan ha nysv. ^-Ijud för fsv. a 
före // (jfr falla, tall o. s. v.), ej häller exempel finnas på, att 
denna öfvergång inträdt före det oursprungliga Id i sådana ord 
som balder, där d endast i nominativen förekommer och är ett 
sent inskott mellan // och r (jfr nysv. all, pall o. d. af {^v. 
ålder m. m.). Man antog därför, att boll motsvarade det u- 
omljudda fisl. bqllr, liksom det äldre nysv. gräs-wåll (jämte -wall 
hos Serenius) motsvarar fisl. vqllr; så t. ex. Kock, Stud. i fsv. 
ljudlära, s. 409 f., där dock med orätt antages, att äfven fsv. 
balder medverkat till uppkomsten af den nsv. formen. Senare 
har emellertid Lindgren (Sv. landsmålen XII, i, s. 58), till hvilken 
Tamm (Et. sv. ordbok) anslutit sig, sökt göra gällande, att boll 
står i afljudsförhållande till fsv. balder och fisl. bqllr och så- 
lunda har samma rotvokal som fisl. bolle 'kupa' och nsv. bulle. 
Denna förklaring kan möjligen vara riktig beträffande den 
norrländska dialektform, som varit anledning till åsiktens fram- 
ställande, men omöjligt för riksspråkets vidkommande. Såsom 
jag i min Altschwed. gram. §111 med anm. 4 uppvisat, öfver- 
går nämligen gammalt o redan i fomsvensk tid före // till u, 
under det att gammalt q kvarstår som o. Fsv. boll- måste där- 
för ge bull- (jfr tull af medellågtyskt tol o. s. v.) och vårt boll 
är fisl. bqllr, fsv. bölder (d. v. s. bqlder)\ då Lindgren säger^ 
att bölder »ej uppvisats i fsv.», så har han förbisett det hos 
Söderwall anförda fyre-bol (en gång). Af alldeles samma skäl 
kan vårt nysv. troll icke motsvara den fisl. formen troll, hvilken 
fastmera representeras af det i äldre nysv. förekommande trull 
(t. ex. hos Lucidor, Salberg och i Noreen-Meyers Valda stycken, 
s. 44, 9; jfr trtdla hos Arvidi), som dock äfven kan fortsätta 
det fsv. trul, därest detta (som i de allra äldsta handskrifterna 
blott har formen trol) själft icke öfverallt uppstått af trol. Det 
nysv. troll måste därför motsvara den andra fisl. formen för 



SVENSKA ETYMOLOGIER 9 

detta ord, nämligen trqll (om hvars, någon gång med orätt be- 
stridda, existens se F. Jönsson, Aarboger 1890, s. 256; Noreen, 
Uppsalastudier, s. 208 och Aisl. gr.^ § 144; Kahle, Die Sprache 
der Skalden, s. 302; Bugge hos Fritzner^ III, 1107), och det 
nyisl. troll. Boll och troll äro därför båda att föra till de långt 
ifrån talrika säkra exemplen på ^-omljud af a i fomsvenskan. 

Brasa härledes af Tamm alternativt från en rot brås 
'braka' eller bias 'blossa'. Intetdera synes mig träffa det rätta, 
men väl hans till sist framkastade fråga: »kanske sammanhö- 
rande med brådr» Brasa, dalmålets brasa för jag till det no. 
verbet brasa 'vara brunstig (d. v. s. het), låga, stoja' (jfr vårt 
»låta det gå hett till») jämte no. och sv. braska (jfr basa : baska 
ofvan under basa) 'stoja, skräfla', no. brase 'en som braskar' (fin- 
nes redan i fno. såsom öknamn); jfr no. och sv. dial. brasa 
'steka'. Den primära roten utan j-afledning (jfr ofvan basa och 
nedan fräsa) visar sig i mht. br^jefi 'ånga, dofta' och med af- 
Ijud i mht. briiejen 'bränna'; med annan afledning i mht. bra- 
dem 'ånga', fht. brädam 'hetta', brätan 'steka', fsv. bräpa up 'för- 
ivra sig' (d. v. s. 'bli het'), bräper 'bråd' (ursprungligen 'het', 
såsom Tamm med rätta förmodar; han kunde hafva jämfört be- 
tydelseutvecklingen i lat. tostus > fra. töt och vårt vulgära »det 
är väl inte så hett» för »brådt»). Vårt braska är emellertid sä- 
kerligen delvis — t. ex. särskildt i ett sådant uttryck som »när 
Anders braskar (d. v. s. knastrar), så slaskar jul» — af annat 
ursprung, lån från mit. bräschen 'braka' och 'skryta' (se vidare 
Tamm och Söderwall). Med uttrycket »i brådbrasket» förhåller 
det sig väl, såsom redan Hellquist, Etymologische bemerkungen 
s. V noten, antydt, på ännu ett annat sätt. Dess brask kan på 
grund af betydelsen icke gärna vara det fsv. (från mit. bräsch 
lånade) brask 'brak, skryt', utan är nog ett substantiveradt neu- 
trum (liksom djup, ljus, sår o. d., se Noreen, Arkiv VI, 361) 
af det fsv. adj. *br<kzker, ^brazker (jfr dcensker, dansker o. d.) 
af äldre ^bräpsker (<. "^bräpiskr), som förutsattes af fsv. brazka 
(brcezkaj, nu omstöpt till brådska genom inflytande från grund- 
ordet bråd. »I brådbrasket» betyder sålunda ungefar »i bråda 
brådskan». Genom folketymologisk anslutning till adj. rask får 
uttrycket någon gång formen »i brådrasket». 

Braska se brasa. 



10 AD. NOREEN 

Brådbrasket se brasa. 

Bunke i mjölkbunke måste enligt Tamm skiljas från det 
i ormbunke ingående, och han för det förra till fsv., fisl. bunke 
'last, lastrum', det sednare till fsv. bunke 'hög, hop', som enligt 
honom skall vara ett helt annat ord. Jag ser intet skäl till 
denna uppfattning. Fsv. bunke betyder 'något sammanpackadt, 
packe, klunga, lager, fartygslast, lastrum', allt betydelser som 
otvunget låta förklara sig ur hvarandra i den ordning, jag an- 
gifvit dem (jfr bl. a. packe : pack 'folkhop' : packning : pick och 
pack : packsaker). Från betydelsen 'klunga, lager' utgår såväl 
våra dialekters bunke 'tufva' som ock riksspråkets ormbunke, 
så benämd på grund af sin tätt sammangyttrade, till ett enda 
lager sammanpackade bladställning. Till den andra betydelse- 
utvecklingen: 'lager' > 'rum eller kärl, hvari något lagras' i mjölk- 
bunke (och engl. bunker 'lår') samt det af Tamm icke nämda 
bunkalag finnas många paralleller (t. ex. 'nere i lasten' för 'last- 
rummet'), af hvilka den bästa erbjudes af den vid sidan af bunk- 
stående rotvarianten bung-, dit Tamm själf med all rätt för så- 
väl sv. dial. bunge 'dunge' (fht. bungo 'knöl'), no. bunga 'klick' 
och med afljud binge 'gödselstack' (engl. bing hög') som ock 
sv. och no. binge (fisl. bingr) 'lår'. Båda rötternas grundbety- 
delse är 'packa', h vilken kan difierentieras icke blott i riktningen 
'packa ihop', utan äfven till 'packa på, bulta' (jfr »det packar 
på dörren» o. d.). Därigenom vinna vi sammanhang med tvänne 
ordgrupper som Tamm för till en särskild rot, nämligen å ena 
sidan den som representeras af t. ex. fsv. bunka 'bulta' : bänka : 
hoU. bink 'påk' (d. v. s. 'bult'), å andra sidan t. ex. fsv. bunga 
'trumma' : fisl. banga 'bänka' (dit ock nysv. 'buller och bång 
hör) : hoU. iingel 'påk' (jfr vårt bing-bång). — Ett annat intres- 
sant exempel på dubbelbetydelsen 'packa (ihop)' : 'packa (på)' 
erbjuder roten i det plattyska siuken, fomlågfrank. stukaiiy höll. 
stuiken, hvilka verb ha båda betydelserna. Från detta lågtyska 
ord är vårt stuka (en hatt o. d.) lånadt. En inhemsk repre- 
sentant af roten som emellertid blott uppvisar betydelsen 'sam- 
manpacka' ha vi i subst. stuka 'jordhög till förvaring af jord- 
frukter' (så enligt Sundéns ordbok), i dialekterna äfven 'sädes- 
skyl' och 'vedstack'. En bildning med den andra betydelse- 
nyansen ha vi troligen i det med afljud bildade verbet no. 



SVENSKA ETYMOLOGIER II 

stauka stampa', så stappla' > 'tumla hit och dit' > 'syssla' > 
'pyssla', vårt stöka. 

Båll se boll. 

Bång se hu7ike. 

Djäkne identifieras af Tamm och af Tegnér (Om genus 
i svenskan, s. 136 noten) med det danska degn. Att detta icke 
är alldeles riktigt, tror jag mig hafva visat redan i Arkiv VI, 384. 
Da. degn och fsv. dcBk(i)7i äro etymologiskt sedt det latinska 
decanus, under det djäkne och fda. diegn äro lat. diaconus. 

Dobbsko se dubb. 

Dombj allra anser Tamm vara bildadt af ä. nsv. don 'dån'. 
Detta är omöjligt, visserligen icke på grund af m, som kan ha 
uppkommit af n före b på samma sätt som i armbåge. Hambo, 
Rickomberga m. m., men däremot på grund af det slutna ö- 
Ijudet, som i denna ställning endast kan återgå på antingen fsv. 
ö (t. ex. dom, blomma o. s. v.) eller äldre u, detta sednare 
dock (eftersom u före m i rsp. bevaras) blott i ursprungligen 
dialektala former såsom lomjlaska (till no. lumma 'ficka'), dom- 
kraft (af lågty. dum(m)kraft) eller de enligt Lyttkens-Wulfi* (Ut- 
talsordbok) alternativt med slutet ^-Ijud uttalade fiskrom (således 
motsvarande dels vissa dialekters form rumm, dels fsv. rompn) 
och drycken rom. (uttalet med slutet ^-Ijud motsvarande den äldre 
formen rhuni). Vill man därför i det väsentliga uppehålla Tamms 
•etymologi, så får man förklara dombjällra, liksom Tamm i fråga 
om det no. dumbjella gör, ur ett ^dun (no. dun) 'dån', som 
visserligen icke i fsv. anträffats, men möjligen där kan hafva 
funnits såsom biform till det ej häller i fsv. tid råkade "^don (jfr 
fsv. hugher : hogher m. m.). Men sannolikt har ordet icke, så- 
som Tamm (och väl äfven Fritzner) antar, något med dån och 
fisl. dynbialla 'starkt klingande bjällra' att göra. Dombjällran 
utmärker sig nämligen som bekant icke genom sin starka, 
utan tvärtom genom sin dofva klang; likaså det norska ordet 
(»bjaelde, som giver en mat klang» Aasen). Orden böra väl 
därför, såsom redan Aasen föreslagit, liksom no. dumvekkja 'liden 
bjaelde' till fsv. dumber 'dof, fht. tumb 'döf m. m. 

Dregla eller drägfgjla anser Tamm »förutsätta en urnor- 
disk stam ^drai^W'» och tillägger: »annars är etymon okänt». 



12 AD. NOREEN 

Mig synes följande etymologi tillfredsställande. Nysv. subst. dre- 
gely hvartill verbet dregla nybildats liksom segla till segel (fsv. 
sighla gåfve *stggla), motsvarar no. drigl 'rinnande seg afsön- 
dring' på samma sätt som tegel : no. och fisl. tigl, segel : fsv. 
sighl m. m. Men liksom fsv. sighl är en ombildning af det äl- 
dre sceghl (no. och fisl. segl) efter verbet sighla (no., fisl. siglä)^ 
är drigl bildadt efter no. drigla 'afsöndra seg vätska' och 'släpa' 
samt förutsätter ett äldre ^dregl, som vi ha i det sv. draget, 
hvartill nybildats drägfgjla liksom no. segla (jämte sigla) efter 
Segl. Drägel \ drigla förhålla sig alltså som sceghl \ sighla m. m. 
(se min Urgerm. lautl. s. 14 f, Aisl. gr.^ § 139, i, Aschw. gr. 
§ 164), d. v. s. drigla har urgermanskt /-omljud af en rot dr eg, 
som vi återfinna i no. drega 'släpa' (obs. att drigla äfven bety- 
der 'släpa sig'), fomfris. och fno. drega 'draga, släpa'. I afljuds- 
förhållande härtill står fisl. draga, hvaraf med /-suffix liksom 
drigla är bildadt fisl. dregell 'band'. Samma betydelseutveckling 
uppvisa de på annat sätt afljudande fisl. dorg 'metref och drog 
'strimma'. "^Dregl 'drägel' betyder sålunda egentligen 'seg tråd' 
och det dithörande kausativet drigla 'afsöndra sega trådar (af 
spott o. d.)'. — Det no. dreygla 'menstruera', som kan tyckas 
tala för Tamms etymologi, lär väl icke vara något annat än en 
af Ross konstruerad uppslagsform, ty citatet har formen dreyla, 
som antingen uppstått af det äfvenledes förekommande dregla 
(drygla) eller, och detta väl snarare, är identiskt med dreyla 'söla 
bort tid' (jfr den alldeles likartade betydelsedifferentieringen i 
sv. söla, sudda, kladd m. m.), såvida icke detta i stället hör till 
den under drul nedan behandlade ordgruppen. Det no. dreygja 
'blive vaad om munden, om döde mennesker' torde vara att 
med Aasen föra till draug 'dodning'. 

Drul sammanställer Tamm med no. drul 'tvärvigg', drula, 
höll. druilen 'dröna' och tillägger: »etymon är icke närmare 
känt». Man kan dock komma ett stycke vidare. Otvetydiga 
släktingar ha vi i flera andra norska ord: dryl 'knölpåk, luns', 
dryle 'kloss, lathund', dryla 'gå tungt' och 'vräka från sig', draula 
'dröna, komma på efterkälken o. d.', drole 'luns'; vidare i nyisl. 
drjöli 'luns', som tydligen sammanhänger med det fisl. öknam- 
net dryllr, med no. droll 'kluns' och mht. trolle 'luns, drul', för 
hvilket sistnämda Kluge säkerligen med orätt gissar på samman- 




SVENSKA ETYMOLOGIER 1 3 

häng med mht. trollen 'traska', som tydligen hör till fisl. tropa 
'tråda' och sålunda, om Sievers etymologi är riktig, har en nor- 
disk släkting i troll {^trodla- 'plågoande', jfr tropa i betydelsen 
'plåga, kvälja, ansätta' om maran o. d.). Ur den till drul sig 
slutande ordgruppen erhålla vi alltså en nordisk rot driul : draul 
: drul jämte drulL uttryckande 'klumpighet' i både fysisk och 
andlig mening. Dess afljudsserie är säkerligen oursprunglig, ana- 
logice nyskapad genom »entgleisung» ur det svaga rotstadiet 
drul(l), som från början hört till den rot drel(l), som förutsattes 
af ett annat, enligt Tamm äfvenledes etymologiskt oklart svenskt 
ord, nämligen drälla, enligt hvad en mängd befryndade, af T. 
icke anförda norska ord visa, t. ex. dral(l)a, dralta 'slå dank*, 
drelta 'falla tungt', drilta 'gå tungt', drulta 'gå eller falla tungt'; 
jfr nyisl. drälla 'släpa sig fram', drella 'bylte'. I våra dialekter 
betyder drälla icke blott såsom i rsp. 'spilla klumpvis', utan 
äfven 'vara drulig' och 'falla i klump'. Äfven i hela denna ord- 
grupp finna vi sålunda betydelsen 'klump, klumpighet' vara den 
centrala och grundläggande. 

Dräg(g)la se dregla. 

Drälla se drul. 

Dubb är enligt Tamm ett »etymologiskt dunkelt ord, el- 
jest veterligen endast uppvisat i no. dobb järnbult», men han 
misstänker själf, såsom mig synes med rätta, att äfven vårt nå- 
got dialektala dobbsko 'doppsko' hör hit. Andra släktingar fin- 
ner jag i fris. dubben 'bulta', engl. dub 'slag' och no. dublung 
'plugg'. I samma betydelse 'plugg' har norskan äfven dyvling 
och sv. dial. dövling. Till den här — och i fris. duven, no. duva 
'dunka på' — uppträdande rotstafvelsen duv- förhåller sig dubb så- 
som skubba till fsv. skiuva, rubba : fsv. riuva, klubba : klo/ve, klabb : 
kla/ve, krabba : krafla, klibba : klif-s (och klifva), stubb och stubbe : 
fno. stu/n 'stubbe', stabbe : fisl. sta/n 'stam', labb : lo/ve, skabb : 
skofvor (och skaf va), ribba : refbe^i, m. m. Liksom dyvling förut- 
sätter ett *dyvel, nomen instrumenti till no. duva 'dunka på', så 
synes det svenska synonymet dymling — som Tamm, väl utan 
tvingande skäl, anser vara lån från lågty. dUmeling 'tumme', något 
som ej nöjaktigt förklarar den äldre biformen dömling — kunna 
vara en afledning af det fisl., till betydelsen något ovissa dymbill 
'träkläpp', som Tamm anser egentligen betyda »liten stum varelse» 



14 AD. NOREEN 

eller ock »forstummare», men som väl helt enkelt är 'bult' af en 
nasalerad rotform dumb. Den onasalerade roten torde vara den- 
samma som i fsv. duva, fno. diifa 'doppa' och ags. du/an 'dyka', 
ty analogi till betydelsedifferentieringen 'bulta' : 'doppa, dyka' ha 
vi t. ex. i förhållandet mellan vårt dunka och ty. tunken, hoU. 
mdunke7t (se Kluge^ under taucken). Med dessa sednare ord 
synes mig nämligen sv. dunka och no. dunka 'dimpa ned' kunna 
identifieras snarare än med Tamm foras alternativt till däiiga 
eller dån. Dank i 'slå dank' m. m. (se Tamm) kan ha sekundärt 
afljud i förhållande till dunk. 

Dunka se dubb, 

Dymling se dubb. 

Dåsig föres af Tamm (Et. Sv. Ordb.) tillsammans med nsv. 
dast och ett fisl. dåse, no. daase 'stackare'. Frånsedt den om- 
ständigheten, att det hos Fritzner upptagna hapax legomenon 
dåsi (Sn. E. II, 495) alltför väl kan vara att uppfatta som dasi 
(Sn. E. I, 532 på motsvarande ställe) och höra till dasask 'af- 
tyna', så är Tamms uppfattning ohållbar på den grund, att dåsig 
här och där uttalas med öppet ^-Ijud (se Lyttkens-Wulff, Ut- 
talsordbok), h vilket visar, att fsv. i detta ord haft ö, icke ä. 
Det sammanhänger i stället tydligen med fsv. dy sin 'dåsig', no. 
dosa, dusa, da. dial. dose 'vara dåsig', sv. dial. dusa 'slumra', mit. 
dosen, dusen 'vanka omkring slapp och slö', engl. doze 'slumra', 
fisl. dusel-menne, -kross 'krake' (om människor, resp. hästar), dus 
'total stillhet', ty. duselig 'dåsig' m. m. (jfr Tamm under dus\ 
Onödigt torde vara att betrakta vårt dåsig som lån från den 
mht. motsvarigheten dosich 'yr i hufvudet', då hela ordgruppen 
är så spridd i norden och vi äfven äga det vulgära verbet (ligga 
och) dåsa, till h vilket dåsig otvunget ansluter sig (jfr supa : su- 
pig, grina : grinig, lipa : lipig o. d.). — Icke häller kan väl dast, 
såsom T. antar, vara ursprungligt participium till fisl. désask 'bli 
illa medfaren', hvaremot talar både betydelsen och den (af T. 
omnämda) äldre nysv. biformen deest. Denna visar sig fastmera 
vara particip till ett ^desa af ^deisa, som ock uppträder i en 
annan sorts participform, nämligen det no. synonymet deisen 
'slapp'. Dast förhåller sig till dest liksom sv. fläst (skrifvet^^^j/) 
till no. flest, sv. strumpläst till biformen -lest, fsv. frcest .fr est, 
hcester : hester, frcesta till /resta m. m., hvarom se min Altschwed. 



I 



SVENSKA ETYMOLOGIER 1 5 

gram. § 80, II, 2 med anm. 6 och 7 (jfr ock § 90). Man hade 
sålunda Ijudlagsenligt sing. dcest : pl. desta, hvaraf genom kom- 
promiss d^st. 

Dast se dåsig. 

Bnka se gers, 

Bnkanne(r)ligen se evinnerlig. 

Enkling se gers. 

Enkom se gers. 

Enstöring anses af Tamm vara en under inflytande af 
stör gjord ombildning af det gamla synonymet eiistöding. På 
så sätt blir emellertid biformen enstöhling (hos Lind 1749 och 
ännu i sv. dial.) oförklarad. Mig synes sannolikt, att enstörmg 
och enstöhling (där hl tydligen — liksom hos Columbus m. fl. — 
afser att beteckna »tjockt» /, med hvilket ordet i dial. uttalas) för- 
hålla sig som ifjor : ifjol eller mor : mol (se nedan under mol)^ 
d. v. s. att vi här hafva att göra med tvänne dialektformer, en 
sydsvensk och en medelsvensk, båda utvecklade ur "^enstörding, 
bildadt liksom no. eiiistyving (med samma betydelse) af styv så 
detta af *störd, stel (ursprungligen äfven det en dialektform, se 
Noreen, Sv. landsmålen I, 175), no. stel, ster, styrd, sv. dial. 
stol (Dalbymålet; jfr hos Rietz lat-stöling 'lätting'), fisl. stirpr. 
Vokalförhållandet är alldeles detsamma som i t. ex* herde, sv. 
dial. hele : höle (och höling)^ höre, da. hyrde, fisl. hirpir, i det 
att förbindelsen ird i vissa nordiska dialekter utvecklas till erd 
(el), i andra till yrd > ord (öl). 

Evinnerlig, fsv. évinneliker, da. evtndelig, uppfattas af Ryd- 
qvist (Sv. spr. 1. VI, 535), Kock (Svensk akcent II, 326) och 
med en viss reservation Tamm (Et. sv. ordb.) såsom identiskt 
med fisl. éfe(n)legr, våra dialekters eveli(g). Redan sistnämda, 
för Kock egendomliga, sammanställning af éfelegr och eveli(g) 
är osäker, enär eveli(g) sannolikt är en utbildning medelst -lig 
af evi(g), liksom ty. ewiglich. Fryksdalsmålets äveli talar icke 
häremot, ty 'evig' heter där ävi af fsv. ^vigher, som förhåller 
sig till ézfig såsom fsv. br^f : bref, präster : préster, P^tar : 
Petar m. m. (se min Altschw. gram. § 114), d. v. s. ordet är 
lånadt från mlågty. éwich dels före, dels efter den fsv. öfver- 
gången é > ^. Afgjordt oriktig däremot synes mig den gängse 



l6 AD. NOREEN 

identifieringen af éfeiilegr och evifmellker, hvarigenom hvarken 
det dubbla ;/ eller den därpå följande vokalen eller aksentläget 
i evimieliker förklaras. Denna aksentuerings höga ålder fram- 
går, såsom redan Kock påpekat, däraf att 1536 års salmbok 
har uttalet ewtnnelig, men den skall enligt K. bero på infly- 
tande af synonymet ^vcerpellker 'evärdelig' m. m. Till förkla- 
ring af -Jine- anför Kock intet. Ordet synes mig vara helt regel- 
bundet bildadt till verbet fsv. vhma(s), fisl. vumask i dess be- 
tydelse 'finnas till, vara, fortfara' och utgår närmast från sådana 
i våra landskapslagar vanliga uttryck som »^ maef)an topt hans 
vinder^ Vg I, y>CB maef)an go{)s vifider» Vm, r.ce maef)an J>aet 
vins til» Ög. Det betyder alltså 'alltid fortfarande' och aksen- 
tueras på samma sätt som alla andra sammansättningar med fsv. 
^, é {ehuru, eko, enär o. s. v.). Det af Kock till jämförelse 
framdragna enkån7ie(r)lig(en) , fsv. mkannehker talar icke för hans, 
utan för min förklaring. Det sammanställes af både Kock och 
Tamm med fisl. einkanlegr, men af den förre därjämte oriktigt 
med fisl. einka 'speciell', och han tillägger, att det, frånsedt -liker, 
»icke är sammansatt» och synes ha fatt sin aksentuering dels 
i följd af att det missuppfattats såsom en sammansättning, dels 
genom association »med hjärtt^tnerlig ^tc». Tamm däremot för- 
modar riktigt, att det hör till fisl. kanna 'undersöka, kräfva, till- 
erkänna'. Att detta är rätt, visar den af T. icke omnämda fisl. 
biformen einkennelegr som är bildad till fisl. einkenna 'utvälja' 
liksom fsv. mkannehker till (det i fsv. icke hittade) synonymet 
fisl. einkanna. I fråga om betydelseutvecklingen har man en 
fullständig parallell i fsv. énkorliker 'enkannelig' af kora 'välja'. 
— Den nu lämnade förklaringen af evinnerlig gör ytterst sanno- 
likt, att man icke far med Tamm förklara evärdelig, fsv. evcer- 
peliker af ett "^evcerldellker, hälst ingen fsv. form med / anträf- 
fats, ehuru det antagna grundordet värld ännu i dag spökar 
med sitt stumma /. Dessutom blir »binde vokalen» e på så sätt 
svårförklarlig. Ordet hör säkerligen antingen, såsom redan Ryd- 
qvist (II, 394) alternativt föreslagit, till vcerpa (varpa) 'blifva' 
eller till vcerpa (ofta i Vg I och II, got. wardjaii) jämte varpa 
'bevara', h varför äfven talar a i biformen ceuarpeleker (Birg. 
Avtogr.). Endast härigenom kan vinnas det sammanhang med 
fno. évcerdligr, som äfven Tamm antar; ty här kan ju vcBrd 



SVENSKA ETYMOLOGIER 1 7 

icke vara ett synkoperadt vceruld, I fråga om betydelsen blir 
det sålunda en fullständig parallell till evinnellker, 
Bvärdelig se evinnerlig (s. i6). 

Fasa, fsv fasi. föreslår Tamm — dock med mycken tve- 
kan — att sammanställa med ty. fasebi och sv. fjäsa, fjäska. 
Utom det att en dylik gissning redan på grund af de nysv. 
ordens vidt skilda betydelse är föga tilltalande, förbjudes den 
väl direkt af de ögonskenligen med fasa både i form och be- 
tydelse ytterst nära befryndade, men af T. icke observerade, 
faster 'buse, jätte' i dalmålet och fisl. fgsoll 'vidunder'. Visser- 
ligen öfversätter Egilsson detta hapax legomenon med *perreptans, 
pervagans', men ingenting talar för att så öfversätta det i den 
enda anträffade frasen séte gliufra fgsla 'underlag för klyftors 
vidunder' (icke 'genomkrypare'), en kenning för guldet (ty drakar 
rufvade ju på skatter i bergsklyftor); och bestämdt däremot talar 
det otvetydigt besläktade dalska ordet. Ännu omöjligare är väl 
Vigfussons på ordets identifiering med fht. fasal yngel, afföda' 
beroende öfversättning 'brood'. Jag anser sålunda, att vi ha att 
utgå från en germansk rot fas 'skrämma', som träffas äfven i 
fisl. (och {^\) fasi såsom öknamn och med af ljud — af samma art 
som i got. leian : lal-löt : fisl. latr — troligen i ags. fés 'skräck' 
Beowulf 2231 och det germanska folknamnet Fösi (se Much, 
Beiträge XVII, 222) samt i det fomfrisiska gudanamnet Fösite 
{se Buitenrust Hettema, Tijdschr. v. nederl. taal- en letterkunde 
1893, s. 281 ff.). Säkert hit hör väl det i äldre engelska före- 
kommande fe se 'skrämma' (se Much, a. st.), förutsättande ett 
ags. '^fésan (< 'f östan). Hithörigheten af det faktiskt uppvisade 
ags. fésait 'förjaga' är däremot något tvifvelaktig, ty det är 
möjligt, att detta är identiskt med det liktydiga fysan (så t. e. i 
Kluges Ags. Lesebuch och Sweets Dictionary), och att båda återgå 
på ett äldre *fiesa7t af ^féasian < ^fatisiati (såsom Ii eran jämte 
hyran af hieran, fno. heyra 'höra' o. d.), och i så fall är det 
identiskt med no. feysa, sv. fösa, till hvilket Liden vid sin ut- 
redning af ordets etymologi (Beiträge XV, 520 f.) icke känner 
någon utomnordisk germansk motsvarighet. Däremot hör väl 
säkert hit det af Much a. st. anförda, ur Molbechs dialektlexikon 
hämtade danske fäas 'heftiger anlauf um schrecken einzujagen', 

IL HuM, Vet, Santf. i Upsala. V, j. 2 



1 8 AD. NOREEN 

och denna form ligger väl till grund för det hos Moth upptagna 
da. fåselig faslig, skräckinjagande'. Utomgermanska släktingar 
till vår ordrot vinna vi, om vi betrakta s såsom en sekundär 
rotutvidgning af samma art som den, vi funnit i orden basa och 
brasa ofvan och skola återfinna hos fräsa här nedan. Fasa 
ställer sig då vid sidan af got. faian 'angripa med förebråelser* 
(såsom basa : fht. bäian, brasa : mht. br^jen) och lat. pe-jor, 
find. pä-pas 'ond, dålig' samt far sålunda en aflägsen släkting i 
vårt fiende (se min Urgerm. lautlehre s. 36). 

Finurlig föreslår Tamm att fatta såsom en ombildning af 
ett — icke uppvisadt — dialektiskt ^fin-vulen »uttalat med tjockt 
/». Detta är alldeles omöjligt, emedan tjockt / i riksspråket 
aldrig substitueras af rl (jfr km håle, stel, Åmål, folkfolor, falas, 
fälsup, sval, viol, våbiad, Glafsfjolen, utböling, efistöklmg Lind 
1749, i fjol, skola ' fastkila', Fåle af fsv. Fardhe, väla(s) Lind 
1749, afskoöl 'segmentum' i Synon. lib. och Columbi Ordeskötsel, 
ala 'ärja' enligt Sv. Ak:s ordbok, vigskål Peder Swart, prest- 
gåln fru Lenngren m. fl., Whålehuus 'Vardehus' Pira, Svensk- 
danska underhandlingar s. 169, och framför allt v?den själft), 
liksom ej häller rl i dialekterna ger upphof till tjockt /. Vi- 
dare talar aksentueringen finurlig bestämdt mot T:s förslag. 
Jag antar att ordet är en ombildning af fin efter figurlig, na- 
turlig m. m. d. 

Fjun föres af Tamm alternativt till fisl. fifa 'Eriophorum' 

o 

(denna mening först framställd af Aström, Sv. landsm. VI, 6, s. 
73 f.) och no. fivel 'Eriophorum, Leontodon' (man kunde tillägga 
fisl. fifell 'Leontodon') eller till fsv., fisl. fiuka 'sväfva hän lätt', 
detta sista »förutsatt att roten till detta verb haft en enklare 
sidoform utan h>. Att k här verkligen är ett »rotdeterminativ», 
har Persson visat (Wurzelerweiterung s. 23), så att från denna 
synpunkt intet hinder möter för den sednare förklaringen. Emel- 
lertid finnes intet som hindrar, att båda alternativen samtidigt 
äro riktiga, om nämligen, såsom rimligt är, / i fifa står för 
äldre (ursprungligt) w såsom i (Pfe, gen. siåfar, sniäfar o. s. v. 
Sv. fju7i, no. ffun, fjön, fjån, fjöm, fjåm 'fjun', da. dial. fp7 
och fisl. fifa 'Eriophorum' få alla sin förklaring ur olika kasus 
af ett ursprungligt neutrum ^fnva (hvaraf fisl. fifa med ombytt 
kön i analogi med de många feminina på -a) : pl. 'fifivjun 



SVENSKA ETYMOLOGIER 1 9 

(hvaraf fiu(n), fiö(n) . alldeles som fisl. hiu(n), hion af ^hlwun) : 
dat. pl. ^fl(w)um (hvaraf ^fium som fisl. hiiim, ombildadt till 
fjöm efter nom. fjön, som sedan i vissa no. dial. utträngts af 
dativen). Men liksom den ursprungliga singularen *hiwa i ana- 
logi med pl. *kl(w)un > hiu(n) ombildats till fisl. hid (i frasen 
/ hiå)^ så kunde ^fiwa bli "^Jiä, hvaraf no. *fjåy pl. fjån, dat. 
(sedan äfven nom.) fjåm; jfr dels användningen af kion äfven 
såsom singular, dels ombildningen af dat. pl. fisl. kniom till 
kniåm efter gen. kniå o. d. Da. dial. fyn har y för iu liksom 
fyge : fisl. fiuka. Rotformen fiw i fifa m. m. förhåller sig till 
Jiu i Jiuka liksom find. slv- 'sy' : sy urnan 'band', got. speiwa : lit. 
spiåujii 'spyr' o. d. 

Flåsa kan icke med Bugge (Sv. landsm. IV, 2, s. 48 noten) 
och efter honom Tamm sammanföras med blåsa, emedan flåsa 
äfven förekommer uttaladt med öppet ^-Ijud (se Lyttkens-Wulff, 
Uttalsordbok), h vilket bevisar, att man här har att utgå från fsv. 
ö (jfr ofvan dåsig), icke såsom i blåsa från ä. Formellt stäm- 
mer flåsa med no. flosa 'sladdra', men från betydelsens sida är 
denna sammanställning knappast antaglig, hälst det norska ordets 
nära anförvandter flusa och fleysa betyda 'slarfva'. 

Focka 'köra bort' (i vulgär stil) föreslår Tamm med tvekan 
att sammanställa med nederl. fokken '(hissa focken och så) segla 
sin kos'. Jag förmodar, att ordet i stället hör till det af Tamm 
såsom fock nr 3 upptagna slangordet med betydelsen 'tag, om- 
gång'. Detta ord är nämligen alldeles synonymt med kör i det 
vulgära uttrycket »göra något z ett kör», hvilket förhåller sig 
till köra liksom /ock till focka. 

Folkfolor härledes af Tamm (Etym. sv. ordb.) alternativt 
från fsv. föra 'färd' (som dock af Tamm förmodas vara lån 
från mit. vore) eller från ett presumeradt fsv. "^forpa. Att det 
sednare antagandet är det rätta, framgår väl icke blott af /-ljudet, 
som förutsätter den, i detta folkliga ord helt naturliga, dialektala 
öfvergången rd > tjockt /. utan äfven däraf att subst. forfa 
verkligen kan i fornspråket uppvisas. Dels kan det nämligen 
föreligga i kw . fordhe-len 'forlön', som väl dock också kan komma 
af verbet forpa 'sända'; dels finnes det i fisl. furpa 'förebud', 
ursprungligen väl 'skickelse' (jfr fsv., isl. forpa 'skicka'), hvadan 
det fsv. forpa bör liksom nysv. folor betyda 'skick'. Ordets 



20 AD. NOREEN 

närmaste släkting är verbet forsla, som redan Tamm, om ock 
med tvekan, föreslagit att sammanställa med fsv. forpa. Det 
af Tamm icke förklarade dubbla uttalet forsla (med slutet kort 
o) och fårsla tydes lätt genom antagandet, att man i fsv. hade 
dels ^forpsla, som på grund af anslutning till forpa bevarade 
rp ända tills denna förbindelse hunnit förlänga ö till ö, och detta 
antagit det slutna uttalet, hvarefter / förstummades och ö på 
vanligt sätt förkortades före rs; dels ett Ijudlagsenligt utveckladt 
forzlttj som alltjämt bevarat det fsv. cJ, hvaraf nysv. ^-Ijud. 

Forsla se folkfolor (s. 20). 

Framfoss se glåpord (s. 32). 

Fräsa föres af Tamm alternativt till »roten för forsy> eller 
till brasa, »så att f vore sekundärt». Intetdera synes tilltalande. 
Jag för fräsa — som jag i likhet med Tamm identifierar med 
no. fräsa 'spraka' och anser vara nära besläktadt med fsv. 
fräisa och no. fresa (samt det af T. icke nämda fraasa) 'fräsa, 
frusta, fnysa' — till samma rot som det medelnederländska vradem 
'ånga' och gr. 7Ci[JL-7cpif)|JLt 'bränner', Tcpuj^ö) 'bränner, sprutar (eld), 
gnistrar', ry. préft 'koka, svetta'. S-af ledningen är af samma art 
som i basa och brasa (se dessa ord ofvan), och parallelismen 
är fullständig mellan fräsa : vradem : Tupif)- och brasa : mht. bra- 
dem : br^jeii samt basa : {bad :) fht. bäia7i, I fråga om betydelse- 
utvecklingen: 'vara brännhet' > 'fräsa' > 'frusta' (eld och lågor) 
> 'fnysa' samt: 'fräsa' > 'spraka' > 'knastra' > 'fräsa', så kan 
särskildt jämförelsen med TcpYj^ö) vara belysande. — För öfrigt 
kommer Tamms första alternativ på sätt och vis till heders, 
därest Persson skulle ha rätt i sitt antagande (Wurzelerweiterung 
und wurzelvariation, s. 85), att rötterna i fors och i TrpYjO-w äro 
utbildningar med olika »rotdeterminativ» af samma primärare rot 
resp. per-s och p(e)r-e. 

Fräsa se fräsa. 

Fåne, fsv. fäne, fattas af Tamm alternativt såsom utgånget 
frän verbet fmia (bildadt på adj. få liksom kallna på källo, d.) 
eller från ett konstrueradt adj. fsv. "^fäin 'fången' (bildadt af 
verbet fä 'fa'). Det sednare förslaget synes böra förfalla redan 
på grund af saknade analogier i fråga om bildningssättet. Mot 
det förra åter är att invända, det man icke gärna kan vara be- 
rättigad att härleda det redan i fsv. uppvisade /^«<f ur det först 



SVENSKA ETYMOLOGIER 21 

mycket senare anträffade fäna. Men dessutom visa de af T. 
icke uppmärksammade synonyma no. faae, faale, faame, faane 
'fåne' med adj. faaen, faaig 'fånig', att ;/-afledningen icke är 
något för utgångsformen väsentligt. Man har tydligen af en stam 
fä' (som alltförväl kan vara den i ad], fä uppträdande) parallella 
/-, m-, n- o. s. v. afledningar med samma betydelse. Om man 
så vill kan man uppfatta fåne såsom den substantiverade be- 
stämda formen af det adj., som norskan ännu har i formen 
faaen; men nödvändig är denna uppfattning visst icke. 
Fösa se fasa. 

Qers eller gärs, förr äfven girs, har Tamm en gång (Sla- 
viska lånord från nordiska språk, s. 9) fört till fisl. geirr 'spjut, 
näbb på ett städ' (jfr ock geire 'kil'), så att ordet skulle betyda 
ungefär 'tagg(fenig)fisk'. I sin ordbok har han emellertid upp- 
gifvit denna etymologi till förmån för en af Liden (Beiträge XV, 
508 f) framställd, enligt h vilken ordets olika former skulle för- 
klaras ur en ursprunglig ?/-stamsböjning giors (no. gjers), gen. 
giarsar (sv. gärs), dat. gir si (ä. nsv. girs) och förutsätta roten 
ghers i lat. horridus, ty. garsiig m. m. Häremot är emellertid 
mycket att invända. Till att börja med håller icke Lidéns på- 
stående streck, att sammanställningen med geirr »scheitert an 
der norw. form». Gjers (gjoss), som enligt Aasen (som för 
resten öfversätter ordet med 'lucioperca', d. v. s. gös; om detta 
med rätta vill jag lämna osagdt) och Ross blott förekommer på 
östlandet, kan alltför väl stå för '^gyrs {^]{x ferst iöx fyrst o. d. på 
östlandet) och detta för girs (jfr kyssebcer af kyrsebcer < kirse- 
bcer, hyrding af kirdhtgi o. s. v.); sk rif ningen med gj be- 
visar ingalunda, att vi här ha ett genom brytning uppkommet 
J^f ty- KJ betecknar hos Aasen (och efter honom Ross) blott 
yijud och beror på etymologiserande ortografi. Men vidare lyckas 
Liden icke nöjaktigt förklara ^-ljudet i gers, ty den af honom 
gissnings vis antagna dialektiska utvecklingarna girs > gers eller 
gärs > gers, äro ingendera styrkta och särskildt den sistnämda 
högst osannolik. Däremot förklaras alla formerna lätt, om man 
utgår från geirr, som för öfrigt faktiskt förekommer i flera fisk- 
namn: fisl. geirsil, nyisl. geiriiefr 'näbbgädda', no. geir eller 
geirold 'liten makrill', geiraal 'ett slags ål'. Gers '. girs \ gärs 1 



22 AD. NOREEN 

geirr förhålla sig alldeles som fresta : fsv. frista (da. f riste) : 
frcesta (nsv. frästa) : isl. freista^ eld : fsv. ilder (ä. nsv. ild, 
Thor-ild o. d.) : celder : eledher (af "^ceilid-), ett : fsv. (och ä. nsv.) 
/-^ : cet : fisl. <f//^, enkom : ä. nsv. inkom : fsv. ceiikom : fisl. ei7ikom, 
helge : da. -^///^ maend : fsv. hcelghe : fisl. heilagr m. m. (se min 
Altschwed. gram. § 80, II, 2 och § 103 och jfr ofvan om 
dast : dest under dåsig). Ytterligare kan mot Liden invändas, 
att roten ghers icke i denna form är uppvisad, utan blott så- 
som ghors. Men ändtligen, och detta är min viktigaste in- 
vändning, väntar man sig, att s i gers skall vara (icke radikalt 
utan) det bekanta, djurnamn bildande 5^-suffix, som andra fisk- 
namn på s bevisligen innehålla. Så t. ex. lax enligt hvad 
ry. los-osl, lit. lasz-isza 'forell' m. m. visa; gös enligt gr. l^-ö-o-c 
'fisk' (enligt Johanssons af Liden godkända etymologi). Så väl 
ock nors. Denna fisk utmärker sig som bekant för sin ovanligt 
smala och slankiga skapnad, såsom ock ordstäfvet »jag vill vara 
skapt som en nors, om etc.» på sitt sätt betygar. Liksom där- 
för norsens andra namn slom synes mig höra till det no. slum. 
slöm 'slankig', sluma, slöma 'vara slankig', så för jag nors till 
den hittills föga beaktade germanska stammen 7iöra- 'samman- 
klämd' (lett. närs 'klämmer'), som jag finner i det fisl. dverg- 
namnet Nore 'den förkrympte, hopklämde', sv., da. och no. 7tör 
'smalt sund' (ursprungligen ett substantiveradt adj. ntr. såsom 
djupy ljus, sår, hål, men, rum, ben m. m.), de så ytterst vanliga 
ortnamnen Nor, Nore (så redan Munch Samlede afhandlinger IV, 
144), Nora (fsv. Nörir, fno. Norar; Helnaesstenens NuRa kupi 
far man icke, såsom Wimmer gör, föra till Norar, som på grund 
af saknadt /?-omljud icke kan vara äldre NöR-), möjligen da. nor 
'spädt barn' (»pyssling»?), troligen fht. Nuoro (= fisl. Nore) i 
Nuorinberg 'Numberg' m. m. och Norictim. (om detta är ett 
germanskt ord) samt med högsta grad af sannolikhet Norges ur- 
sprungliga namn Norfvjegrå. v. s. 'regio augusta'. Detta namn kan 
nämligen icke, såsom allmänt (och ännu i Aisl. gr.^ § 244 äfven af 
mig) antagits, vara sammansatt med 7iordr eller nord-, emedan for- 
men med 6 är den äldsta och ojämförligt vanligaste, såsom upp- 
visats af Sievers, Beiträge VI, 290, VIII, 59; jfr Kahle, Sprache 
der Skalden s. 254 och Gislason, Efterladte skrifter I, 206. Icke 
ens om man med Munch a. st. sammanställer 7iordr och norar 



SVENSKA ETYMOLOGIER 23 

och gör det föga rimliga antagandet att nordr haft ursprungligt 6, 
är etymologien antaglig, enär redan större Jaellingestenen c. 980 
har ordet i formen Nuruiak, således utan d^ som äfven saknas 
i fsv. nörisker 'norsk'. Visserligen träffas hos Orosius formen 
Nordwe^, men denna beror väl liksom den hittills gällande för- 
klaringen på en folketymologi, spm väl till stor del föranledts 
af ordet Austrvegr. Omvändt har ordet norrenn (fht. nordröni) 
'nordisk', sedan det specialiserats till betydelsen 'norsk', genom 
anslutning till N6r(v)egr fatt formen nörmn (se Gislason, a. st. 
s. 208), i något senare fno. nörenn (se Hertzbergs glossar), lånadt 
i fsv. nören. I Norge, norsk (fsv. nörisker) och det här afhand- 
lade fisknamnet nors är ö tidigt förkortadt före konsonantgrupp 
såsom i godt, drottning, Torsten m. m. Äfven de öfriga afljuds- 

stadier som man kan vänta sig i en indoeuropeisk rot ner : nör : 
nr 'sammandraga, -prässa, -snöra' äro rikt representerade i ger- 

o 

manska språk. Rotformen nor > nar ha vi som bekant (liksom 
i lett. narwis 'klämmer' så ock) i ags. nearu 'narrow', fs. 7iaru 
'trång, beklämmande', sedan på grund af sin användning som 
stående epitet till natten och helvetet äfven 'mörk' (se Bugge, 
Helgedigtene s. 96 f ). Samma betydelseutveckling ha vi i det 
etymologiskt identiska fisl. Nqrr eller i bestämd form Nqrfe 
nattens fader, under det att den ursprungliga betydelsen kvar- 
står i Ngrfasimd Gibraltarsundet (egentligen 'Trångsund') och 
no. Naareii en smal ö i Nordre Bergenhus (Rygh hos Bugge 
a. st.) samt möjligen Narfe såsom namn på en Lokes son (mid- 
gårdsormen, ursprungligen 'ormen, masken, den smale*, se No- 
reen, Uppsalastudier s. 213). Rotformen ner uppträder (liksom 
i lat. nervus 'snöre, eftertryck m. m.' så äfven) i nyisl. nirfill 
'gnidare', d. v. s. 'en som klämmer på styfvern', no. Njerve 
en gård på det smala näset Spangareid, fno. Nyrvi en smal ö 
i Sondmore (Bugge a. st.), fisl. Niorfasimd (jämte Ngrfasund), 
draumniorun 'drömsammanfogerska' (se Bugge, Bidrag til den 
jeldste Skaldedigtnings historie, s. 40 not) och möjligen i det 
till sin exakta betydelse ovissa 7iiarp-låss ett slags lås. Samma 
betydelseutveckling 'beklämning' > 'natt' och 'helvete', som vi 
ofvan sett exempel på, träffas i sanskr. nar åkas 'underjorden, 
helvetet' och gr. véptspoc 'underjordisk'. Denna sistnämda bild- 
ning med -/^r-suffixet, gör mycket sannolikt, att vi hafva samma 



24 AD. NOREEN 

rots svaga rotstadium (liksom i gr. vapxY] 'kramp', se Persson, 
Wurzelerweiterung s. 64) utbildadt med samma suffix i ordet norr, 
fisl. norpr. Liksom de öfriga väderstrecken benämnas efter de olika 
för dem karakteristiska ljusfenomenen, så att söder (af "^sim-per-, 
jfr got. swtna 'sol') är 'mot solen', öster (jfr lat. aurord) 'mot 
morgonrodnaden' och väster (jfr lat. vesper) 'mot skymningen', 
får norr då en fullt motsvarande grundbetydelse 'mot mörkret 
och underjorden'. Ovisst är, om till vår rot höra umbr. nertro- 
' vänster', fisl. Niorpr (Taciti Nerthus 'terra mäter'), noriier 'par- 
cer' och det så omtvistade ags. neorxna won^ 'paradiset'. Där- 
emot ha vi väl med säkerhet rotstadiet ner > när i fisl. näre 
'veka lifvet, midja (t. ex. kvinnans)', d. v. s. det smala, inklämda 
partiet på kroppen. Hithörande och bildadt antingen af rotsta- 
diet nar eller när (hvilketdera är på grund af fornsvenskans brist- 
fälliga kvantitetsbeteckning omöjligt att afgöra) är vidare land- 
skapsnamnet När(i)ke. Detta ord kan nämligen, såsom redan 
Schlyter (Sv. äldsta indelning s. 41) framhållit, icke vara någon 
sammansättning med rike, ehuruväl redan Snorre tycks (liksom 
sedan Säve m. fl.) ha haft denna uppfattning, eftersom han (eller 
hans afskrifvare) har namnet i formen Nceriki, Ner(r)iki, Noriki. 
Men denna åsikt vederlägges fullständigt af ordets äldsta former 
och historia inom svenskan. Upplysande är i synnerhet jämfö- 
relsen med namnet Sver(i)ge, som odisputabelt är en samman- 
sättning med rike. Under det att fsv. Swe(a)-rlke latiniseras till 
Suecia, icke ^'Suericia, uppträder Närfijke i en massa latinska 
diplom konstant som Nericfkjia [Ncerichia; Narichia Dipl. IV, 
537 är möjligen skriffel), icke '^Necia, h vilket visar att det förra, 
men icke det sednare, kändes såsom sammansatt; jfr fsv. nörisker 
'norsk', icke ^nor-(v)eg-isker. Under det att Swé-, Sivccrlke (så 
t. ex. UL., MEL. och hos Peder Månsson) först omkring 1400 blir 
Swé-, Swé^righe och så ännu senare synkoperas till resp. Swirghe 
(se t. ex. Uppsalastudier s. 42), Swärghe, så uppträder den syn- 
koperade formen Ncerke redan så tidigt (och har därför också be- 
hållit k ända till våra dagar) som i Add. till SdmL. omkring 1335 
(och vidare Ncerkice, -e t. ex. i vissa handskrifter af MEL. samt 
Dipl. V, 477). Ordet hade sålunda redan i äldre fsv. en växling 
mellan synkoperade och osynkoperade former, hvilket bevisar, att 
dess i icke var (såsom i rike och Szverlke) långt, utan kort, något 



SVENSKA ETYMOLOGiER 25 

som också framgår af skrifningen med e i gen., dat. Ncerckyii 
(handskrifter af MEL.), medan ett dylikt e icke förekommer i 
Siverike. Under det att sistnämda ord böjes alldeles som rike, 
alltså nom. -e (-i), gen. -is, heter det andra nom. Ne-, Nceric(h)ia, 
oblikt Ncerikiu, -o ( Vg. II och hdskr. af MEL. ; Ncerikkiu i MET. 
1 346) eller med lån af nominativformen Ncerikia, -ce (andra hdskr. 
af MEL.). Af Ncerikia uppstår enligt den ljudlag, jag i min 
Altschwed. gram. § 144 utvecklat, Ncerike (hufvudhandskriften 
m. fl. hdskr. af MEL., Kr. L.) på samma sätt som yngre fsv. 
bcBgge, twcegge, an(7iat)tigge, nysv. tregge-, Tälje, Blekiftge af 
äldre fsv. bc^ggia, twceggia o. s. v.). Att -e i Ncerike på detta 
sätt uppstått, framgår af det äldsta citatet på -e, nämligen Ncsrikke 
i ett latinskt diplom från 1339 (Dipl. IV, 672), hvars kk för sin 
uppkomst förutsätter ett följande konsonantiskt i; jfr den ofvan 
citerade formen Ncerikkiu i MET. samt fsv. äsik(k)ia aska', 
spcek(k)ia 'späka', vcekkia 'väcka', pcekkia 'täcka', tcekkia 'mot- 
tagande', rcekkia 'räcka', lykkia 'stänga' m. m. Emellertid asso- 
cierar sig den sålunda uppkomna formen Ncerike med (det nu- 
mera möjligen till Sv^rike förkortade) Swcerike och antar på 
grund däraf genitiven Ncerikis (i MEL. och Kr.L.), liksom gen. 
Nöregs (så i Vg. I) i Hälsingelagen ersatts af Nörikis i analogi 
med Swerikis; jfr ock nysv. Norrige (för Norge) efter Sverige. 
För association med -rike talar kanske ock skrifningen Nceryke 
Dipl. V, 618, om j här såsom ofta annars betecknar långt och 
icke kort i. Om vi nu efter att sålunda hafva fastställt land- 
skapsnamnets äldsta form såsom varande Ncerikia, -iu vända 
oss till betraktande af det fsv. namnet på innevånarna i detta 
landskap, så blir det uppenbart att båda orden äro identiska, 
d. v. s. att man liksom så ofta annars (jfr Baiern, Sachsen o. s. v.) 
låtit folkets namn tjänstgöra såsom själfva landskapets. Folksla- 
gets namn böjes emellertid i fsv. på två ganska olika sätt, hvil- 
ket hittills hindrat dess nöjaktiga förklaring. Dels träffas detta 
plurala ord med nom. Ncerikicer (UL., hdskr. af MEL.), -ia 
(MEL., i andra hdskr. Ncerikd)^ hvaraf sedan Ncerike (hdskr. af 
MEL. och i Kr.L.), jämte Ncerkia (hdskr. af MEL. och af Kr.L.), 
-icer (hdskr. af Kr.L.), gen. Ncerikice (UL., MEL.). Dels åter 
heter det i nom. Ncerikio, -ekyu (i olika hdskr. af MEL.) jämte 
Ncerkiu (SdmL.), gen. Ncer(i)kiu (SdmL.). Denna dubbla böj- 



26 AD. NOREEN 

ning kan icke förklaras på annat sätt, än att vi här hafva att 
göra med ett adjektivum med dels stark, dels svag pluralflexion, 
men med detta antagande bli också alla former fullt regelbundna. 
Vi ha sålunda att utgå från ett adj. ^nceriker, ack. ^ncerkian för 
äldre '"^ncerkan (eller ^narkan^ om rotstafvelsen är kort; jfr den 
ofvan anförda skrifningen Narichia, som emellertid står för ensam 
för att vara bevisande) med samma ur palatalt k utvecklade se- 
kundära / (jfr den ofvan anförda formen Ncerikd) som t. ex. 
kirkia m. m. (se min Aisl. gr.^ § 204) och särskildt fgutn. 
sniekkia 'snäcka (skepp)', tielgia 'afhugg', där brytningsvokalen 
i rotstafvelsen tydligt ådagalägger /:s oursprunglighet (annorlunda 
Kock, Medeltidsordspråk II, 348), på samma sätt som fsv. micer- 
gher (bildadt efter en gen. *miarghar) bevisar detsamma i fråga 
om fisl. gen. mergiar. Nceriker är alltså ett synkoperande ad- 
jektiv liksom t. ex. '-dcenisker (analogiskt synkoperadt dcensker) : 
danska7i ' ^'diXi^ ^ pypisker \ pyskan 'tysk', cenglisker \ cBnska7t 'en- 
gelsk', mcemtisk-ia : fisl. menzkan 'mänsklig' o. d., men det är 
icke bildadt med samma suffix, nämligen -isk-. Detta uppträder 
däremot i den fsv. formen för adj. 'närkisk', nämligen ncerisker. 
som icke kan vara uppkommet af ett aldrig anträffadt *ncer- 
kisker eller *7tceriksker, och som därför än ytterligare styrker 
mitt påstående, att Säves (och Snorres?) etymologi y>Né-riki 
grann-rike» är ohållbar. Liksom af när- (når-?) medelst suffixet 
-isk bildats ncerisker, så utgår från samma grund '^nceriker me- 
delst suffixet -ikf som har samma funktion och i äldsta tider tyc- 
kes ha varit mycket produktivt inom de germanska språken, men 
med tiden allt mer undanträngdes af -isk. Det lades företrädesvis 
till adjektivstammar, t. ex. fs. luttik, ffris. litik 'liten', fht. altik 
'gammal', medelengl. hleiike 'ljum', fsv. '^éniker (i énka, -om jämte 
ceiika, -07n och ce7ikia 'änka', <^;/^^7 'änkling', jfr mlågty. <?;/^-^/ och 
got. ai7iak-ls ^ 'allena' och de förlorade adjektiv, som ligga till grund 
för sv. torka (jfr torr)^ si7ika (jfr se7i)^ dyrka, samka (jfr sa7ns, satfit 
m. m.), svalka, halka, jä77ika {}(r jä7n7i), blidka, ömka o. s. v. 
Äfven till bildning af gentilia användes suffixet -ik liksom -isk. 
Hit höra förmodligen de i Vg. II förekommande da7ika7i (af 

^ Tamm förklarar utan skäl vårt enkom och fsv. mka såsom en «-af- 
ledning af stammen i fsv. mge 'enda' och härleder änklings fsv. oenkil ur ett 
*ainkila- i stället för *amik-ila-. 




SVENSKA ETYMOLOGIER 2/ 

^dceniker < ^daniker, latiniseradt danicus), tiilcenkan, cenker (af 
*cengltker : ^ceng[l]kan, latiniseradt anglicus, hvaraf med latinskt 
suffix anglicanus) jämte fsv. dansker, utlcenzker, censker. Jag kan 
nämligen lika litet i dessa som i öfriga af Zetterberg (Bjärköa- 
rättens ljud- och böjningslära s. 47) anförda fall af nk för vän- 
tadt nsk tro, såsom han och Kock (Arkiv XII, 86) göra, på nå- 
got »Ijudlagsenligt bortfall» eller »utträngande» af ^ i en så ytterst 
vanlig förbindelse som nsk, utan jag antar här liksom i hwinku 
Ly, Vg. II, qumku Bj. R. : hwinzka, qumzka dubbelbildningar 
såsom i nceriker : iicerisker, fno. vcekka (och vekkd) : vcezka 'vät- 
ska' (annorlunda Hellquist, Arkiv VII, 145), fisl. fraukr \froskr 
'groda' (jfr Hellquist a. st. 143; frauk- af "^'frawuk- med samma 
suffixform som i gaukr, haukr, fht. kranuh, ags. bidluc, gr. optoY-, 
TCoxxoY" m. fl. djurnamn), fiike 'ruttenhet' \fauskr 'rutten ved' 
och de hittills oförstådda ordparen nyisl. tradka (till fisl. träpk 
'trampande', trafkr 'flitigt trampad plats') : sv. traska (fsv. ^irazka 
med samma af ljud i förhållande till tropa som fisl. trQll<.'^tradl- 
i förhållande till troll < trodl-; jfr under drul ofvan) och fsv. 
mapker (medelengl. mapek) : nysv. mask (fsv. ^mazker; annor- 
lunda men sämre Urgerm. lautl., s. 87 och 223, jfr dock s. 117). 
För de båda sistnämda orden kan man nämligen icke gärna anta 
en utveckling pk > sk. eftersom pk bevisligen blir tk (t. ex. yngre 
fsv. matk, butkf blitka, itkeligha, Gutki)^ hvaraf sedan kk (t. ex. 
y. fsv. makk, blikka, ikkeligha, nysv. öcken, snickare af mlågty. 
snitker, bläcka till blad, tråckla till tråd), under det att c^k i riks- 
språket blir dk (t. ex. blidka, idka), i vissa dialekter däremot rk 
(t. ex. fsv. mark, nsv. burk, lirka till led, dial. blärk till blad, 
da. erk 'öcken', da. dial. prcerken 'predikan'). Då såsom vi i det 
föregående sett, så många djumamn bildats med >&-suffixet (se 
vidare Hellquist, Arkiv VII, 142 och där citerad literatur), kan 
jag icke med Kluge, Wtb. hos ordet lärka finna någon »un- 
gewöhnliche ableitung», utan jag för det hit. Ags. låwrice, mht. 
léfwjreche — till hvilka det skottska laverock och fht. lerahha 
förhålla sig som ags. btdluc 'kalf : got. ahaks 'dufva' : (ht.fulihka 
'föl' o. d. — samt fsv. l^rikia af ^laiwiz- > ^läwiR- > "^l^wr-ik-a 
med samma sekundära -i- efter palatalt k som ncerikiar m. m, 
(se ofvan), dessa former visa oss den osynkoperade suffixformen 
(jfr ncerik-), under det att ags. lä-, léwerce, mht. léwerch och fisl. 



28 AD. NOREEN 

lévirki ha den synkoperade formen (jfr n(Brk-\ så att ordet en 
gång i fornnordisk tid böjts nom. ^l^(w)RikR, ack. ^H^ui^iRkan. 
I det före suffixet gående ICBwiR förmodar jag ett indoeur. "^laiwes 
(eller möjligen "^loiwes) sång', en bildning med wes- suffix (såsom 
gr. al-Zéc : find. äym, fisl. err af "^arwiz : find. arus. se No- 
reen, Arkiv III, 14 f. not och Brugmann, Grundriss II, 399) af 
roten i fir. /oid 'sång', Hesych. Xatetv 'vara högljudd, besjunga', 
gr. XotSopetv 'smäda', XatSpöc 'oförskämd'; jfr fsl. /q/a, lit. loju 
'skäller', got. /am/i 'smäda' och utan /-afledningen lat. lä-inentiitn 
'högljudd klagan', läträre 'skälla' samt med ;/-determinativ laus 
'lofsång m. m.' och det hittills tämligen isolerade fisl. liöf sång', 
got. liufön 'sjunga'. Lärkans namn betyder sålunda liksom många 
andra namn på samma fågel egentligen 'sångerska'. — Men för 
att återgå till våra gentilia med /^-suffix, så må påpekas, det vi 
sannolikt hafva en mot iiceriker : iicerisker svarande dubbelbild- 
ning äfven i det latiniserade suecus (hvaraf med latinska suffix 
suec-icus och suec-anus) jämte swcensker. I sistnämda fonn är n 
af samma art som i gutnisker, d. v. s. härrör från den svaga 
Ä-stamsböjning, som, enligt hvad bl. a. den taciteiska formen 
Suiones och ags. Swéon visa, en gång tillkom ordet Swear lika- 
väl som Gutar : gen. Guina. Till grund för sueais ligger där- 
emot den starka (icke med 71 utbildade) stam, som man kan 
vänta sig i detta ursprungliga adjektiv 'egen' (se min Urgerm. 
lautl. s. 218), och som uppträder i fisl. sué-viss 'själfklok', fno. 
siié-dåe 'själfdöd' (se Hertzbergs glossar) m. m. samt latiniseradt 
till swetis (åtminstone i Sv. Dipl. V, 721 ännu användt som ad- 
jektiv; såsom substantiv brukas i äldsta tid promiscue Sueni, 
Sueoni och Suez). Ett fullt säkert exempel på gentil-suffixet -ik- 
ha vi slutligen i det folknamn som ingår i landskapsnamnet 
Gästrikland. Att detta icke kan med Sä ve (Ynglinga-saga s. 52 
f. not 4) fattas såsom »Gest-reka-land, d. ä. gäst-vräkares land», 
är väl nu för tiden själfklart. Att det icke häller kan innehålla 
ordet rike (om ock en skrifning sådan som Gcestrijkeland Dipl. 
I^» 537 möjligen kan antyda en association därmed; jfr ofvan 
om skrifningen Nceryké), framgår dels af tillägget -land, dels af 
latiniseringen Gesiricia (såsom Ncericia, men jfr Suecia, se ofvan), 
dels ock i synnerhet af biformen Gestri7tgaland {i hdskr. af St. L.), 
hvartill hör latiniseringen Gestringia [Gestrigia Dipl. IV, 230 är 



SVENSKA ETYMOI.OGIER 29 

väl blott ett skrififel). Vi träffa här ett tredje gentil-suffix, det från 
fsv. Hcelsingiar, Smälcendingiar m. m. bekanta. Afskiljes detta, 
så erhålles alltså en ursprungligare stam gcestr-, som sålunda ock 
är att söka i den vanliga fsv. formen Gestrika- (MEL.), Gce- 
strika- (St. L.), Gestricka-land (Kr. L., där ek torde antyda den 
forna tillvaron af ett parasitiskt / mellan k och a; jfr ofvan om 
skrifningarna Ncerikke och Ncerikkiu)^ äfven latiniseradt såsom 
Gestrikalandia (Dipl. I, 367, år 1253). Det gcestr- som föregår 
'ik' bör, efter hvad de ofvan anförda bildningarna gifva vid han- 
den, vara en adjektivstam gést(a)ra-, som jag återfinner i fht. 
gestaron, ags. ^eostra 'i går' m. m.; jfr lat. hester-nus. Att ik 
icke verkat urgermanskt /-omljud, så att vi fått "^Gistrikar, beror 
väl på, att det nordiska ordet haft, liksom gestaron och hesternus, 
en vokal mellan t och r. Såsom betydelsemotsatsen mellan got. 
gistradagis 'i morgon' och ags. y.strandce'^ 'i går', fht. e-gestern 
'i öfvermorgon' och gestaron 'i går' samt hos det ursprungligare 
bildade fisl. igér 'i morgon' eller 'i går' visar, hade detta ad- 
jektiv i forngermansk tid den allmänna betydelsen 'närmast an- 
gränsande i tiden'. Folknamnet Gästrikar betydde alltså en gäng 
'de från den närmaste tiden', d. v. s. nykomlingar, ett mycket 
passande namn för dessa unga nybyggare från Uppland, som i 
äldre tid räckte ända intill Hälsinglands gräns (se Schlyter, Sveri- 
ges äldsta indelning, ss. 27, 33, 44). — Vända vi nu efter alla 
dessa utflykter tillbaka till När(i)ke, så finna vi, att vi hafva all 
anledning att i det, som går före suffixet, söka ett adjektivum 
"^nårr, snarast väl just det fisl. ^närr 'inklämd', som substanti- 
veradt i sin svaga maskulina form uppträder, såsom vi sett, i 
fisl. nåre [hlutr likhamsins] 'midjan'. Folknamnet synes sålunda 
betyda 'de inklämda, hopträngda', och denna aprioriska slutsats 
torde väl få anses vara aposterioriskt bevisad genom den upp- 
lysning jag af fil. d:r E. Björkman m. fl. närkingar erhållit, näm- 
ligen att namnet närkingar ännu i denna dag användes inom 
själfva provinsen blott om dem, som bo i kitteldalen mellan 
bergen Tiveden, Tylöskog och Käglan. 

Gestrikland se gers (s. 28 f.). 

Glosögd föres af Tamm alternativt till glas eller glo. Det 
hör väl liksom no. glosa (glosa) 'tindra' och 'titta efter' närmast 
till mlågty. gloseii (g lösen) 'glimma' och 'ge akt på' och är en 



30 AD. NOREEN 

efterbildning af det ty. synonymet glotzäugig, som redan Ryd- 
qvist (Sv. spr. 1. VI) jämfört med glosögd, men som icke kan 
vara en direkt etymologisk motsvarighet därtill. Det betyder 
alltså 'med gloende ögon'. Betydelsen är nämligen i glasen, -a 
tuklufven på alldeles samma sätt som i glo 'glimma' (fisl. glöä) 
och 'titta med uppspärrade ögon'. 

Glunka, no. glunka är, såsom Tamm riktigt anmärker, ge- 
nom sitt / »etymologiskt oklart» i förhållande till det no. syno- 
nymet grunka och fsv. grunka 'mumla knotande', tydligen bil- 
dadt af fisl., no. gruna 'förmoda, misstänka'. Med sådana dia- 
lektformer som klita 'krita' (Spegel och Lind upptaga klita jämte 
krita; jfr klake hos Lind och Sahlstedt, men krake 'frusen marks 
ojämnheter' hos Sjögren 1814, anfördt af Norelius, Arkiv I, 222), 
klo 'krog' m. m. (alla med 'tjockt' /) för ögonen, far man emel- 
lertid väl antaga, att glunka ursprungligen är en dialektform, där r 
blifvit (tjockt) / efter guttural, ehuru den exakta regeln för denna 
öfvergång ännu icke kan formuleras, hvilket ju gör etymologien 
i viss mån osäker. Emellertid har ännu Weste (liksom Lind och 
Sahlstedt) grunkas såsom biform till glunkas, som tidigast träf- 
fats hos Spegel {under j/mla) och Dalin 1733. 

Glutta föres af Tamm alternativt till glo (glitgg) eller glänta. 
Att det sednare är ojämförligt att föredraga, visa följande ord: 
no. glott eller glytta 'titthål', glutta, glytta 'glänta' och 'glutta', 
fisl. glatta 'hånle' (som Tamm väl oriktigt för ihop med mht. 
glotzen 'glo') af '^glunta (jfr Hrotte, sprottenii o. d., se min Aisl. 
gr.^ § 207, 2 och § Z^^ i), egentligen väl 'glänta (med läpparna)'. 
Med annat afljudsstadium höra hit sv. dial. glmita, no. gletta 
'glutta' och 'göra antydningar', glenta, glänta 'skämta', fisl. ^/^//ä 
'vara retsam'. Roten glänt \ glunt torde möjligen vara en variant 
till det glaut : glut, som tycks ligga till grund för sv. glöta 'titta, 
snoka', hvilket icke upptages hos Tamm, men t. ex. i Wenström- 
Jeurlings och Lundells ordlistor. Möjligt torde dock vara, att 
glöta i stället hör ihop med glo. Om man har att förutsätta ett 
fisl. ^gléta? eller ''gleyta är nämligen omöjligt att afgöra, då 
ordet icke tycks finnas vare sig i norskan eller nyisländskan. 

Glåpord kan icke, såsom Tamm (Ordb. s. 218, 222 och 223) 
antar, höra ihop med glappa och glop samt no. glaap 'olycks- 
fågel, lätting', ty ordets uttal med öppet å (eller o) i vissa dia- 



SVENSKA ETYMOLOGIER 3 1 

lekter, t. ex. Fryksdalsmålet, visar, att man har att förutsätta 
äldre ö, icke ä (jfr dåsig och Jlåsa här ofvan). Det hör i stället 
till fsv. gluper, no. glop, sv. dial. glåp 'gap', glåpa ur sig 'ta 
munnen full (med ovett o. d.)', glupeii 'glupsk', no. och {^w.glupa 
'gapa stort' (ännu i »glupande ulfvar»), fisl. gleypa 'sluka* och 
framfor allt fsv. glöpa-ordk 'glåpord', som icke med Tamm (s. 
221, jfr s. 223) far föras till fisl. glépr 'felsteg, synd', utan har 
samma vokalisation som det nyssnämda i'\s\. gleypa och no. gleypa 
'sluka, gapa, bruka glåpord'. Glåpord är sålunda ett ord, om 
hvilket man for att begagna Thorilds uttryck kan säga, att »det 
var ett fbrbålt stort gap, ur hvilket det kom». En intressant 
betydelseskiftning (jfr »vräka ur sig ovett» : »snön vräker ned») 
har det gamla glop antagit i no. glopregn, -vedr, sv. dial. glåp- 
regii, glåp regn med ovanligt stora droppar, snöande med stora 
snöklunsar'. Detta visar, att vi ha ordet som sednare samman- 
sättningsled i vårt snöglopp (h varur glopp stundom afskiljes som 
själfständigt ord). Tamms formodan (s. 222), att glopp förutsät- 
ter ett ga-hlaupa, har intet stöd i sv. dial. tjälaglöp 'tjällossning' 
(jfr att no. glop kan ha samma betydelse), där vi blott återfinna 
samma vokal som i fsv. gl&pa-ordh m. m. Då ordet efter dia- 
lektemas vittnesbörd såsom simplex har formen glåp, så är tyd- 
ligt att // i sjwglopp uppstått — enligt den af mig i Geschichte 
der nord. sprachen^ § 185, b framställda (jfr Kock, Arkiv VIII, 
172 not 2) ljudlagen — af/ på grund af ställningen i starkt bi- 
tonig stafvelse och att sålunda snöglopp förhåller sig till glåp(ord) 
liksom handplaggor till plåga (båda ytterst från lat. pläga 'slag' 
genom förmedling af mit. plage, plage) ^ bar backa till bak (ur- 
sprungligen rygg'), solbadd till bad (urspr. 'varmt bad'), skepps- 
fl^Så^ 'fl^g^ (jfr 1^0. verbet flage 'flagga'), åderbråck : bråk (ur- 
spr. brytning', i dial. äfven i betydelsen 'bråck'), stormvasse (se 
Nordisk tidskrift för 1882, s. 33) : vase och Gustaf Vasa, Jtus- 
blåss (från lågty. husenbläse) : blåsa, (vildjkomting : hofmtg, (kalf-, 
svin-, oxjkufvud (uttaladt -huvvud) : hufvud, Nedervettil : Vefil 
(se Saxen, Sv. landsm. XI, 3, s. 17 noten), (halm)boss : äldre 
nysv. bås, 77iaatbetta (Diet. Hamburg. 1700) : en beta bröd, (jo7'd)- 
beck : befejk (Diet. Lincop. 1640, Dalstierna, Swedberg, Hof m. fl.), 
(liand-, iilljgrepp : greep (Arvidi), (krydd-, stark-, hvit) peppar : 
pepar (Arvid Månsson, Aurivillius), (dr ak-, här-, lång-, bark-. 



32 AD. NOREEN 

krigs)skepp \ ske(e)p (N. T. 1526, Prytz, Vivallius, Diet. Lincop., 
Arvidi, Hof, Bellman; jfr skutskeppare : skepare Diet. Lineop.), 
skörbjugg : fisl. skyrbiiigr, Kattegatt : hoU. (oeh fisl.) gat 'hål', 
Ijtis-, rödlett : fisl. rauplfejiir, angrepp af mit. angrepe, bäfvergäll 
af mit. bevergeL savimaiigadda af mit. gaden (se Tamm, Ordb.), 
örngått af fsv. örnagät, framfoss 'framfusig' (Sahlstedt) : fsv. fös 
'villig', (ull)tått : tåt, ä. nsv. tungspänne (se Rydqvist VI) : fsv. 
spcene 'spene', kortvillig 'lustig' af mit. kortwllich (annorlunda, 
men icke öfvertygande. Kock Om språkets förändring, s. 28 f.), 
näsborrar af fsv. na^saborar, (såp)lödder : fisl. laupr m. m. 

Glöta se glutta. 

Gnola, af mig funnet tidigast i A. Arvidis Manuductio 1651 
(skrifvet gnoola), hör till roten gnel : gnäl i gnälla, fisl. gnqllra 
och no. gftaala. En rotvariant gnaul råkas i det något dialek- 
tala gnola, nygutn. gnaula. Jfr mola (: niauld) här nedan. 

Gnola se gnola. 

Grepp se glåpord (s. 31 nederst). 

Groda är hittills icke funnet i fsv. I Var. rer. voc. 1538 
uppträder ordet under formen gro, och för dennas ålder talar no. 
grö, pl. gror. I Diction. Lincop. 1640 och Arvidis Manuductio 
1651 träffas grodha, resp. grooda, som troligen är en under in- 
flytande af det lågtyska krode (högty. kröie) företagen ombild- 
ning af det gamla grö. 

Grof antas af Wadstein (Indogerm. Forsch. V, 19 med not 
i) i motsättning mot hittills gängse åsikt vara ett inhemskt nor- 
diskt ord. Detta är, åtminstone med den etymologi ('^ga-hruha- 
= fht. girob) Wadstein tillerkänner ordet, omöjligt på grund af 
dess långa slutna ^-Ijud, som med nödvändighet förutsätter forn- 
nordiskt ö. Det norska uttalet grav jämte grov ger gåtans lös- 
ning. Ordet finnes i fsv. såsom gröver redan före 1400, den tid 
då ö antog sitt slutna uttal. Men det är lånadt från mit. grof 
efter den tid, då detta språk förlängt sina korta vokaler i ö p p e n 
stafvelse (t. ex. pl. grove). Från den enstafviga formen här- 
stammar alltså grav, från de tvåstafviga grof. Alldeles lik- 
artadt är förhållandet med det nysv. 2cppskof, som uttalas både 
-skav och skov, beroende på lån från mit. tipschof, resp. genit. 
-schöves o. d. Andra exempel på nysv. slutet långt o, härstam- 
mande från mit. ö, som uppkommit genom förlängning af äldre ö 



SVENSKA ETVMOLOGIER 33 

i Öppen stafvelse äro bl. a. örlog af mit. or loge (äldre orloge; 
det i nysv. stundom förekommande uttalet or låg förskrifver sig 
från sammansättningar sådana som örlogsflotta) och de ursprung- 
ligen latinska eller franska, men genom mit. förmedlade koka 
(lat. cöqicere), prof v a (lat. probaré), ros (lat. rosa), rote (fornfra. 
rotc af lat. rupia), skola (lat. schöla), ton (lat. tönus), tro?i (lat. 
ihroiius). Såsom dylika tyska låneformer vid sidan af inhemska 
(med r2-ljud) låta äfven förklara sig sådana sällsyntare fall som 
förbod 'förbud' (hos Dalstierna rimmande med blod och mod\ 
tog 'tåg', trög tråg' (båda enligt grammatikern Salberg med slu- 
tet o: jfr mit. toch : töges. t rock : tröges). 

Grum se griivis. 

Grummel se grums. 

Grums tycks i betraktande af no. grusin 'grums' och sv. 
dial. grys ma 'smula' ha metatesis af sm till vis. Emellertid sy- 
nes det sannolikare, att ordet hör till det af Spegel anförda grum 
'grums', no. grumeii 'grumsig', grymja 'grums', så mycket mer 
som vi väl ha en ^-afledning af samma grum- i Westes gnmk 
(och kaffegnaik) 'grums' och da. gnmke 'hop'. Något osäkert 
synes däremot, om grtimmel hör hit, ty detta ord kunde möj- 
ligen vara lån antingen från ffra. griiviel (fra. gruvieau, af lat. 
grumelkis) soppgryn' eller från lågty. gruvimel 'mängd'. 

Gubbe har som bekant i synnerhet på senare tid varit före- 
mål för flera olika etymologier, i det man fört det än till gumma 
(och brud-^//;//), än till gujfar, än till dialekternas go(d)honde, än 
åter (delvis) till e.tt konstrueradt ^god-bise; se härom särskildt 
Noreen, Orddubbletter s. 25 f , Urgerm. lautl. s. 125 f. och Kock, 
Sv. landsmålen X, 3, s. 6 fif. Samtliga dessa försök måste väl 
numera anses hafva förfallit, sedan man af Ross ordbok finner, 
att gubbe är vida spridt i Norge och där har en mängd upp- 
lysande biformer såsom guve, guv, gnfse, gauve m. m., alla lik- 
som gubbe med den ungefärliga betydelsen »en bred figur, som 
ikke er uden va^rdighed», d. v. s. en undersätsig och därigenom 
respektingifvande person. Ordet hör tydligen ihop med no. guv 
'satt, hopsjunken', guva 'sitta hopsjunken', nygutn. gäuva (af 
*guva) 'luta' och möjligen gr. X'rf6<; (rot ^////^// eller ^///////) 'ned- 
böjd'. Betydelsen 'böjd, hopsjunken' har sålunda hos gubbe 
specialiserats dels i riktningen 'hopsjunken af ålder, gammal' (så 

K. Hum. Vet. Satnf. i Upsaia. V. j. 3 



34 AD. NOREEN 

i SV. riksspråk), dels i riktningen 'satt, undersätsig, duktig' (så i 
Norge), en betydelse som äfven lyser igenom i sv. tomte-gubbe 
(som är liten, men mycket robust), dial. Tor-, åsk-gubbe. Emel- 
lertid är möjligt, att sv. gubbe delvis är af annan upprinnelse och 
hör till fsv. gujui 'man, gammal man', ehuru pä annat sätt än 
man förr tänkt sig. Gubb- kunde nämligen förhålla sig till den 
synkoperade stamformen '^guhi- dS guvm- (se min Aisl. gr." § i8i) 
i fisl. pl. gumnar (och kanske finsk-sv. dial. gomn 'guftar') och 
till den osynkoperade stammen i gumi såsom t. ex. sv. stabb-e 
till fisl. stafn 'stam, stäf af "^stainn- (gr. arapoi; 'stånka, ty. 
ständer') och till sv. stomme af fsv. ''^'stö7iie, got. stövia (så äfven 
Kock, Tidskr. f. Fil. N. R. IX, 158 not) 'gegen stånd' (jfr sv. 
föreställning), lat. stäuien 'ståndare' och (såsom sv. stomme) 
'uppränning'. Om verkligen, såsom många antagit, \^xt gumma 
hör till fsv. gumi (i nys v. brudgum)^ så finge man härigenom en 
hjälp till förstående af, att gubbe i svenskan uppträder såsom 
maskulin motsvarighet till gumma. 

Guggla (hos Spegel) 'klunka' är väl egentligen 'säga kluck 
i halsen' liksom det engl. guggle. Hit höra vidare no. gugla 
'stamma' och gugga 'tugga om (t. ex. sina ord)', samt väl '^Hv^vl 
det hittills isoleradt stående fisl. gugna 'tappa konseptema, komma 
af sig' till gyggua (part. ^guggenfi) 'göra perplex'. Roten geuw : 
guw (hvaraf fornnord. gyggw- '.gugg-, se min Aisl. gr.'^ § 246, 2) 
tycks betyda 'stocka sig i halsen' och sammanhänga med röt- 
terna gtim i fisl. gymer '(hafvets) svalg' och geup \ gaup i ags. 
•^éopan 'sluka*, fht. goufan, fisl. gaupn 'göpen' samt den indoeur. 
roten ghau i gr. yamoz 'gapande' och yåifoQ 'svalg'. Andra släk- 
tingar se under gö/ nedan. 

Gump, tidigast funnet hos Olaus Magnus (se Liden, Arkiv 
XIII, 33), da. gump (citat sedan 1548 hos Kalkar), fisl. gzimpr, 
betyder väl äldst 'guppande parti' och har sålunda ursprungligen 
— liksom ännu företrädesvis — betecknat fåglarnas vippande 
stjärt (jfr nysv. stjärt eufemistiskt för 'stuss'). Ordet hör näm- 
ligen ögonskenligt ihop med mht. giunpen 'hoppa' och de i af- 
Ijudsförhållande därtill stående no. gimpa ' ^w'mg?i\ gjeppa 'vippa', 
sv. dial. gimpa 'vicka', gippa 'vippa'. Vid sidan ^{ gump ställa 
sig med assimileradt ;/// dels sv. guppa, dels no. goppelig 'narr- 
aktig', egentligen väl en 'som svansar hit och dit'. Gjeppa : 



SVENSKA ETYMOLOGIER 35 

gippa : gimpa förhålla sig som fisl. dre k ka : sv. dricka : drmka-re 
o. d. ; goppelig : guppa : gump åter som fisl. pokke : fsv. pukke : 
fgutn. punki o. d. 

Gunga (icke funnet i fsv.), da. gynge, hör troligen till fsv., 
no. gänga i dess betydelse 'vara i gång' samt höja och sänka 
sig (t. ex. om ett flämtande bröst)'. Att af ljudsstadiet med u 
förekommer i denna ordrot, visar det fornfris. gunga 'gå'. Det 
tredje afljudsstadiet, med /, uppträder (utom i det omtvistade fisl. 
gekk af ^gingr och pl. gingo, part. gingemi) i sv. dial. gvigla 
'vackla hit och dit', som till bildningssätt stämmer med vårt 
gänglig (till gänga, således 'som går hit och dit'), liksom båda 
i fråga om betydelseutvecklingen påminna om gunga. Sin nu- 
varande speciella betydelse har gwiga kanske väsentligen erhållit 
genom ellips af den mycket vanliga sammansättningen slänggunga. 

Guppa se giimp. 

Gåsinur a se mor la (s. 56). 

Gäl se gol (s. 36). 

Gänglig se gunga. 

Gärs se gers. 

Gästrikland se gers (s. 28 f.). 

Göl är icke anträffadt i fsv. tid. Bugges uppgift (Beiträge 
XII, 427), att ordet »bereits in der zvveiten hälfte des 15. jahrh. 
nachgewiesen ist», beror väl på något misstag eller på något för 
andra okändt belegstelle', ty Södervvall känner icke till ordet, 
och Rydqvist anför det först från Var. rer. voc. 1538. Men med 
ledning af mht. giille 'pöl', mlågt. gole 'sump' och no. gyl (gjol) 
'klyfta' kan man med fullkomlig säkerhet konstruera ett äldre 
fsv. "^gyl, hvaraf yngre fsv. '^^gol, för hvilket jag på grund af no. 
gyl ansätter betydelsen 'svalg' (jfr ty. scklund 'svalg' > göl' 
och lat. gurges i samma dubbla betydelse). Vi finna då vittnes- 
börd om ordets tillvaro i fsv. uti det yngre fsv. golia 'äckla', -as 
'vilja kräkas' (sv. dial. göljas 'vämjas, kräkas') med samma be- 
tydelseutveckling 'svälja' > 'känna kräkningssymptom', som träf- 
fas äfven hos svälja i vulgär nysvenska; jfr ock betydelseutveck- 
lingen 'fastna i halsen' > 'stamma' och tugga om orden' hos no. 
gugla och gugga (se ofvan under guggld). Bugge a. st. identi- 
fierar nu vårt göl med synonymet fisl. hylr (jfr fht. huliwa). 
Denna mening måste emellertid förkastas, emedan det icke visat 



36 AD. NOREEN 

sig möjligt att i detta ord efter några kända eller åtminstone er- 
kända ljudlagar förklara den af Bugge antagna öfvergången h'> g 
(jfr min Urgerm. lautl. s. 125 f, under det jag därsammastädes 
s. 132 f. ännu yttrat mig något för gynnsamt om Bugges ety- 
mologi). Stammen gtdja- 'gap, svalg, göl, klyfta m. m.' synes 
mig uppenbarligen sammanhänga med den synonyma stammen 
gilja- i no., fisl. gil (jfr »Familjen paa Giljey>) 'klyfta, remna, 
stor öppning i skog', vare sig att man vill uppfatta det sednare 
såsom genom urgerm. /-omljud uppkommet af ett äldre, i afljuds- 
förhållande till gulja- stående gelja- eller såsom hörande till den 
rotvariant g1l : gail, som man måste uppställa på grund af no. 
gila 'smal dal', gli 'fägata, prång', geil 'smalt rum, prång o. d.', 
geila 'däld, smal öppning i skog', fisl. geil 'klyfta'. Samma 
dubbla förklaringsmöjlighet gäller för det tvifvelsutan nära be- 
släktade nysv. gäl, ursprungligen gap', som kan återföras såväl 
på ett gila-, hvaraf med urgerm. Ä-omljud gela-y som på ett ur- 
sprungligt gela- eller galja-. För det sist nämda alternativet talar 
da. gcelle, gjelle, som endast synes kunna härledas från ett galja-. 
Men att därjämte måste hafva funnits ett (ursprungligt eller af 
gelja- uppkommet) gilja-, tycks framgå af engl. gill, äldre gille 
och af yngre fsv. gel, nysv. gel i Var. rer. voc, G. I:s B. och 
hos Hof (giel jämte giäl) af äldre fsv, ^gil jämte "^gccl liksom 
skil jämte skcel (nsv. våg-skel och -skäl) o. d. Den. nu uppvi- 
sade rotvariationen gal : gail återfinnes redan i den primära, ännu 
icke med /-determinativet utbildade roten ga : gai i gr. '/å'0%(A 
'gapar', find. zn-/iä- 'öppna sig' gentemot find. vi-häyas 'rymden', 
gr. "/sid 'kryphår, lat. hi-sco, fht. glen 'gapa', fisl. giå 'klyfta, 
remna'. Likaså i den med ;;/-, ;/- och /-determinativer utbildade 
roten, t. ex. gr. xfjjXY] 'gapande' : fisl. gima, geime, geitnr gap, 
svalg, kaos, haf, gimer '(himla)-rymden', no. glma 'öppning, 
skåra'; gr. yaivo) (> *yav/()D), sv. dial. gana 'gapa', gan 'gap, 
svalg, mun, gäl', da. gane 'gom' : fisl. gina 'gapa', no. geina, 
glna 'vara gapig, gapa på något', gin(a) 'öppning, skåra'; fisl. 
gap 'gap, svalg, kaos', gapa, mht. gaffe7i 'gapa' : no. geipa 'upp- 
spärra, skrefva, vara gapig', gip 'gap', glpa 'djup skåra', gipa 
'skåra', gipa 'gäspa', fisl. geipa 'vara gapig', geispa (< ^geipsä) 
'gäspa', sv. vcvwn-gipa. Andra släktingar se ofvan under guggla; 
ännu andra hos E. Zupitza, Die germanischen gutturale, s. 203, 



SVENSKA ETYMOLOGIER 37 

där dock ett par osäkra fall medtagas, liksom författaren ä andra 
sidan, såsom mig synes utan skäl, för gr. )f£td, yji^fi o. a. till en 
annan rot, den i sv. g-om o. d. 

Handplaggor se glåpord (s. 31). 

Ho 'hvem' söker Kock (Arkiv VI, 23) härleda ur fsv. hwä 
med anlitande af en nyuppställd ljudlag, enligt hvilken »relativt 
oakcentueradt» fsv. ä ger nysv. slutet ö näst efter b och Zc', hvil- 
ket sednare därpå före ö bortfaller. Att så icke är händelsen, 
framgår emellertid — utom af det åtminstone för danskan bevi- 
sande hvo — af nysv. svordom (jfr ock bevarandet af w såsom 
v före u i svullefi m. m.). Och man kan icke med rimlighet 
häremot invända, att v här mot ljudlagen bevarats på grund af 
inflytande från svärja. Ty då borde ho ännu säkrare ha beva- 
rat 2f i analogi med de så närstående och talrika formerna hvem, 
hvars, hvilken, hvi m. m. Ho har därför tydligen aldrig haft 
något v (tv), utan är att härleda ur den fsv. formen ha på samma 
sätt som det da. hvo ur fda. hwä enligt följande ljudlag: Af 
äldre fsv. ä uppkommet yngre fsv. å öfvergår vid förkortning i 
svagtonig öppen stafvelse till ö, hvarpå det samtidigt med ur- 
sprungligt ö antar slutet uttal (enligt den nedan under konglig 
omnämda ljudlagen). Vi få därför svagtonigt (sedan äfven såsom 
starktonigt användt) ho vid sidan af starktonigt (sedan äfven 
svagtonigt) hå. som bevarats i våra dialekter. På samma sätt 
hvo (bevaradt i da.) jämte hvå (ännu i äldre nysv.). Vidare 
voro, -e jämte v år o, -e i äldre nysv. (se t. ex. Noreen-Meyer, 
Valda stycken s. 6, 34; 11, i; ^^ 26; 72, 16; Pira, Svensk-danska 
förhandlingar, s. 168 fif.) af fsv. väro, -e. Kock anser visser- 
ligen (Ar*kiv V, 47) i likhet med Ljungstedt (Det starka pre- 
teritum, s. 55), att rotstafvelsens o i voro motsvarar 6 i fisl. 
öro, d. v. s. att voro förutsätter ett fsv. *ör^. som sedan lånat 
v- från vara, var, varit; ett mycket djärft antagande, dä mig 
veterligt aldrig af detta ytterst vanliga ord någon annan form 
träffats i fsv. (åtminstone den äldre) än väro, ur hvilken voro 
alltså bör så vidt möjligt härledas. Likaså torde man böra här- 
leda det nysv. uttalet höiiofu (jämte sällsynt hånovi och vanligt 
honnom) ur fsv. häman, eftersom denna form är den i de äldsta 
hdskr. brukliga, snarare än ur ett mot fisl. honom svarande fsv. 



38 AD. NOREEN 

hö7ioni; åtminstone ligga båda formerna till grund för de nsv. 
Vidare höra hit de båda ortnamn som Kock redan användt för 
att stöda sin formulering af ljudlagen, nämligen Bohus (sedan 
äfven Bohus) jämte Bä hus (så ännu i P. Kalms »Västgötha och 
Båhusländska resa», Sthlm 1746; hos Dalstierna aksentueradt 
Båhuus) af fsv. Bä(gha)hus och Bogestind af fsv. Bäghasund. 
Men vidare för jag hit obakelig (så aksentueradt hos Weste, som 
äfven anför åbcikelig) vid sidan af abäke (hos Weste därjämte 
böäke), väl hörande till sv. dial. bäkel 'otymplig person' och med 
samma förstärkande prefix ä- som fisl. åbrype. åmåtiegr m. m. 
Ännu ett annat exempel anser jag föreligga i jo, uppkommet i 
fraser sådana som jo visst (jo jo man o. d.), vid sidan ^i ja 
(t. ex. hos Olavus Petri), båda af fsv. iä, under det att vårty^ 
fortsätter det fsv. id. Fsv. iå betydde både 'ja' och 'jo', men 
det är helt naturligt, att den ursprungligen starktoniga formen iä 
ensam behållit den pregnantare betydelsen 'jo', pregnantare eme- 
dan den ju besvarar ett bestridande eller ett tvifvel, under det 
att det ursprungligen svagtoniga iä monopoliserat den neutralare 
betydelsen 'ja' ; detta dock icke i finsk-svenskan, där som bekant 
jo ännu, liksom fsv. iäy betyder både 'jo' och 'ja'. VårtyV? här- 
stammar alltså icke, såsom plägat antagas, från det fsv., från låg- 
tyskan lånade io 'ju', hvilket aldrig i denna form, men väl stun- 
dom i biformen iu hade betydelsen 'jo'. — Om i de nu behandlade 
fallen den svagtoniga <?-formen med tiden utträngt den stark- 
toniga ^-formen, så ha vi å andra sidan fall, där en motsatt ut- 
veckling ägt rum, så att vi för att finna ^-former måste gå till 
våra dialekter. Mest upplysande är härvidlag dalmålet, som 
strängt särhåller o = fsv. svagtonigt o och ä (å) från å = fsv. 
starktonigt ä (å) och från ue = fsv. starktonigt o, t*, ex. bod 
'både' (proklitisk konjunktion, fsv. bäpe): bad er 'båda' (fsv. bäpir): 
buedå 'båda* (fsv. bopa). Alltså förhåller sig dalmålets so till 
riksspråkets så (fsv. sa) liksom rsp. ho till dial. ha o. d. Likaså 
dalm. go (ur sammanställningar som 'gå bort, hem' o. d.): rsp. 
gå (fsv. gä). Andra ord, där rsp. endast bevarat ^-formerna, äro 
då, på och låta, där man bör ha haft o i sådana fraser som »låta 
bli» o. d., men där association med t. ex. imperativen »låt bH» 
(där å stod i sluten stafvelse) bevarat å. 

Honing se glåpord (s. 31; jfr äfven antingen, s. 5). 



SVENSKA ETYMOLOGIER 39 

Hufvud se glåpord (s. 31). 

Husblåss se glåpord (s. 31). 

Huttla (icke funnet i fsv.) kommer väl antingen af höll. 
/loetelen 'fuska, skoja* eller af mlågt. hudelen 'behandla oförskämdt* 
och är i betydelse — i sednare fallet äfven i form — i viss mån 
påverkadt af hut. I fråga om den fullt Ijudlagsenliga öfvergån- 
gen ti > ttl jämför uttalet af / i hvitling, betitla och (vacklande) 
Jivitlök; i andra fall såsom kapitel, iiteL kittel, skyttel har uttalet 
// uppstått icke blott i sådana former som kapitlet, titlar, kittlar, 
skyttlar, utan äfven under stark biton i sådana fall som t. ex. 
domkapitel, hi4fvudtitel, koppar kittel, väf skyttel (jfr ofvan under 
glåpord), 

HöskuUe se skidle. 

Höt(t)a se kota. 

Jo se ko (s. 38). 

Jufver, fsv. iiiwer anser Kock (Beiträge XX, 130) ha upp- 
kommit af ett *iuhar och detta af ^euwar, en nybildad nomina- 
tiv till dat. *euwre! af '^euye till nom. ^ew^ar. Att närmare på- 
visa oantagligheten af denna uppfattning torde vara öfverflödigt, 
då icke ens K. själf tycks vara fullt belåten med densamma och 
medger, att själfva hufvudsvårigheten med detta ord kvarstår, ity att 
förhållandet mellan det konstruerade ^ew^ar och gr. oo^ap, find. 
udhar, ty. eliter o. s. v. »bleibt dunkel». Bugges af K. åberopade 
försök att förklara detta förhållande sväfvar för mycket i luften för 
att kunna aksepteras, hvarför jag äfvenledes underlåter att ingå på 
iiågon kritik däraf, utan framställer direkt min egen mening. 
Ordets historia är nämligen mycket enklare än Kock tror. Fsv. 
iiiwer har uppstått af biformen iugher i följd af samma dialek- 
tala (se t. ex. Hultman, Finländska bidrag s. 145) öfvergång 
gh > tv som i fsv. tiuwa för tiugha (Tisl. tiuga), fiixwur (i Dala- 
lagen, skrifvet fiuwr) för fiughur, köwer för kögher (mlågt. koker), 
pl. gnözvo för gnögho, Bävahus (hvaraf nsv. Bohus, se ofvan 
under ho) för Bäghahus, skräva för skrägha (mlågt. schräge af 
schrage; Söderwall skrifver nom. skraghi och antar sålunda, säker- 
ligen med orätt, kort ä, ehuru lågtyskan vid denna tid redan för- 
längt kort vokal i öppen stafvelse), nsv. Båfven af fsv. Bäghen (se 
Bugge, Ant. tidskr. f Sv. X, 191), rufva (se s. 61); andra, delvis 
osäkra, exempel hos Kock, Arkiv XI, 150 f, som vill begränsa 



40 AD. NOREEN 

öfvergången till starkt bitonig stafvelse, hvaremot flera af de ofvan 
anförda exemplen inlägga gensaga. Den ufsprungligare formea 
fsv. iugher, fisl. iugr har emellertid icke häller den synnerligen 
gamla anor. Såsom å ena sidan suffixformen i gr. ooO-ap, å andra 
sidan rotstafvelsens form i fornfris. iader, mlågt. jeder visa, bör 
ordet i umordisk tid ha lydt "^eudiirfa), hvaraf senare "^iudur 
(jfr fsv. vcepur, vcetur, Rökstenens vintur m. m., hvarom nedan)^ 
dat. Hud re, som ger fisl. iiire på samma sätt som ^lyåi-cttr^ lyritr, 
^hwao^rer^ huärer o. d. (se min Aisl. gr.^ § 232). Formen "^iudur 
däremot ger Huyir, sedan Huyir, dat. iuy^e och med på vanligt 
sätt analogice i hela paradigmet genomförd synkope fisl. nom. 
iugr jämte den till öfverensstämmelse med dat. iiire nybildade nom. 
iiir. Utvecklingen Hudur > '^Huyir beror på följande hittills för- 
bisedda fornnordiska (äldre än öfvergången iu > iii, som för resten 
är ganska sen, se Wadstein, Fornno. hom. Ijudl. s. 123) ljudlag: 
»(^ mellan ett konsonantiskt och ett sonantiskt u öfvergår till g»^ 
en från fonetisk synpunkt lätt begriplig företeelse. Andra exem- 
pel härpå äro fno. Augun jämte Audon, nyno. blaug, ratig, i 
andra dialekter däug (ddug), snöug m. m. jämte blaud, raud 
o. s. v. (fno. blatcdr, raudr o. s. v.) genom utjämning af flexio- 
nen hlaudr: blaugmn (dat. sg. m. och dat. pl.), -gu (dat. sg. ntr. 
och de flesta former i den bestämda böjningen). Bevisande för 
denna uppfattnings riktighet är den omständigheten, att biformer 
på -aug förekomma af de flesta adjektiv på -audr (som hade 
många former med u efter ^), men däremot endast hos sådana 
substantiv, som jämförelsevis ofta kunde förekomma i kasus med 
u i ändeisen (t. ex. dat. pl.), därför exempelvis icke hos 7iaud 
och brand, men väl saug (fno. saudr) och spång (sv. spö. äldre 
spöödh G. I:s B.). Hit hör ock no. jägr jämte gjur, det sednare 
den direkta fortsättningen af nominativen fno. giödr. Genom 
denna ljudlag lösa sig nu ock med ett slag gåtorna i de mycket 
omdebatterade orden sv. trög, fno. (m. m.) fingnr 'fyra' och 
laugurdagr 'lördag'. Hvad först trög beträffar, så är det tydli- 
gen icke rätt bedömdt h varken af mig (Urgerm. Ijudl. s. 33 = 
lautl. s. 43 och 55 och i öfverensstämmelse därmed Kluge Wtb. ^' ^) 
eller Hultman (a. st., s. 145 f. not), som dock riktigt påpekat 
ordets släktskap med det fisl. synonymet traupr. Ett stycke 
längre kom T. E. Karsten (Studier öfver de nordiska språkens 



SVENSKA ETYMOLOGIER 4 1 

primära nominalbildning I, 38 not) genom att påpeka identiteten 
af fsv. tr&gher och no. (samt sv. dial.) träng, träng. Hvad som 
nu återstår, är blott att påpeka det dessa ord enligt ofvan fram- 
ställda ljudlag äro identiska, icke blott, såsom Hultman ännu 
antog, besläktade med det gamla trauår. — Det mångomskrifna 
fiugur m. m. är senast behandladt af Kock (Beitr. XX, 125 fif.), 
hvars framställning jag emellertid här icke upptar till vederlägg- 
ning, enär K. i alla händelser lika litet i detta fall som i fråga 
om iitgr: tur lämnat något förklaringsförsök i fråga om det, som 
först och främst tarfvar förklaring, nämligen tillvaron af 3-ljud i 
vissa (enligt K. ursprungligen alla) former af räkneordet 'fyra'. 
Med tillhjälp af min ljudlag lösa sig alla gåtor i detta ord sam- 
tidigt, och man erhåller ett ursprungligt paradigm af den enkla 
och regelbundna beskaffenhet, som K. med rätta fordrar såsom 
grundval för de mångskiftande formernas förklaring. Utgående 
från en med vanlig adjektivflexion försedd stam "^fedur- (jfr 
got. fidur-) erhålla vi i nom. m. ^fiudrir, hvaraf fsv. fiurir, fisl. 
fiorer såsom Imårer af '^/nvadrir (got. htvaparai) m. m. ; nom., 
ack. f. och ack. m. "^fiadrar. resp. -a enligt den ljudlag som 
först sväfvande antydts af Bråte (Uppsalastudier s. 11 f) och 
sedan klarts utvecklats af Kock (Beitr. XX, 134 ff.); jfr 'min sam- 
manfattning af bådas teorier i Altschwed. gram. § 118. Från 
dessa former med ia spred sig denna brytningsdiftong analogice 
till gen. och dat. i den dialekt, som representeras af Rökstenen, 
hvars gen. fiakura och dat. fiaktiriim först sålunda erhålla sin 
länge och på olika vägar sökta förklaring. Den vanliga utveck- 
lingen blef emellertid, att ^fiadra(r) analogice ersattes af '^fiudra(r), 
hvaraf fsv. fiurar, fisl. fiörar. Nom., ack. ntr. åter ger oss 
'^•fiudur, hvaraf fullt Ijudlagsenligt fsv. fiuglmr, fno., fisl. fingur 
eller, genom påverkan af (fiorer , -ar och) ordets prefixform, yf(?^(?r. 
Såsom prefix (jfr got. fidur-dögs) måste nämligen, eftersom den 
fornnordiska synkopen är äldre än öfvergången -udti- > -uyi-, 
"^'fedur- ge ^fiodr-^ hvaraf antekonsonantiskt i^v . fioper-mcennmger 
o. d., sedan genom association (helt eller delvis) med fiug(h)ur 
och fiurir, fibrer äfven fsv. fiug/w?'-, fioghor-, fiiigher-, fiur-, fisl. 
fiug(n)r-, fiog(o)r-tån o. d. Det fisl. fer- i fer-faldr o. d. är väl 
ett obrutet "^fedr- i ursprungligen icke hufvudtonig stafvelse, så- 
ledes att jämföra med fsv. cetn- såsom prefix gentemot iamn 



42 AD. NOREEN 

säsom själfständigt ord. Ordinaltalet slutligen, ett got. ^fidurda^ 
ger oss i nom. m. "^fiodrde, oblikt ^jiadrda o. s. v. Häraf, kanske 
väsentligen genom dissimilation och påverkan af kardinaltalet, 
jiorde (yngre fiörde)'. fiarda, hvartill fsv. (utom i Västm.-lagen) 
nyskapat nom. fiarpe (fiärpe). — Vända vi oss slutligen till ordet 
lördag, så må till att börja med betonas, att den gängse förkla- 
ringen, enligt hvilken ordets första sammansättningsled skall vara 
gen. sg. af fisl. laug 'bad', icke kan vara riktig, och detta af 
många skäl: i) Formen fno. (äfven i nyno.) laugurdag(r) . fsv. 
löghordagher kan icke — trots Kock, Beiträge XV, 254 fif., där 
ett förklaringsförsök framställts, som emellertid icke mig veterli- 
gen af någon aksepterats — innehålla gen. sg. af laug, som där- 
emot träffas i fisl. laugardagr, fsv. löghardagher, vare sig att 
denna form är en själfständig bildning eller, hvilket synes troli- 
gare, en ombildning af laiigurdagr, sedan detta ords ursprung 
fördunklats (så ock dalmålets logdag, som förutsätter ett ^iaug- 
dag). 2) Det fsv. löghordagher visar genom sitt bevarande af r 
före konsonant fd), äfven i sådana urkunder, som i denna ställ- 
ning låta ett af R uppkommet r-ljud bortfalla, att vi här icke 
hafva att göra med urnordiskt R (såsom i en gen. sg. måste 
vara fallet), utan med ursprungligt r, något som också framgår 
af nsv. rsp. lördag, jämfördt med ättehög, soknemän o. d. af fsv. 
^ttar-, saknar- o. s. v. (om anledningen till r:s bevarande i nsv. 
giftermål, skriftermål m. m. se Kock, Sv. landsmålen XI, 8, 
s. 28 f., en förklaring som emellertid icke är tillämplig på lör- 
dag, men väl på äldre nsv. lögerdag, i den mån denna form 
motsvarar fsv. löghar dagher). 3) Den vanligaste formen i nor- 
skan, nämligen laurdag, synes icke kunna utgå från hvarken 
laugur- eller langar-, utan visar, att man måste operera med en 
första sammansättningsled utan g; likaså nsv. lördag, som af 
brist på säkra analogier icke gärna kan (med Kock, Beitr. XX, 
128) härledas ur lögerdag. 4) Den no. biformen lurdag och sv. 
dial. (t. ex. Fryksdalsmålets) lorda(g) med slutet ^;-ljud (af u så- 
som i smorde, sporde o. d.) kunna icke utgå från en form med 
diftong i första stafvelsen, utan förutsätta fsv., fno. u. Härtill 
kommer, att betydelsen 'bad-dag' icke är synnerligen passande. 
Det är bekant, att lördagen fatt sitt namn af den gamla seden 
att »hvarje lördag tvätta (jfr namnet puåtidagr) hufvudet i ask- 



SVENSKA ETYMOLOGIER 43 

lut» ; se t. ex. citaten hos Fritzner'^ II, 428. Man väntar sig 
därför här ett ord med betydelsen '(ask)lut'. Detta är just det 
fisl. laupr 'lut', hörande till samma rot som lut, fisl. laug, lat. 
laväre 'tvätta' och till både form och betydelse nästan identiskt 
med gr. Xoörpov 'badvatten' (och Xo/stpöv 'bad'). Af ags. léador 
se vi, att ordet i fornnordisk tid böjts: ^laudur, dat. laiidri. Af 
^Imidiir blir nu laugur i fno. latigurdagr, fsv. löghordagher. nysv. 
Jögerdag. Till de synkoperande kasus nybildas nom. fisl. laupr, 
äldre nsv. lödr (Spegel), löder (Levin Möller), nu lödder genom 
ellips ur sammansättningar, t. ex. det ytterst vanliga såplödder 
(jfr vidare ofvan under glåpord). Från detta laudr, lödr utgå 
otvunget no. laurdag och sv. lördag med samma förlust af ef, d 
före r som i lur (fsv. lvper\ Karin (fsv. Kadrin), gorå (Lind 
godråd), fafdejr, vio(de)r, bro(de)r m. m. eller i äldre tid i iur, 
Jiorer m. m. (se nyss ofvan). Särskildt hafva vi en slående pa- 
rallell till lör-: lödder i slör 'påhänget på kalkonens näbb, hak- 
lappen på höns o. d.' jämte slödder, detta uppkommet i sam- 
mansättningar som sigenarslödder o. d. Ordet, som äfven finnes 
i no. sler 'släp', heter ännu hos Hof slöderr (jämte slödderr) och 
är ett fisl. '^slépr, hörande hop med slöpe 'släp' och slop 'spår 
efter släpning'. Emellertid har vid sidan af laudr funnits ett af- 
Ijudande *loår, "^ludr, som återfinnes i sv. dial. lår (Småland) 
'lödder', ludur (Gotland) 'skum', no. lurdag, sv. dial. lorda(g) 
*lördag\ Spegels lodras 'löddra sig' och Bellmans loddrig 'löddrig*. 

Kafva, no. kava krafla, sprattla, streta, vara ifrig, stoja' 
har väl en nära släkting i fisl. ä-kafr 'ifrig, våldsam'. Hör icke 
också hit ags. ceofor (af ^kafur) och det därmed afljudande fht. 
kevar, nht. Käferr De hittills gjorda sammanställningarna med 
antingen subt. kifen tugga' eller fht. keva '(ärt)skida' synas icke 
tilltalande från betydelsens synpunkt. Enligt mitt förslag erhåller 
man för insektnamnet den mera passande grundbetydelsen 'kraf- 
lare, sprattlare'; jfr vårt 'kryp' eller 'kräk' såsom namn på små 
kraflande djur. 

Kattegatt se glåpord (s. 32). 

Kindpusta se pusta. 

Klamp se klåpa. 

Klappersten se klåpa. 

EZlimp se klåpa. 



/^ AD. NOREEN 

EZlump se kl apa. 

Klåpa (icke uppvisadt i fsv.) sammanställer jag med fisL 
klåpr såsom öknamn och det därmed identiska klåp- i klåpeygr 
'stelt blickande, storögd' samt dettas svenska motsvarighet, våra 
dialekters klåp 'tjockända', ursprungligen 'klump'. Betydelseut- 
vecklingen i klåpare är densamma som i klumpig gentemot klump. 
Det sålunda uppvisade, till grund för klåpa liggande klåp, klåpr 
identifierar jag — frånsedt genusskillnaden — ljud för ljud med 
lat. gleba 'klump'. Med det bekanta nasalinfixet uppträder samma 
rot gleb i klmip (kläpp) : klamp : klump m. m., en ordgrupp för 
hvilken ännu Kluge i 5. uppl. af sin Wörterbuch icke känner 
några »weitere bezuge». Med samma afljudsvokal som i klamp 
träffas den onasalerade roten i lat. globus 'klump, klunga' (för 
h vilket ord Persson, Wurzelerweiterung s. 54, 130 och 285, så- 
som mig synes utan skäl antar en rot glebh) och sv. dial. klapur 
'småsten', hos Hof klapur-sien i samma betydelse. Däremot hör 
väl riksspråkets klappersten liksom fisl. kloppor- eller kleppor-nes ^ 
'klippudde' till den nasalerade roten, så att kleppor- är att jäm- 
föra med fisl. kleppr 'klump' och fsv. klcepper 'kläpp', däremot 
klqppor- och sv. klapper- med fisl. klqpp 'träkloss (lagd i moras 
för att gå på)' och dalalagens klukku-klappir 'kläpp', som Bråte 
(Äldre Vestmannalagens ljudlära, s. i) antar vara skriffel för 
klceppir, men som mycket väl kan vara en assimilerad biform 
till klamp liksom kläpp är det i förhållande till klwip. Detta så 
mycket häll re, som man måste anta ett fsv. '^klamper med be- 
tydelsen 'kläpp' på grund af det däraf af ledda fsv. klcevipta (vore 
got. '^^klainpatjan) vid sidan af det assimilerade klcepta, båda med 
betydelsen 'klämta'. Detta ännu i betydelsen '(trä)klamp' fort- 
lefvande ^klamper träffas väl ock, i formen påverkadt af klcempta, 
uti det i unga handskrifter af Upplandslagen förekommande klocko- 
klämp; ja möjligen är det fsv. klcepper i betydelsen 'kläpp' (icke 
som i fisl. 'klump, klimp') en på samma sätt efter klcepta före- 
tagen ombildning af klapper (jfr fsv. ccrf, Ices, drcep, vrcek, ncem 
m. m. jämte arf, las lass', dräp 'dråp', vrak, näm 'pant' efter 
cerva, Icessa, drcepa o. s. v.). Våra dialekters klappa 'klämta' 
torde vara en nybildning på kläpp. — Att döma af fht. kläftra 

^ Min i Aisl. gram.- § 340, 2 uttalade uppfiittning af -or- i detta ord är, 
såsom den svenska formen visar, förfelad. 



SVENSKA ETYMOLOGIER 45 

(med samma vokalisation som klåpa) 'famnmått' (i nht. dial. äfven 
'fång hö') och lit. glebiu (jfr lat. gléba) 'omfamnar' tyckes roten 
gleb ursprungligast betyda 'ge (resp. ha) sfärisk eller cirkel-form' 

Klämta se klåpa. 

Kläpp se klåpa. 

Knollrig se knulpåk. 

Knarka se knorfva. 

Knarra se knotfva. 

Knarrig se knotfva. 

Knorfva, no. knurva 'krama ihop, illa tilltyga' är deno- 
minativ till no. hturv, med afljud knarv 'liten, knutig, förkrympt 
pjäs'. Nära släktingar äro no. knarve 'läderknapp, tvärslå', sv. 
dial. knarv el 'vridbar regel' med samma betydelseutveckling som 
\2i^-vred(e). Vi återföras således till en grundbetydelse 'vriden* 
och samma rot som i knorr (på svansen af svin o. d.), sv. dial. 
knorr y knurr, knort, med afljud knart 'knut, knöl, hop vriden eller 
tillvriden pjäs', no. knurt : knart, kmirp : knarp, knurk, mht., mit. 
knorte, medelengl. knorr e : knarre, allt med samma betydelse. 
Hit hör vidare knorrla och knorrlig (att skilja från synonymet 
k7iollrig, se nedan under kmilpåk) samt med samma betydelse- 
utveckling som i det till vrida hörande vresig 'vriden, förkrympt' 
om träd o. d. > 'knarrig, misslynt' äfven fsv., nsv. knorra, no. 
knurra, da. kmirre och det af ljudande knarrig. Andtligen finna 
vi samma betydelseutveckling som i sv. dial. vrina 'gnissla' i 
nsv. knarra och knarka (om stöflar o. d.), no. knarka och knurka 
(jfr kmirk ofvan). 

Knorr se k7iorfva. 

Knorra se knorfva. 

Knorrla, -lig se knorfva. 

Knott ett slags mygg är väl identiskt med sv. och no. 
dial. k7iott 'mycket liten knöl', som ligger till grund för no. knytta 
'smula, grand', sv. dial. ^;/j//é' 'småskog'. Ordet är frånsedt de- 
klinationen identiskt med ags. cnotta 'knut', mht. knotze 'knorr 
(på svansen o. d.)' och sålunda en nära släkting till sv. knut, 
fisl. kniitr m. m. (se min Urgerm. lautl. s. 164). Rotvariation 
visa fisl. knqttr 'boll', knatte, sv. och no. dial. knatt 'bergknöl'. 
Den ursprungliga betydelsen hos knott 'mycket liten knöl' visar 



46 AD. NOREEN 

sig ännu i afledningen knottrig och no. hiotra 'knottrighet på 
huden o. d.'. 

Knottrig se knott. 

Knul-påk 'knölpåk' hos Sv. Hof ansluter sig till fsv. knula 
'knöl' liksom samme författares knyl (äfven hos Linné samt be- 
varadt än i dag uti knylhafre, så kallad för sin knöliga rot) 'knöF 
till den /-omljudda biformen fsv. knyla. De båda fsv. formerna 
förhålla sig till hvarandra såsom fsv. liustra : lystra 'ljuster', sv. 
flundra : da. flyndre m. m., h varom se Hellquist, Arkiv VII, 43 ff. 
Med sv. knul är no. knid 'träkloss' identiskt. Däremot ha vi af- 
ljudsstadiet u i no. knoll, fisl. knollr 'bergknöl', ags. cnoll 'kulle' 
(och troligen sv. knollrigy ursprungligen väl 'bucklig, kuUrig'; svår- 
ligen uppkommet genom metates af knorr lig, hörande till knorr 
på svansen o. d.). Ett tredje afljudsstadium ha vi i nysv. knöl, 
som icke anträffats i fsv., men hvars ö måste motsvara det au, 
som uppträder i fisl. knau-ss 'bergknöl'. Isländskan, där för öf- 
rigt stadiet u representeras af kniie 'knoge' m. m., kan äfven 
uppvisa det fjärde och sista möjliga af ljudsstadiet i kniu-kr 
'bergknöl'. 

Knyl(hafre) se kmdpåk. 

Knåpa har, såsom dalmålets kmipå och nygutn. knupla 
visa, ett af fsv. ö uppkommet å (liksom glåpord^ se detta). Det 
står väl alltså i afljudsförhållande till knaiip- i fsv. knöper, mht. 
knouf, hoU. knoop 'knapp, knopp, knut' och betyder i så fall ur- 
sprungligen knäppa, knyta', något som rätt ofta kan vara ett 
'knåpgöra', såsom välbekant är. 

Knöl se kmdpåk. 

Koka i 'jordkoka', fsv. koka (jfr no. kök) är tvifvelsutan, 
frånsedt genusskillnaden, identiskt med mlågty. köke, fht. kuohho, 
nht. klicken och sålunda en af ljudsform till nsv., fsv. kaka. 

Kolmården se viorkulla. 

Konglig i »Kongl. Majit» o. d. uttalas vanligen med slutet 
o-Xyxå (sällan med ^-Ijud på grund af inflytande från konung) och 
träder därigenom i en påfallande motsättning mot såväl biformen 
kunglig som grundordet konung. Denna vokal växling o : å beror 
på de olika betoningsförhållandena. Fsv. könunger ger i betonad 
ställning Ijudlagsenligt nsv. kånung; jfr brånad (fsv. broné), dåna 
'dundra' (hos Salberg dona; jfr Columbus dohn 'dån'), mån (fsv. 



SVENSKA ETYMOLOGIER 47 

7non), spåiiad (Synonym, lib. 1587 spone, Aurivillius sponä) eller 
med bibehållen fsv. ortografi honing, kona, son. Men eftersom 
fsv. ö i svagtonig öppen stafvelse redan i yngre fsv. tid öfvergår 
till nysv. slutet t7-ljud (se Kock, Arkiv VIII, 269 ff., Beckman ib. 
XI, 174, 178) och eftersom vid samma tid proklitiskt använda 
tvåstafviga ord synkopera sin andra stafvelse, t. ex. titlar (fram- 
för namn) som viars(kal)k, bisp (af VmL. bissoper) m. m. (se 
min Altschwed. gramm. § 156, i, b), så måste k6nung(cr) bli 
kong (med slutet <?-ljud) liksom den fsv. biformen kunimgfer) gaf 
ku7ig. Detta ko7igy som ligger till grund för vårt konglig, råkas 
både i yngre fsv. och i äldre nysv. (t. ex. mycket ofta hos den 
för sin fonetiska stafning utmärkte Börk, se Noreen-Meyer, Valda 
stycken s. 188, 15; 190, 26; 192, 5 och 38; 193, 3 och 12), ehuru 
det naturligtvis nu ofta öfverförts till att brukas i betonad ställ- 
ning. Ännu i 1734 års lag träffas kongsådra och vi äga fort- 
farande Kongelf (med första stafvelsen ännu svagtonig) och Kongs- 
backa jämte Kungelf och Kungsbacka. Någon gång tyckes det 
slutna ^-ljudet hafva från den synkoperade formen analogiskt 

o 

öfverförts till den osynkoperade. Åtminstone rimmar Dalstierna 
koning : boning, men visserligen äfven kåning : ivåning och kåning 
: droning eller dråning (se Norelius, Arkiv II, 264). — Att för- 
klara det slutna ^-ljudet i dessa ord såsom beroende på den från 
flere sv. dialekter och norskan bekanta öfvergången ti'> o före 7ig 
(t. ex. to7ig, ong, sjonga o. d.) kunde väl beträffande de från den 
forna norska riksgränsen stammande Kongelf och Kongsbacka 
vara möjligt, men svårligen för kong [kongsådra o. d.) och alls 
icke för konglig, som på grund af sin särskilda användning i 
kurialstil icke kan misstänkas för att vara ett dialektord och ännu 
mindre norska. Danska äter kan det icke vara, emedan det dan- 
ska kojige uttalas med a- eller, om man så vill, 'öppet c?'-ljud. 
Koppa i hnmmelkoppa bör på grund af det no. synonymet 
humlekoll (af fno. kollr 'hufvud, kuUrig topp', se vidare nedan 
under morkidla) misstänkas för att betyda '(blom)hufvud'. Jag 
sammanställer därför ordet med ty. kopf hufvud' — som visst 
icke behöfver vara romanskt lånord — och koppe 'topp', no. kopp 
'fingertopp, växtbrodd'. Hit hör väl ock fsv. koppa 'bisvärm', 
ursprungligen väl 'klunga, kluns', emedan bien vid svärmningen 
så placera sig. Jfr ock dalmålets kuppe 'kudde, påse'. 



48 AD. NOREKN 

Korf, no. kurv, kåt-v är väl samma ord som fisl. kurfr 
'stump' och står i af ljudsförhållande till mht. kerben, ags. ceorfan 
och no. karva, sv. kar/va 'skära sönder i små stumpar' (t. ex. 
tobak). 

Kortvillig se glåpord (s. 32). 

Kota 'knota', fsv. köfa^ är lån från mit. köte. Att detta 
ord har ursprungligt ö, icke, såsom ordböckerna uppge, ö, fram- 
går af den höll. formen koot och det fris. käte (så, icke käte\). 
Dessa västgermanska former kunna nämligen alla förenas i en 
grundform ^kautö- 'utsprång, utskott', stående vid sidan af den 
afljudande rotformen kut- i nysv. kutn kuiig, kut-ryggig, fisl. kutr 
såsom öknamn, no. kuta (pret. katä) skjuta fram i vattenbrynet' 
(om salar o. d.), sv. dial. kut 'säl', tjyta (d. v. s. *kyta), rikssprå- 
kets kuta 'skutta'. De dialektala biformerna tjytta och kutta ha 
lånat // från pret. tjj/tte, kutte (yngre tjyttade, hittade), på samma 
sätt som hötta (jämte hota; fsv. hota och hetta), slutta (fisl. sluta 
till fsv. ad v. slut 'på lut, sluttande') och trötta (fsv. pröta) rättat 
sig efter sina preterita och part. pret. Det dialektala hitta har 
sålunda intet annat gemensamt med synonymet skutta än dels 
betydelseutvecklingen (jfr fisl. skaut 'utsprång', skiötr 'snabb', 
fsv. skiut 'springare, sto', nsv. skjuta iväg, fart: ut, fram), dels 
formutvecklingen. Skutta (no. skutta) är nämligen helt säkert 
identiskt med no. och fisl. skuta, pret. skutte 'springa fram, skjuta 
ut' och har sålunda äfven det genomfört preteritets tt i hela ver- 
baltemat. 

Kul se kula. 

Kula, fsv. kcda 'bula' och '(jord)kula' uppföras af Söder- 
wall såsom två skilda ord, och han tycks anse båda vara lån 
från mlågty. kide, som förekommer i båda betydelserna. Jag ser 
emellertid intet tillräckligt skäl att skilja de båda orden åt, då 
ju betydelserna 'konkav' och 'konvex', 'fördjupning' och 'upphöj- 
ning' ofta förenas hos ett och samma ord; jfr t. ex. sv. 'en hipa öl' : 
bikupa (fsv. kupa 'skål' : iordhhipa 'skans af jord'), isl. dalr 'dal' 
och 'båge' (liksom det etymologiskt motsvarande gr. ^6Xo<; be- 
tyder 'kupol' o. d.) m. m. Vidare synes mig ordens utländska 
börd åtminstone tvifvelaktig, då vi äga icke blott hda utan äfven 
hd (i pannan o. d.) 'bula', no. har bäde kul och kula samt fisl. 



SVENSKA ETYMOLOGIER 49 

icke blott ktila, som ju kunde vara lånord, utan äfven det säker- 
ligen etymologiskt närstående kyll 'påse'. 

Kull se mor kulla (s. 55). 

Kulle se mor kulla (s. 55). 

KuUig se mor kulla (s. 55). 

Kura (fsv. kura? se Söderwall) är troligen, liksom väl äfven 
tio. kura 'huka i hop sig' och nyisl. kiira 'hålla sig stilla', lån 
från mlågty. kiireii 'stå på lur' (ty. kauern 'huka'). Samma ord 
rfinher jag i uttrycket kurra gömma, som jag anser vara en 
asyndetisk förbindelse af två infinitiver (jfr våga vinna m. m.), 
där den förra syftar på den ena kontrahenten i leken, som 'står 
på lur', den andra på den andra, som har att 'gömma sig'. Sedan 
hufvudtonen kommit att uteslutande förläggas på gömma (jfr 
Collin-Schlyter, hök och dufva m. m.), har kura under bitonens 
inflytande blifvit kurra liksom man vulgärt har ab(b)ecede, vig(g)i' 
längs (förkortadt vigg) o. d.; jfr ock ofvan wnå^x glåpord [^. 31 f.) 
Genom inflytande från kurragömma har själfva verbet kura stun- 
dom fått biformen kurra (t. ex. »stå och kurra»), och sedan 
man börjat att substantivera uttrycket kurragö7?imay så att det 
iatt betydelsen 'krypin, skymundan o. d.', så har väl genom ellips 
liärutur uppstått substantivet kurra i sådana uttryck som »sätta 
någon i kurran». Roten kur kan möjligen vara densamma som 
kur : kwer : kwar i mht. kUrre : got. qairrus : fsv. kwar 'stilla'. 
En nära släkting till kura ha vi i skyllerkur, som förutsätter ett 
lågty. ^'sckilderkur 'gömställe af bräder' ; jfr dels nht. schilderhaus 
^brädskjul' (se Kluge Wtb.^), dels mlågty. kurwechter 'väktare 
som står i en kur\ kurhus 'skyllerkur för en späjare'. 

Kurra(göixiina) se kura. 

Kuse i 'julkuse' är troligen identiskt med fsv. och no. kuse 
^buse, kaxe'. Anledningen till den vid första påseende besyn- 
nerliga benämningen på vissa slags julbullar är väl att söka i de 
underliga former, som pepparkaksgubbar och andra slags julbröd 
ofta erhålla (se t. ex. Lundin och Strindberg, Gamla Stockholm, 
s. 39 f.), i det de utstyras med horn och andra hemska attri- 
buter. Den ursprungliga betydelsen 'skrämsel' ha vi ännu klart 
bevarad i afledningen kuslig. Roten är väl densamma som i fsv. 
kus-ka 'pocka, tvinga' och no. och sv. dial. kust 'skrämmande 
respekt'. Detta kus kan möjligen vara det svaga afljudsstadiet 

K. Hum. Vet. Sant/, i Upsala. V. j, 4 



M 



50 AD. NOREEN 

till SV. kväsa, och en primärare rot utan ^-determinativ (jfr basa^ 
brasa, fasa, fräsa här ofvan) torde kunna föreligga i fisl. ku-ga 
'kufva'. 

Kuslig se kiise. 

Kuta se kota. 

Kutryggig se kota. 

Kväsa se kuse. 

Kåta 'tälja' förutsätter ett icke uppvisadt fsv. '^köta, såsom 
framgår af sv. dial. kåta med öppet ^-Ijud och af dalmålets 
kuta jämte kuetå (d. v. s. fsv. ^kötä). Ordet utgör sålunda helt 
säkert den nordiska motsvarigheten till engl. cut 'skära'. Mycket 
ovisst synes, om till denna ordgrupp hör kåta i 'lappkåta'. Detta 
ord kan vara lån från mlågty. köte 'liten hydda'. Men det kan 
ock tänkas vara inhemskt, i betraktande af att vi äga fsv. kot-y. 
kutkarl 'fattig bonde', fisl. kot och huskytia 'koja' samt i dal- 
målet kuetulin (fsv. ^kötuligker) eller kutulin 'klen'. 

Lake (salt-lake) se Loka. 

Lirka se gers (s. 27). 

Ljuslett se glåpord (s. 32). 

Loddrig se jufver (s. 43). 

Lodras se jufver (s. 43). 

Loka, namn på den bekanta hälsobrunnen och badorten i 
Västmanland, hör säkerligen till dalmålets lök 'vattenpuss' (se 
min Ordlista, s. 116), särskildt sådan som uppkommit genom vat- 
tens framsipprande eller genom läkning (jfr Rietz, s. 387 f.). Det 
sammanhänger sålunda med fsv. Iceka, fisl. leka 'läka, läcka' och 
innehåller samma af ljudsstadium som fisl. lékr 'bäck'. Det till 
samma ord rots tredje af ljudsstadium hörande nsv. (sa\t)lake, fsv. 
salt-lake är väl närmast lån från mlågty. lake 'saltlake'. 

Lom se lomhörd (s. 52). 

Loma se lovihörd (s. 52). 

Lomflaska se doinbjällra. 

Lom-hörd säges af Kock (Sv. landsm. II, 12, s. 8 noten) 
»motsvara äldre sv. Ijovihörd» , ehuru han intet anför till för- 
klaring af den besynnerliga förlusten afy. Emellertid är hans 
uppgift, att i detta ord »det äldre språket har ljudförbindelsen 
Ijö (ej lju)y>, icke riktig. Ty visserligen träffas stundom formen 



SVENSKA ETYMOLOGIER 5 1 

liomhörd, nämligen åtminstone hos Levin Möller 1745 och 1755, 
Lind 1749 och Weste 1807, men därjämte uppträder liumhörd, 
t. ex. hos Dalin 1733 och Gyllenborg (s. Rydqvist III, 115). Men 
vida viktigare är, att formen lo7n(m)liörd(er) visar sig ojämförligt 
både tidigare och oftare, t. ex. i Var. rer. voc. 1538, Diet. Lincop. 
1640, Diet. Hamburg. 1700, Fjellström 1738, Serenius 1741, Levin 
Möller 1745 och 1755, Lind 1749, Ihre 1769, Sahlstedt 1773, Lin- 
dahl-Öhrling 1780, J. G. P. Möller 1790 och 1808, Hallman 1806, 
Weste 1807 o. s. v. Om alltså någondera formen är oursprung- 
lig, bör det tydligen vara den yngre och sällsyntare, som torde 
kunna antagas bero på folketymologisk anslutning till adj. Ijom, 
ljum eller till verbet Ijovia. ljumma 'ljuda doft'. Lomhörder äter, 
h vilket på grund af det tidiga citatet från 1538 måste anses hafva 
tillhört redan fomsvenskan, förutsätter ett fsv. adj. "^lömber, iden- 
tiskt med fht. luomi 'matt' (jfr fslav. lamiii 'bryta', ry. lomöta 
'rådbråkning') och stående i af ljudsförhållande till vårt lam, isl. 
lami (jfr lemia 'slå fördärfvad'). Substantiveradt förekommer 
detta adj. faktiskt i tre handskrifter af Hälsingelagen (Kk. 17 pr.), 
där lom af Schlyter och Rydqvist öfversättes med 'slag', upp- 
fattas (med tvekan; så äfven af Söderwall) såsom femininum och 
identifieras med det endast två gånger anträffade fisl. hlqmfm) 
'dunder(slag)'. Emellertid visar, synes mig, sammanhanget otve- 
tydigt, att ordet, såsom redan Ihre misstänkte, betyder 'kropps- 
lyte, kroppsligt men'. Det är utan tvifvel identiskt med det fisl. 
neutret lom, som, öfverfördt på det moraliska området, ingår i 
lömbragp 'lumpet, uselt drag', lömgepr, -hugapr 'lumpet, uselt 
sinnad' och såsom simplex träffas i Ynglingatals strof 49, där 
det utan skäl plägar öfversättas med 'svek'. Stället lyder: 
»Varf) Gof>r0f>r enn ggfogläte lome beittr» och innehåller tvif- 
velsutan en medveten antites mellan ggfogläte 'den storståtlige' 
och den af lome representerade '(fysiska och moraliska) uselhet', 
hvars byte han blef. Men sannolikt har skalden här äfven velat 
prestera en ordlek. Då Gudröd bar tillnamnet veipekono7igr 'jakt- 
kung', så är det väl icke en tillfällighet, att om den väldige jä- 
garens dödssätt användes den specifika jakttermen varp beittr 
'fälldes som ett jaktbyte'. Då nu betta såsom jaktterm vanligen 
konstrueras med dativen hauke [beita hauke 'fälla ett villebråd 
med tillhjälp af jaktfalk'), så kunde lome uppfattas såsom dat. af 




52 AD. NOREEN 

fagelnamnet lomr (Sn. E. II, 489). En dylik jaktfalk som denna 
föraktade fågel kunde passa för den usle lönmördaren. Något 
etymologiskt samband mellan lömr 'lom' (i dalmålet luemb af 
fsv. ^lömber) och löm 'uselhet' kan emellertid icke gärna före- 
finnas, eftersom det förra väl far anses sammanhänga med lat. 
lä-rus 'fiskmås'. Däremot för jag till det nu behandlade adj. 
"^lömber 'svag, lytt, bräckt' det nysv. verbet lom(m)a 'gå tungt 
och slappt (som en trött eller dåsig person)'. Det liktydiga no. 
lumsa uppvisar ett annat afljudsstadium, som emellertid äfven 
uppträder i det af Lind 1749 anförda låvihörd (af ett fsv. */öm-) 
jämte lomhdrd. Till yttermera visso har Lind biformen lamhörd, 
som i sin mån bekräftar min ofvan gjorda sammanställning af 
lofnkörd och lam. 

Lösta i råglosta, förr äfven lusterogh (t. ex. hos Gyllenius, 
s. Noreen-Meyer, Valda stycken s. 125, r. 35), för jag till /aö^ö^ — 
en ur komposita såsom ängsludd m. m. abstraherad form (jfr 
vidare ofvan under glåpord), som utträngt simplex låd (så t. ex. 
hos Spegel) — fisl. lop och fsv. lupitty lopin, fisl. lopin 'luden'. 
Lösta förhåller sig formellt till det i sv. dial. förekommande syho- 
nymet losme och till ludd (låd) alldeles som fisl. rosiungr: rosni- 
hualr 'hvalross': rop 'rodnad'. Om det här föreliggande bort- 
fallet af d före s + konsonant se vidare min Urgerm. lautl. s. 174 f 

Ludd se lösta. 

Luns se lurk. 

Lurk, fsv. lurker, kan alltförväl identifieras med no. lurk, 
fisl. lurkr 'knölpåk, kloss', ty alldeles samma betydelseutveckling 
träffas bl. a. i fsv. drumber, fisl. drumbr, mlågty. drummel 
'drumniel' jämte 'kloss' och i det nysvenska luns, som i våra 
dialekter betyder 'klabb, klimp', i de norska 'klump, portion'; 
jfr ock förhållandet khi7np: klumpig, klåp: klåpare (se ofvan un- 
der klåpä) o. a. d. 

Lusterogh se lösta. 

Lärka se gers (s. 27 f). 

Lödder sq jufver (s. 43). 

Lördag s^ jufver (s. 42 f.). 

Mask se gers (s. 27). 

Matbetta (äldre nysv.) se glåpord (s. 31 nederst). 



SVENSKA ETYMOLOGIER 53 

Matk se gers (s. 27). 

Mol i »mol rik, stilla, tyst» o. s. v. anses allmänneligen 
(t. ex. ännu i Sundéns ordbok 1892) som identiskt med mo(de)r, 
en mening som naturligtvis uppkommit på grund af ty. mutter- 
allein och mutternackt. Emellertid omöjliggöres denna etymologi 
— som endast torde innehålla det uns af sanning, att vårt mol 
allena väl är en i anslutning till de inhemska uttrycken företagen 
efterbildning af mutterallein — af ordets /-ljud. Att detta upp- 
kommit genom den för detta vulgära ord naturliga dialektöfver- 
gången rd > tjockt /, framgår af de norska motsvarigheterna 
mord-girug o. s. v. (se Ross' Ordbog). Att det häri ingående 
mord är ett substantiv, ådagalägges af vissa sydsvenska dialek- 
ters motsvarighet till fftol^ nämligen mors^ d. v. s. genitiven 
mor(d)s. Det ligger nu nära till hands att i detta mord(s) se 
de vanliga subst. mord 'dråp', eftersom tyskan kan använda 
mord(s) på samma förstärkande sätt. Men äfven denna förmo- 
dan är säkerligen oriktig, i betraktande af att norskan äger ett 
subst. mord 'yttersta kraftansträngning, all makt', som på ypper- 
sta sätt förklarar sådana uttryck som »mol stilla, tyst» (d. v. s. 
tyst af all sin makt). Lika förträffligt belyses uttrycket »mol 
rik» af ordets fisl. motsvarighet, som jag finner i det stereotypa 
uttrycket mqrp fiår 'öfvermåttan stor rikedom'. Detta morp har 
hittills alltid missuppfattats, i det man utan något slags skäl till- 
skrifvit det neutralt kön (så ännu Larsson och Fritzner^) och 
ursprungligt o, hvadan det i ordböckerna uppföres under normal- 
formen morp, mord (att de tre handskrifter, där det anträffats, 
skrifva o, bevisar som bekant ingenting). Uttrycket är nämligen 
tydligtvis identiskt med det alldeles synonyma viergp fiår, där 
vi ha ett femininum 'myckenhet', bildadt af margr 'mycken' så- 
som lengp af langr o. d. Men liksom vid sidan af isl. pykp 
'tjocklek', blygp 'blygsel', aupmykp 'ödmjukhet' uppstodo, i följd 
af inflytande från adj. piokkr, bliugr (nyisl.), miukr, nybildnin- 
garna piokkty fsv. bliughp, öpmiukt o. a. d. (se Tamm, Om forn- 
nordiska feminina afledda på // och på ipa, s. 33), så erhöll 
mergp ' genom inflytande från margr biformen ^mQrgp (gen. 
^margpar; jfr fisl. dqkkp 'grop', anfördt af Vigfusson och Tamm). 
I denna form har g utträngts såsom i neutr. mar(g)t, som i de 
äldsta isl. handskrifterna alltid saknar g, eller i åbyr(g)d (Hauks- 



54 AD. NOREEN 

bok), Ber(g)ddry, fylfgjp o. a. d. Att q i fsv. före de förläng- 
ning verkande grupperna rp och rt (före vokal) utvecklas till ö 
och icke (såsom annars före r, t. ex. om > 0r7i) till ^, framgår, 
såsom jag i min Altschwedische grammatik § 104 anm. 3 påpe- 
kat, af det ännu i sen fsv. uppträdande 07'togh (< qrtogh, s. där- 
sammastädes § 65, i ; jfr om formen ertogh § 59, 7), hvadan 
det är alldeles i sin ordning, att ett fornnordiskt vigrfgjp i nysv. 
uppträder som mord (molj. Angående nysv. värb, afledda af 
det nu behandlade substantivet se nedan under mola. 

Mola (bröd) 'tugga enbart (utan sofvel)' står i afljudsför- 
hållande till mala.. En variantrot maul träffas i det dialektala 
inöla, no. och nyisl. maiila. Jfr gnola här ofvan. — Ordet är 
väl etymologiskt fullkomligt skildt från vårt något dialektala mola 
arbeta ansträngdt', som nog har (tjockt) / för äldre rd; jfr no. 
mörda i samma betydelse, afledt af det ofvan under 7nol om- 
nämda no. mord 'yttersta kraftansträngning'. Identiskt med mola 
'arbeta' är väl det vulgära y>mola och värka»; jfr i fråga om 
betydelseutvecklingen de ursprungligen identiska verk(a) och 
värk(a) eller fsv. anhopa 'arbeta' och 'plågas (af sjukdom)'. En 
tredje betydelseskiftning visar det dialektala mola ihop 'genom 
träget arbete samla'. 

Mora se mo7'k2dla. 

Morkulla betyder som bekant ursprungligen 'skogsjungfru'. 
I Dalarna brukas ordet såsom namn pä örten Trientalis, som i 
andra trakter bär namnen .y^^^.y-stjärna, //^//^-vifva och dvS-kulla. 
Första sammansättningsleden i morkulla återfkines i ortnamnet 
Mora, fsv. pl. Mörar, hörande till det allmänt germanska, ännu 
i sv. och no. dialekter bevarade ordet mor skog, särskildt sådan 
som växer på kärrmark', fht. muor 'moras', fs., ags. mor 'kärr' 
och 'hed'. Detta ord, hvars äldsta uppvisbara betydelse sålunda 
är 'kärr', har ännu tidigare haft betydelsen sjö, haf och sålunda 
genomgått samma utveckling som t. ex. Iräsk, h vilket ord ännu 
i Norrland betyder 'sjö' (Torne träsk, Saggat träsk o. s. v.). 
Detta framgår nämligen af afljudsformen fsv. mar, fisl. marr, 
lat. mare, ty. me er 'haf, så 'sumpig trakt' (i ty. 7/iarsc/i'\a.nd)^ 
slutligen 'skogsmark' i de fsv. ortnamnen Sweamar och Ala^nar 
(nu skogarna Sveamo och Almareii). En dentalafledning af detta 
mar föreligger i fsv. Kolmarp 'Kolmården' och Ma7'p-bcekker 



SVENSKA ETYMOLOGIER 55 

'bäcken i skogen Odmorden', som sålunda ursprungligen betyda 
'kolskogen' och 'skogsbäcken'. I afljudsförhållande till detta marp 

står det morpy som ingår i fsv. 0pmorp 'Ödmorden' (alltså 'öde- 
skog') och Amorp 'Åmål' (d. v. s. 'å-skog'; jfr de kringliggande 
socknarna Svanskog, Edsleskog, Fröskog, Tisselskog och Anim- 
skog). Ännu 1531 skrifves Amord, men 1540 Amoll, och tillhör 
detta ortnamn sålunda de icke fa ord i riksspråket, som uppta- 
•gits ur sådana dialekter, där rd öfvergår till 'tjockt' /. Att fsv. 

Amorp hade 6, icke ö (såsom mor), framgår väl af det nysv. 
uttalet Åmål (icke -viol), — Andra sammansättningsleden i mor- 
Jeiilla är densamma som i dalkulla, dufkulla och (Margareta) 
fridktdla, nämligen dalmålets kidla 'ogift kvinna', fisl. kolla 
'kvinna' och 'hona', ursprungligen väl blott om hornlösa nötkrea- 
tur, såsom framgår af fisl. kollöttr 'hornlös' (om kor o. d.), 'skal- 
lig', bildadt af fisl. kollr 'kullrig topp', så 'skalle', vidare 'bar- 
skalie' (jfr betydelseutvecklingen hos vårt skallig i förhållande 
till skalle), ändtligen 'mansperson' (jfr vårt dumskalle, iJ2i7'skalle 
o. d. samt betydelseutvecklingen hos kolla, kulla). Samma ord 
är det fsv. kölder, kulder 'hjässa', som ännu fortlefver i hattkull, 
4>7n-kully kull-slagen, -störta o. d. samt i afledningarna kulle (fsv. 
Jsolle, kulle) och Blåkulla, äldre Blockhdla (se Noreen, Sv. lands- 
målen VI, 5, s. 6), troligen en ombildning af det tyska Blocks- 
ierg. — Sedan ofvanstäende redan nedskrifvits erhåller jag Kocks 
uppsats om kulla m. m. (i publikationen »Från Filologiska för- 
eningen i Lund», Lund 1897). Hans etymologi [ktdla ^{^kunUö) 
synes mig oantaglig, åtminstone så länge hans påstående, att jag 
»icke riktigt» formulerat regeln för assimilationen ;//> //, saknar 
hvarje motivering. 

Morla (icke anträffadt i fsv.) hör tydligen tillsammans med 
no. mor a, mura, maiira, sv. dial. myra, myr la, mor la, alla med 
betydelsen 'kräla, myllra, morla'. Det no. 7nora, mura betyder 
äfven 'fortskrida långsamt och oförmärkt', ett förandligande af 
den ursprungliga betydelsen 'kräla, krypa, krafla'. Samma ord 
är naturligtvis det nyisl. mara 'myllra', som Fritzner gissningsvis 
föreslår att anse uppkommet af morpa, något som väl förbjudes 
af nyisländskans ljudlagar och äfven för öfrigt icke är tilltalande. 
Till den nu uppvisade roten meur: maur: mur 'krypa' för jag 



56 AD. NOREEN 

vidare no. mura, fisl. mura 'Potentilla anserina', en växt hvil- 
ken, såsom bekant, karakteriseras af sitt krypande utefter marken. 
Detta ord tillhör väl numera äfven svenska riksspråket, sedan 
det upptagits i Landtbruksstyrelsens »Normalförteckning öfver 
svenska växtnamn» (1894) såsom namn för släktet Potentilla,. 
under det att P. anserina där kallas gåsmura (efter synonymet 
gåsöri). Ändtligen ger oss denna rot en nöjaktig etymologi på 
det mycket omskrifna ordet myra, fisl. maurr, fsv. imr och 
myr (med samma afljudsstadium som det ofvannämda verbet 
myra)^ no. maur, mor. Det betyder ursprungligen djuret 'som. 
myllrande krälar' och förhåller sig sålunda till verbet inaura, 
myra 'kräla' på alldeles samma sätt som kryp till krypa eller 
kräk till kräka 'krypa'. Denna uppfattning torde vara ojämför- 
ligt att föredraga framför både Kluges sammanställning med myr 
'kärr' (alltså »das moostierchen»; dock nu i 5:te upplagan stru- 
ket) eller Perssons med mor, fisl. vwyrr (Wurzelerweiterung s. 181 
not 3), hvilken sednare jag med orätt aksepterat i Urgerm. laut- 
lehre s. 217. Till ffieyrr 'mör' och gr. |xaöpo<; 'svag' höra där- 
emot no. mauren 'spröd' och maur 'försagd'. 

Mura se mor la. 

-muskig se svarimuskig. 

Myra se viorla (s. 56). 

Nare, no. nare, vind som »snor» kallt, visar sig genom sia 
norska biform sncera (fem.) tydligen höra till roten (s)ner 'sno'. 
Uddljudsväxlingen n: sn är således alldeles densamma som i de 
af samma rot bildade lat. ncrvus 'snodd': sv. suara, snöre (fisL 
smré) m. m.; jfr min Urgerm. lautl. s. 208. 

Nate, namn på vattenväxten Potamogeton, i dialekterna 
äfven på vattenväxten Lemna och på Stellaria media 'våtarf , 
är ursprungligen ett substantiveradt adjektivum i bestämd form, 
förutsättande ett fisl. '^'iiatr 'våt', identiskt med fs. nat, fht. naz 
och sammanhörande med got. natjan 'väta' samt på längre håll 
med lat. näre 'flyta, simma', nävis 'skepp' o. a. Om andra dy- 
lika substantiveringar se Hellquist, Arkiv VII, 3 ff. 

Ner(i)ke se gers (s. 24 ff. och s. 29). 

Nor, -a se gers (s. 22). 

Norge se gers (s. 22 f.). 



SVENSKA ETYMOLOGIER 5/ 

Norr se gers (s. 24). 

Nors se gers (s. 22). 

Nubb 'kort spik' är identiskt med det nubb 'kort pipa, 
snugga', som ingår i det uti äldre nysvenska (t. ex. hos Runius, 
se Noreen-Meyer, Valda stycken s. 214, 14) förekommande /a// A 
?mbb (jfr fäl-knäpp, -sup, falas). Grundbetydelsen är 'stump' 
och betydelseutvecklingen densamma som vid det i våra dialekter 
brukliga synonymet snubba 'snugga'. Liksom detta hör till (det 
dialektala) verbet snubba 'af korta', så hör 7iubb tvifvelsutan till 
det norska starka verbet mwa 'afkorta, kapa, stympa' och det 
fno. 7iufa 'stubbnäsa' (se Norges gamle love I, 85), användt som 
öknamn. Detta sistnämda substantiv återfinna vi i tillnamnet pä 
Harald hårfagres bekanta hofskald Oiver hniifa, för hvilket redan 
F. Jönsson (Literat. histor. I, 435 not) med rätta förmodat bety- 
delsen 'stubbnäsa'. Möjligen föreligger äfven en fisl. motsvarig- 
het till det norska preteritet nauv i GoJ)runarhuQt 12, därest — 
såsom redan Vis^fusson förmodat — det därstädes förekommande 
hapax legomenon hnöf 'kapade af står i stället för Imauf. I 
fråga om växlingen bh: v i nubb: nuva o. d. är att jämföra de 
ofvan under dubb anförda paralellerna. 

Nå, interjektionen, fisl. 7iå (sällsynt), identifierar jag med 
det enklitiska na i fisl. pat-7ia 'just det', kér-na 'just här' o. s. v. 
Då det ursprungligen svagtoniga na användes starktonigt, måste 
det uppträda såsom nä, alldeles på samma sätt som mot fisl. 
enfnjda svarar vårt ändå (med hufvudtonen på ultima). Att -na 
är den Ijudlagsenliga motsvarigheten till got. 7iuh (fisl. hér-7ia = 
got. /ler näh), har jag redan i min Aisl. gram.^ § 117, 2 påpe- 
kat. Men detta got. 7iu/i användes uti frågor med samma bety- 
delse som vårt nåy hvilket styrker sammanställningen. Hvad 
etymon af niih beträffar, så är det antingen uppkomm.et af nu 
'nu' + det bekanta enklitiska -uh, eller ock motsvarar det full- 
komligt det lat. mmc, d. v. s. ett med enklitiskt -c utbildadt *;///;/. 
motsvarande det gr. vov vid sidan af vo. I hvilketdera fallet 
som hälst har alltså ;/w// ursprungligen betydelsen 'nu'. Att 
denna kan öfvergå till 'nå', se vi för öfrigt ock på sådana tyska 
sammanställningar som »dies nun» o. d. Likaså i forntiden, i ty 
att äfven det osammansatta gr. vo, got. och fht. ;///, fisl. 7iu 
brukas både i betydelsen 'nå' och 'nu'. Detsamma är förhållan- 



58 AD. NOREEN 

det med den nordiska representanten för det ursprungligen 
starktoniga niiJi. Denna återfinna vi i det nynorska nö med be- 
tydelsen nu' eller 'nä'. Sunnanfjälls användes emellertid formen 
7iå i samma båda betydelser. No förhåller sig alltså formellt 
till 7iå och -na samt got. niih alldeles som fsv. cenfö (fisl. ennpo) 
till ce7i pä (nsv. imdåy förr äfven anta) och fisl. en(nj-da samt got. 
patih (ty. dock, förkortadt af '^dö/i). Formellt möjligt vore vis- 
serligen ock att identifiera nä, -na med lat. 7in7n, förutsatt att 
detta går tillbaka på ett *;/^;;/ (liksom det temporala pä är lat. 
tum, got. pan) och icke hör till stammen nu-. Men det ryckes 
då loss från de liktydiga ;/ö och Jiä, hvilket är föga tilltalande. 
Det samma blir följden af Perssons förslag (Indog. forsch. II, 
205, 224) att identifiera -na (och således ock 7tä, om min sam- 
manställning godkännes) antingen med gr. vyj, lat. 7ié 'minsann' 
eller med lat. 7iam 'nämligen', en sammanställning som i fråga 
om betydelsen visserligen passar beträffande -7ia, men icke be- 
träffande nä och 7iön särskildt i betraktande af deras ena bety- 
delse, nu'. — Det nyhögtyska 7m 'nå' hör icke hit. Det är ett 
mycket ungt ord och troligen en 'urschöpfung', ursprungligen 
bestående af ett dröjande och tveksamt framfördt sonantiskt «. 
ur hvilket med tiden stämtonen utdragits i form af vokalen a. 
När(i)ke se gers (s. 24 ff. och s. 29). 

Ormbunke se lni7ike. 

Oxel-tand (i Götaland äfven axelta7id, s. Rydqvist IV, 397), 
fsv. öxla- eller axla-ta7i, kunde pä grund af af ljudet a : ö miss- 
tänkas för att sammanhänga med axel 'skuldra', som äfven upp- 
visar ö i höll. oksel 'axel', ags. öxn, ocusta, fht. uohsa7ta 'axel- 
håla'. Men denna sammanställning synes förbjudas både af be- 
tydelsen och i synnerhet af det förra ordets tredje hufvudform: 
fisl. iaxL sv. dial. exel, jäxel, no. y^/^.y/<f, som visar den hos ordet 
för 'axel' icke anträffade afljudsvokalen e. Snarare kunde man 
på grund af betydelsen vilja sammanställa oxel-\.?c[iå med det fsv. 
och fda. öxl 'svulst, utväxt'. Men detta ords af ljudande biform 
fsv. uxla synes otvetydigt ådagalägga, att det hör tillsammans 
med det samma afljud uppvisande verbet fisl. växa : öx : 21x0771 
'växa', dit också betydelsen otvunget hänvisar detsamma; och 
härigenom är allt sammanhang med iaxl o. s. v. uteslutet. Lika 



SVENSKA ETYMOLOGIER 59 

Jitet låter för tillfället uppvisa sig något sammanhang med ett 
tredje snarlikt ord, nämligen det i fornspräket icke anträffade 
trädnamnet oxel : da. axel (jämte oxel), hvars etymologi i syn- 
nerhet vanskliggöres genom den no. formen asal (utan ^!). 

Peppar se glåpord (s. 31 nederst). 

Puff se pusta. 

Puffert se pusta. 

Pussig se pusta. 

Pusta 'slå' i kindpusta, fsv. kinpusta {^]ix {\s\. piistra i samma 
betydelse) kan utan alla betänkligheter etymologiskt identifieras 
med det mlågty. pusten 'blåsa', hvarifrån vi lånat fsv. pusta 'pu- 
sta'. Ett allbekant exempel på samma betydelsedifferentiering 
är ju fra. soufflet 'blåsbälg' och 'örfil' ; jfr fisl. piistr 'örfil' = 
mlågty. puster 'blåsbälg'. Men en ännu rikare differentiering af 

o 

samma slag visar vårt frän tyskan lånade ptiff. A ena sidan stå 
mlågty. piif 'stöt (så i nysvenskan), slag', i nhty. äfven 'knall' 
(så i vårt »piff, paff, puff»). En förskjutning åt det andra hållet 
visar redan engl. pj^ff 'vindstöt'. Fullt på andra sidan stå de 
tyska betydelserna 'uppblåst klänningsparti' (jfr sv. puff-ixxn), 
'utbasunering' (jfr sv. tidnings-///^ och puffa för något) och 
'humbug' (jfr sv. kapten Puff). Betydelsen 'stöt' spåras där- 
emot i afledningen puffert, lån från nhty. puff er (jfr koffert af 
koffer o. d.). Hvad nu vidare den etymologiska upprinnelsen af 
fisl. pustra, fsv. pusta 'örfila' beträffar, så är ordet tydligen ett 
denominativum af fisl. piistr (gen. pustrs), kw. puster (gen. pusts, 
sedan afledningens r blifvit såsom så ofta annars uppfattadt så- 
som nominativändelse) 'örfil', som i sin tur är en tydlig afled- 
ning medelst det bekanta instrumentalsuffixet -tro- af roten pus : 
paus i ags. pösa, fht. p/ioso, fisl. pose, fsv. posz, pusi 'påse' : fisl. 
puss pung' med dess denominativum fsv. pysa 'pusta', mht.^ö- 
sen fnysa' : no. peysa 'pösa', fsv. päsa 'bringa att pösa' (i Söder- 
walls ordbok oriktigt betraktadt såsom etymologiskt identiskt 
med pijsa, för hvilket S. förmodligen antar kort y, öfvergånget 
till i p0sa, ett antagande som förbjudes af no. peysa). Hit hör 
väl ock väsentligen adjektivet pussig. Ty om ock det af Ryd- 
qvist (VI, 362) utan angifven betydelse citerade, men h varken 
hos Liibben-Walther eller Dähnert upptagna lågty. pusig inver- 



6o AD. NOREEN 

kat på det svenska ordet, så är väl dock det fsv. pusin, no. och 
sv. diall. piisen 'svullen' dess närmaste frände, och det är en vari-^ 
ant till påsig. Då fsv. posi har biformen posse (såsom mosi : 
mosse m. fl. bekanta fall), så har man väl ock vid sidan z^ pust 
haft ett *pussi, hvaraf ss i pussig. Roten piis kan möjligen vara 
identisk med den af Uhlenbeck (Beitr. XX, 326) antagna, men 
något osäkra indoeur. roten bus. Sannolikare synes dock, att vi 
här hafva att göra med ett .f-determinativ på den säkerligen ono- 
matopoetiska roten pli, som med andra determinativer uppträder 
i sv. och no. puta (jfr i fråga om betydelsen bolster vid sidan 
af bula, fisl. bylr, baula m. m.), sv. dial. puk 'knöl' m. m. 

Puta se pusta (s. 60). 

Pylsa se pölsa. 

Påse se pusta, 

Pölsa har sin närmaste släkting i ett annat, mindre vanligt 
länord, nämligen pol 'sittkudde', från mlågty. pble 'kuddvar' och 
'frukthylsa', mnederl. peule 'ärtskida' (se vidare Uhlenbeck, Beitr. 
XX, 326), och förhåller sig till detta liksom biformen /j/j^, engl. 
pulse 'skidfrukt' till mlågty. pule 'hylsa, fruktbalja'. Emellertid 
skulle pylsa äfven kunna tänkas vara en ombildning af ty. dial. 
pfuhlziehe 'kuddvar', hvaremot dock talar, att det på sä sätt 
ryckes från sammanhanget med pölsa. Roten päl 'svälla' torde 
vara en variant till de under ptista (se ofvan) anförda rötterna 
puk, päs och put. 

Pösa se pusta. 

Regel eller rigel förutsätter ett fsv. ^righil > '^reghel : pL 
'^righlar, hvaraf genom utjämning den nysv. dubbelböjningen 
regel, -lar och rigel, -lar. Ordet är etymologiskt identiskt med> 
men icke lånadt från, det likabetydande fht. rigil, som vanligen 
antages vara ett tidigt lån frän lat. regula'^. Att så icke kan vara 
förhållandet, synes mig otvetydigt framgå af det no. rigl 'rankig* 
och dess denominativum rigla 'runka, ragla' tydliga afledningar 
till det no. och fisl. verbet riga 'rubba'. Den germanska no- 
minalstammen ^ri^ila- har sålunda betydelsen 'hvad som låter 
rubba sig'. 



^ I det nyss utkomna liättet af Pauls Grundriss, 2 uppl. (I, 344) föreslår 
nu Kluge, ehuru med tvekan, att härleda rigil ur ett lat. *rPgella. 



SVENSKA ETYMOLOGIER 6 1 

Rese uppträder hos Dalstierna under formen rijse. Dä 
emellertid fsv. risi icke kan ge annat än nysv. rese, så torde 
Dalstiernas form liksom så många andra under den karolinska 
tiden förekommande bero på lån från de fisl. sagorna (fisl. rise). 
Att döma af fsax. wrisi-lik jättelik' och wrisil 'jätte* är äfven det 
fsv. risi ett fno.-fisl. lån, emedan det ju annars borde heta "^wrisi 
(jfr vrida, vrist, vricka o. d. gentemot fno. rida o. s. v.). Och 
det är dä värdt beaktande, att ordet tidigast anträffats på svensk 
botten i Eufemiavisorna, som äfven i andra punkter röja ett på 
grund af deras tillkomst lätt förklarligt norskt inflytande. — I 
fråga om adjektivet reslig, som icke i något äldre fsv. anträffats, 
är det ovisst, huruvida det, såsom vanligen antas, motsvarar det 
fisl. risalegr 'jättelik' och icke snarare det fisl. reisolegr 'ansen- 
lig', hvilket sednare ansluter sig till verbet reisa 'resa upp i 
vädret' (jfr som en kuriositet Runebergs: han reste sig ansenlig 
i stugans skymda vrå). Det fsv. reselikhet 'vacker växt' är så 
sent anträffadt, att det intet kan upplysa, men dess betydelse 
talar snarast för sammanhang med reisolegr och fsv. resogher 
Välväxt', detta sednare kanske lån från mlågty. reisich 'resfärdig 
och 'reslig'. Det nysv. reslig associera vi väl ock vida lättare 
med resa sig än med rese. En sammanblandning mellan de 
båda adjektiverna tyckes emellertid föreligga i den fisl. formen 
risolegr 'ansenlig', därest icke denna är att skrifva risolegr (Fritz- 
ner har blott risu-, Vigfusson både risn- och risu-ligr) och så- 
lunda hör till risa 'resa sig'. 

Reslig se rese (s. 6i). 

Rigel se regel. 

Rofva i uttrycket »sätta en rofva (på isen o. d.)» har väl 
ingenting etymologiskt med växtnamnet rofva (med hvilket t. ex. 
Rietz identifierar det) att göra, utan är det fisl. röfa 'svansrot', 
no. röva 'svans, rumpa', i fsv. icke anträffadt. Att det numera 
folketymologiskt, men ursprungligen kanske af eufemistiska grun- 
der, associeras med växtnamnet, framgår väl af stiliseringen »sätta 
en rofva», i hvars ställe man såsom det ursprungliga måste 
tänka sig lydelsen »sätta rofvan». 

Rom se dombjällra. 

Rufva {^d,^^, sedan bildligt i 'rufva på hämd' o. d. uttryck) 
förutsätter säkerligen ett fsv. *riigha, liksom jnfver och (hö)- 



62 AD. NOREEN 

tjufva äro fsv. tiägha och iägher med en dialektal, redan i fsv. 
tid uppträdande utveckling af gh till v i vissa ställningar (se vi- 
dare här ofvan s. 39 nedtill). Det blir då identiskt med den 
norska formen räga 'rufva', som förhåller sig till det danska (ur 
"^räka utvecklade) ruge 'rufva', no. räka 'uppstapla, ligga eller 
sitta framstupa (uppstaplad som en »ruka»)' alldeles på samma 
sätt, som det besläktade substantivet fisl. hriiga 'hög, lager' (jfr 
med annat afljudsstadium nysv. råge) till sv. och no. ruka 'ruka' 
(jfr med andra af ljudsstadier fisl. hroke 'råge' och hrankr 'rök, 
sädesskyl), se min Urgerm. lautl. s. 164. Betydelseutvecklingen 
har sålunda varit: 'lagra, lägra > ligga på > rufva'. 

Ryssja uppges af Rydqvist (VI) och Lyttkens-Wulft' (Ut- 
talsordbok) äga biformen rösja. hvarmed stämmer Salbergs form 
fiskerösta. Då fsv. kort y före s(sj uppträder såsom nysv. ö 
(t. ex. fsv. hyssa > nsv. bössa, fsv. lys, mys > nsv. löss, möss 
o. s. v.), så antar Kock, Arkiv IX, 73, att fsv. ägt en mot fht. 
rus(sja, nht. reuse (urgerm. ^riisio) svarande form med långt y. 
Men detta antagande är ju fullkomligt omöjligt, eftersom ett 
urgerm. ^räsiöffij ju måste ge fsv. "^rysfaj med förlust af -i-, då 
föregående stafvelse är lång. Och ett fsv. "^rysa kan icke ge 
annat än nsv. ^rysa, hvadan ryssja på sin höjd kunde förklaras 
såsom en kontamination af "^rysa och rösja (af *rysia). Jag an- 
tager däremot, att rösja är en form, som uppstått af fsv. ^rysia 
(no. rysja) i de dialekter, där jj öfvergått till ö före samman- 
smältningen af .y H-y till ett enhetligt .y"- ljud ; und^r ått ^XX ryssja 
uppstått af ^'rysia i de dialekter (och riksspråket), där y > ö in- 
träffat efter öfvergängen s -\- j > .y;*-ljud. Och att fsv. y icke 
blir ö före ^'-Ijud, tycks otvetydigt framgå af fsv. ysyot (hos 
Peder Månsson) = nsv. gvd.-kyssjig. — Det i Gustaf I:s bibel före- 
kommande sten-rösia 'stenrös' (jfr det hos Söderwall anförda 
yngre fsv. resia = rese}) förutsätter ett helt annat fsv. "^rysia, 
stående i af ljudsförhållande till no. rus och fisl. hreyse 'röse'. 

Råk på isen identifieras allmänt med synonymet vrak, 
som hör till vräka m. m. Men saknaden af det uddljudande v 
blir i så fall alldeles obegriplig. Jag likställer däremot råk med 
nisl. och fisl. (se Vigfusson) råk 'fåra', fno. klauf-råk [zi^ntzn^tx 
orätt angifvet såsom neutr. i stället för fem.) 'fästig', no. råk 
'strimma, rad, rand, råk'. Ordet hör väl till rakr 'rak', got. uf- 



SVENSKA ETYMOLOGIER 63 

rakjan 'utsträcka', fht. recken 'räcka' (jfr betydelseförhållandet 
mellan de sv. subst. räcka och sträcka), rekha7iön 'räkna', d. v. s. 
'upprada' m. m. (se Urgerm. lautl. s. 123). Till en rotvariant för 
jag (sålunda modifierande min sammanställning i Aisl. gram.^ § 57 
anm. 3) fisl. reik 'bena', no. reik 'strimma, fåra, bena', fht. reihhen 
'räcka', fisl. reikna 'räkna'. — Råk 'afskrap' i fiskråk, fsv. räk 
hör närmast till fsv., fisl. raka 'skrapa', fsv. raka f 'raka', fisl. 
reka 'spade?', sv. dial. räka 'skofvel, räfsa', got. rikan 'hopa', 
mht. rechen 'sam manskrapa'. Emellertid är roten i detta ord 
sannolikt ursprungligen identisk med den i råk 'vrak' (se Urgerm. 
lautl. s. 50 f.). 

Bödlett se glåpord (s. 32). 

Skalle se skulle. 

Skepp se glåpord (s. 32). 

Skola 'göra stadig medelst insprängda skärfvor, fastkila' 
(upptages t. ex. i Dalins och Lundeils ordböcker) är ursprung- 
ligen ett dialektord, som har på vanligt sätt (tjockt) / för äldre 
rd, såsom framgår af dess etymologiska motsvarighet, det fsv. 
och fisl. skorpa. 

Skola, hjälpverbet, borde, enär det i fsv. har kort ö. i nysv. 
uti betonad ställning Ijudlagsenligt uppträda såsom skåla: jfr bål 
(fsv. bol), fåle (fsv. foli), gål 'gul' Arvidi, Stiernhielm, Salberg, 
Dalstierna, Hof m. fl. (fsv. gol), hål (fsv. hol), smala 'smula' 
Bellman [af smala Dähnert 1784, smola AuriviUius, Salberg, Hof 
och i fsv.), såla 'sula' (fsv. sola), tåla (fsv. pola) och med mot 
regeln bibehållen fsv. ortografi kol, förkolna (af fsv. kolm 'kulen'), 
moln och dolde. Den väntade formen har jag också anträffat, 
nämligen tre gånger skåle (3. pers. pl.) i ett fogdebref från Norr- 
botten och från början af 1600-talet (aftryckt hos K. Pira, Svensk- 
danska förhandlingar 1593 — 1600, Ak. afh., Sthlm 1895; se sär- 
skildt s. 168 f.), men säkerligen döljer sig detta uttal också ofta 
under den vanliga skrifningen skola (jfr värt kol o. d. ännu i dag). 
Men i alla händelser bör det hafva varit jämförelsevis sällsynt, 
liksom det ock numera mig veterligen icke längre existerar, 
eftersom ordet ojämförligt oftast står i svagtonig (proklitisk) ställ- 
ning. Och under dylika förhållanden skall fsv. ö i öppen staf- 
velse (såsom här) enligt den under konglig här ofvan (s. 47) 



64 AD. NOREEN 

omnämda ljudlagen uppträda såsom nysv. slutet ^-Ijud, såsom 
det också mycket riktigt gör i vårt nuvarande skolay detta äfven 
i de fa fall, där det med undanträngande af det gamla skåla bru- 
kas i betonad ställning^. 

Skrof 'koloss, öfverrede, stomme, buk m. m.*, äfven såsom 
förstärkande sammansättningsled i skrof '7iiätt, -rik, -snål o. d., 
förutsätter ett fsv. ^skrof med betydelsen 'något som skrymmer 
eller skjuter upp i vädret', såsom framgår af följande nära be- 
fryndade ord: no, skrova, skruv la, skrauva, skreyva 'skrymma', 
skrauv 'skumråge', skruv 'topp', skryva 'uppstapla', skrov- eller 
skrauv- 'stor-', fisl. skriif 'stapel af hö', skrufr 'topp', skryfa, 
skreyfa 'resa upp i vädret', fsv. skruver 'biskopsmössa, bikupa', 
nysv. kvarn-skruf 'öfverbyggnad öfver kvarnstenen', kanske ock 
upp-skrufvad 'öfverdrifven', i så fall ursprungligen 'rågad'. Detta 
sistnämda torde emellertid minst lika väl kunna föras tillsammans 
med [skrufva och) det från mlågty. schruve lånade nysv. skruf 
(äldst funnet i Var. rer. voc, skrifvet skrwff\ ett ord som man icke 
med Rydqvist (III, 175) far sammanblanda med fsv., fisl. skrufr 
topp'. Till samma ordgrupp som skrof m. m. för jag däremot 
adjektivet skroflig, i fråga om bildning och betydelseutveckling 
närmast att jämföra med de äfvenledes hithörande no. skruvla, 
skroyvla 'skrymma', skruvl 'något skrymmande eller poröst', 
skrauvl 'porös is' (jfr sv. skrofis)^ skruvlutt 'skroflig af porös 
ojämnhet', sv. dial. skryvla 'skrynkla sig', skruvel 'skroflighet'. 
Wadstein, Indog. Forsch. V, 19 för däremot skroflig till lat. 
scrophula 'skroflfler' och ags. scruf 'skorf'. Men de båda sist- 
nämda orden hafva förmodligen intet — åtminstone närmare — 
etymologiskt sammanhang med hvarandra. Angående ags. scruf, 
scurf får jag hänvisa till min Urgerm. lautl. ss. 9, 102 och 205 f 
Då det hör till en rot med variantformema sk(e)r(e)p : skreup 
(jfr gr. oxop7rto<; 'gaddig, skorpion' : lat. scrupus 'hvass sten' 
m. m.), så kan det möjligen vara på långt håll besläktadt med 
den här ofvan behandlade ordfamiljen. 

Skroflig se skrof. 

Skruf se skrof. 

* Sedan ofvanstående redan var skrifvet har Kock i Sv. landsm. XI, 8, 
s. 7 noten utan att känna eller åtminstone utan att anföra formen skåla fram- 
ställt sanmia uppfattning af orsaken till uttalet skola med slutet o-ljud. 



SVENSKA ETYMOLOGIER 65 

Skrala uttalas i Värmland och Götaland (enligt Lyttkens- 
Wulfifs uttalsordbok) med öppet ^-Ijud, h vilket visar, att det 
nys v. skrala åtminstone delvis icke härstammar från fsv. skrala, 
utan förutsätter ett fsv. *skrolay hörande till roten skraul i fsv. 
skröla 'skrala', sv. dial. skryla 'snubba', no. skryla 'gråta hög- 
Ijudt', skraula '.skräfla'. Det fsv. skrala behöfver ej med Ryd- 
qvist (III, 175) uppfattas såsom lånord från mlågty., utan hör 
väl till den inhemska rotvarianten skral i no. skrala, skrala, 
ytterligare utbildad med ett rotdeterminativ i fsv. skrcella, no. 
skrella, skrälla, skrolla, alla med ungefär samma betydelse. Fsv. 
skrala förhåller sig alltså till skröla och skrcella alldeles som no. 
^nåla till sv. gnola och gnälla; se ofvan under gnola (jfr ock 
inola). 

Skråma, tidigast funnet i Var. rer. voc. (jämte formen 
skra7na, som väl är påverkad af mlågty. schräm och schrammé), 
anser jag vara identiskt med fisl. skråma 'skära' (»securis» Egils- 
son), men äfven 'skåra' (»score» Vigfusson). Nära släktingar fin- 
ner jag i månens benämning skrämr, ursprungligen väl blott syf- 
tande på den skär-formiga halfmänen, samt hapax legomenon 
^skråmir (lios fyrir augu mér» i Sturlunga saga), som afFritzner 
öfversättes med 'skinner', men af Vigfusson bättre med 'glares', 
d. v. s. 'tindrar, bländar med sitt sken' (jfr vårt uttryck »ljuset 
skär mig i ögonen»). Att ordet heter skrämir, icke skrmnir, så- 
som Vigfusson och efter honom Fritzner (III, 387, men skrämir 375, 
sp. 2, r. i) uppge, har Kålund utredt i Arkiv XI, 314. Bugge 
(Sv. landsm. IV, 186 noten), som liksom Fritzner öfversätter ordet 
med 'skinner', för såväl det som månens namn samman med 
fisl. skréma 'skrämma', Skrämr namn på en trollkung, skrimsl 
'troll m. m.', h vilket från betydelsens sida synes mig oantagligt. 

Skulle i hös kulle, sv. dial. skull, dalmålets skulla 'skulle' 
och 'läktare' får män icke, som Rietz gör, föra till skjul, skyl 
o. s. v., än mindre naturligtvis i likhet med nämde författare 
identifiera skulle och skåle (fisl. skäle). Det är tydligen identiskt 
med no. skolle 'upphöjning, banke', sv. dial. skulle 'skalle', ur- 
sprungligen 'topp' (jfr fisl. kollr 'barskalle' : fsv. kolle 'kulle' 
och nysv. \v3XX-kull m. m., se ofvan under 7nor kulla, s. 55), 
mengl. skulle, skolle 'skalle' och nära besläktadt med no. skolla 
'resa sig högt, skrymma', sv. dial. skulla ''skjuta upp ur vattnet, 

K. Hum. Vet. Samf. i Upsala. V, j. 5 




66 AI). NOREEN 

hägra', fisl. skolla 'sväfva' (»vij) sky uppe» heter det i Vglundar- 
kuij)a). Fjärmare släktingar äro fisl. skoltr 'panna', no. skolt, 
skult 'bärgknöl, skalle', skultr 'puckel', sv. dial. skolt, skult 
'skalle'. I afljudsförhållande härtill stå skalle, fisl. skalle 'bar- 
skalle' (jfr sv. skallig : skalle), fsv. skalle, no. skalle 'upphöjning, 
banke, skalle', skjelta 'skalle' och det särskildt från indianböc- 
kerna bekanta engl. scalp 'hjässa, hufvudsvål'. Dessa etymo- 
logiska förhållanden, som hos skulle : skalle uppvisa en grund- 
betydelse 'upphöjning, topp', tala icke för den gamla samman- 
ställningen af skalle med (hufvud).y>é^/, ej häller för Bugges (Sv. 
landsm. IV, i88 noten) och Zupitzas (Die germ. Gutturale, s. 159) 
nyare sammanställning med skal, fisl. skel 'musselskal' m. m., 
tvänne etymologier som för resten väl ytterst sammanfalla. Fast- 
mera vill jag i roten skel 'höja sig' finna en på vanligt sätt ^--pre- 
figerad variant till den bekanta roten kel i lat. celsus 'hög', collis 
'kulle', ags. hyll 'kulle', fisl. hilla 'hylla', hialle, hiallr, no. jell 
'loft o. d.', no. och fsv. hylla (om hvars förhållande till fisl. hilla 
se min Altschwed. gram. § 108 anm. 3) 'hylla' m. m. Det blir 
dä icke längre en tillfällighet, att dalmålets motsvarighet till fisl. 
hialle, nämligen jälle, i vissa trakter ersätter det ofvannämda 
skulla i dess båda betydelser 'skulle' och 'läktare', enär ju orden 
ytterst äro etymologiskt identiska. 

Skulor har jag förr (Urgerm. lautl., s. 231) oriktigt härledt 
ur ett ^skurdor. Ordet, som redan i Var. rer. voc. träffas i for- 
men skulor, heter nämligen i norskan skuler, detta äfven i dialekter 
som icke känna till öfvergängen rd > /, och hör sålunda liksom 
synonymen skol f., skola f., skole m., skyl ntr. (jfr Fryksdals- 
målets sjöler af skyl-) till fisl. skola 'skölja' och fsv. sky Ha m. m. 

Skutta se kota. 

Skyllerkur se kura. 

Skör, fsv. skör 'bräcklig, usel, lättsinnig' förutsätter äldre 
^skeyrr, såsom framgår af det no. skeyr. I afljudsförhållande 
härtill står no. och sv. dial. skyr, fsv. (hos Suso) skyr i samma 
betydelse. Skörlefitad är väl från början en eufemistisk benäm- 
ning 'bräckligt lefverne' (jfr 'oegentligheter' i stället för 'under- 
slef o. d.). Det sammanhang med fisl. saurlife, som Ihre och 
Rask antagit och jag ännu i Urgerm. lautl. s. 231 med tvekan 
ifrågasatt, bör väl alldeles uppgifvas. 



SVENSKA ETYMOLOGIER 6^ 

Skörbjugg se glåpord (s. 32). 

Sköre- förutsätter ett urgerm. ^sköria-, i fråga om afljuds- 
stadiet att jämnställa med mht. schuor 'afklipp', gr. axwp 'af- 
skrap', no. skjöra 'skråma, skrapa', skjöra 'putsa, rensa', fisl. 
skéra 'strid'. Det står i afljudsförhållande till fisl. .^/é^rr 'sköre' 
och 'skare', skarn 'exkrementer'. Roten är densamma som i 
skära, fisl. skgr 'här' m. m. 

Skörlefnad se skor. 

Slom se gers (s. 22). 

Slutta se kota. 

Slödder se ju/ver (s. 43). 

Slör se jufver (s. 43). 

Småningom se aiitinge^i (s. 5). 

Snor ådagalägger genom sitt långa slutna <?-ljud (jfr grof 
här ofvan), att fsv. och fgutn. snor måste hafva haft ö; jfr skrif- 
ningen s7ioor hos Arvidi 165 1. Men att fornspråket äfven ägt 
ett snor, framgår af sv. och no. dialekters snor med långt öppet 
^?-ljud. Vidare inses på grund af den sv. och no. dialektformen 
snöry att ordets r uppkommit af äldre tonande s (z), som verkat 
/?-omljud. Stammen är alltså ^snuza-, som i de enstafviga for- 
merna gifvit, allteftersom dialekten ägde eller icke ägde /?-om- 
Ijud, snör och snör (alldeles som fno., fsv. er och ör för got. us)^ 
i de tvåstafviga formerna däremot snor- och snor- (såsom fisl. 
kerenn, fsv. korin för got. kusaiis) ; se vidare min Altschwedische 
grammatik § 84, i, b och 2, c. Ordets närmaste släktingar äro 
sv. och no. snusa 'indraga luft (sedan sntis) genom näsan', 'vädra 
(om hundar o. d.)' samt medelengl. snésen (af "^sneusan) 'nysa'. 

Snus, -a se snor. 

Snöglopp se glåpord (s. 31). 

Sorla, no. snrla 'gnola, mumla' har säkerligen genomgått 
samma betydelseutveckling som griimsa i förhållande till griims 
eller no. soll 'stoj' i förhållande till fisl. sollr, no. soirxöx^, sörpa'. 
Man kan då identifiera det med sv. dial. sorla 'bilda issörja' (om 
en fors), liksom sorl med no. .y/^;7 'sörpa'. Orden tillhöra samma 
grupp som fisl. satirr, fsv. S0r 'smuts', no. sanr 'grums', sor 
'issörja', saura 'fylla med grums', men äfven 'jämra sig' (jfr 
»grumsa» och den analoga betydelseutvecklingen hos det med 
/-determinativ af samma rot bildade no. surpen 'vresig' i förhål- 



68 AD. NOREEN 

lande till no. surpa, sorpa, syrpa 'sörpa, sopor', surpa 'slaska, 
sörpla, sladdra', fisl. sorp 'sopor*, sv. sörpa, sörpla). 

Sparkstötting antar Beckman (Arkiv VIII, 172) höra till 
stöta. Att så emellertid icke är fallet, ådagalägges af den norska 
formen stytting eller stiitting, som visar, att ordet hör till fisl. 
stutir 'kort', fsv. forstytta 'afkorta' m. m. och sålunda betyder 
'kort (timmer)kälke, som sparkas fram'. Att sparkstötting är ett 
i riksspråket upptaget dialektord, framgår, utom af det faktiska 
importerandet af själfva saken från Norrland, äfven af ^'-ljudet, 
eftersom fsv. y före t i nysvenskan bibehålles (se Kock, Arkiv 
IX, 74), t. ex. flytta, 7iytta o. s. v. Därför får man väl äfven 
såsom ett ur handtverksvärlden i riksspråket upptaget ord be- 
trakta stötta, som hos Columbus har formen stytta och är ett 
lån frän mlägty. stutten (vårt stödja). 

Spjufver se sputa. 

Spotta se sputa. 

Sputa, nu utdödt i riksspråket, förekommer i betydelsen 
'spotta' t. ex. hos Lucidor och ännu hos Serenius (1741); men 
oftare träffas det med betydelsen 'spruta'. Så i fornsvenskan, 
hos Stiernhielm, i Relationes curiosae (se Noreen-Meyer, Valda 
stycken s. 165, 9), hos Lind och Weste (med upplysningen 
»bättre spruta>^). Naturligtvis är ordet etymologiskt alldeles 
skildt från spruta, som är ett tämligen sent (Var. rer. voc. har 
substantivet, men icke verbet) län från mlägty. spruten. Sputa ^ 
liksom det /^-afledda fisl. spyta 'spotta' = mht. spiutzen, höll. 
spuiten (jfr ock no. spyta 'källåder'), synes mig otvetydigt vara 
en med /-determinativ försedd afläggare af den bekanta roten i 
spy, got. speiwan, gr. TCToa), lat. spuo o. s. v. Den fullare rot- 
formen träffas nämligen i fsv. spiuta 'spotta', no. spjutra 'häll- 
regna' (jämte sputra 'spruta'), fryksdalsmålets spjut-rö (jämte 
sprut-rö) 'starkt rodnande, blodsprängd'. Samma dental-afledda 
rot i sitt svagaste stadium ha vi väl ock i spotta, ehuru gemi- 
natan // är till sin uppkomst oklar. Däremot torde rotens nor- 
malstadium, försedt med ett labialt determinativ, föreligga i det 
annars alldeles isolerade spjufver, som sålunda i fråga om be- 
tydelseutvecklingen skulle ha sitt närmaste analogon i bespottare^ 
spy^iM^di och jr/^fågel. 

Stekel är väl samma ord som no., fsv., fisl. stikell 'spets. 



SVENSKA ETYMOLOGIER 6g 

tagg', således här i betydelsen 'gadd\ så att detta djur liksom 
så många andra (t. ex. tuppen, bocken, elefanten, Bläsen, Stjärna 
•m. fl., se Noreen, Uppsalastudier s. 207 och jfr s. 158) är upp- 
kalladt efter sitt mest karakteristiska attribut. I sin norska form 
ingår väl ordet i det bohuslänska sjönamnet Trestikeln, således 
ungefär 'treudden*. Däremot är grafstickel, som tidigast träffas 
i Var. rer. voc. (>^graffstikeh), lån från tyskan. 

Stenrösia se ryssja. 

Stod 'pelare, staty' kan, efter hvad dess långa slutna o-Yywå 
utvisar (jfr grof, snor här ofvan), icke, såsom allmänneligen sker 
(alltsedan Rydqvist II, 88), återföras till fsv. stup, stop 'stöd, 
sammanskott till understöd', fisl. stop, som hör samman med 
verbet stypia 'stödja'. Fastmera förutsätter det ett gammalt .y/ö/, 
som visserligen icke hittills upptagits i ordböckerna, men icke 
desto mindre finnes. För fornisländskans vidkommande framgår 
detta af den i L. Larssons glossar två gånger ur cod. AM. 237 
fol. anförda pluralformen steopr, för fornnorskans af stafstöd 
(Fritzner skrifver -stod) med biformen stafstide 'gränspåle' och 
de no. dialekternas sto(d) med slutet ^-Ijud. Till yttermera visso 
ligger ordet till grund för verbet fisl. stépa 'göra beståndande' 
och adj. -st0pr 'stadig'. Det hör själft till verbet fsv. stä 'stå' 
och uppvisar samma afljudsvokal som fsv. stö i llkstö 'plats för 
lik, likstol' och garpstö 'plats för gärdesgärd', no. stö, ags. stöw 
'ställe', och det har samma dentala afledning som den nära släk- 
tingen staper 'ställe'. Det intima sammanhanget med sistnämda 
ord blir isynnerhet iögonenfallande, då man jämför det nysv. 
återstod med det liktydiga fsv. äter-staper (eller -stdpd)^ där den 
allra äldsta betydelsen zi staper 'stående' fortfarande bevarats. Det 
nu uppvisade fsv. stöp 'det som står' har så småningom utträngt 
det till betydelse och form snarlika fsv. stop 'det som stöder', 
hvilket i nysv. borde uttalas städ (jfr båda, låda, skåda af fsv. 
bopa, löpa, skopa o. d.) och väl fanns ännu på Arvidis tid (1651), 
eftersom han rimmar stodk med sodh; att han kände till äfveh 
stöd, synes af rimmet stöder (pl.) : broder. Afven i sammansätt- 
ningar har stop utträngts af stöp, ty visserligen är det sednare 
ordet att anse såsom ursprungligt i bildstod, molnstod, saltstod 
och ärestod, men däremot icke i brandstod, såsom synes både 
af den fsv. formen bran(d)stup och af betydelsen 'understöd vid 



yo AD. NOREEN 

o 

eldsvada'. A andra sidan har väl den begynnande samman- 
blandningen af de båda orden varit orsaken till, att eldstod, som 
på grund af sin betydelse måste vara en sammansättning med 
stöp, första gången det i literaturen träffas (1526, se Söderwalls 
ordbok) uppträder under formen eldzstudh, 

Stormvasse se glåpord (s. 31 nedtill). 

Streka se streke. 

Streke 'strömdrag' hör — liksom streka 'strömma, stryka' 
{om en älf), no. strika 'stryka' (med årorna, ett streck o. s. v.) 
— t/U fsv. (hup)str\ka, fisl. strykua, fht. strihhan (m. m., se min 
Urgerm. lautl. s. 6j) 'stryka' på alldeles samma sätt som syno- 
nym et stråk (och det på samma sätt som streke bildade, men 
till sin betydelse väsentligen olika utvecklade stråke) till fsv. 
stryka, fisl. striiika o. s. v. (se a. st.). St7'åk anser jag föreligga 
i det fsv. strok'r0vare 'stråtröfvare', som af Rydqvist (VI, 434) 
oriktigt jämföres med fisl. st7'äkr 'lösdrifvare', en sammanställ- 
ning som absolut förbjudes af den hos Söderwall anförda bifor- 
men struk-r&vare . I fråga om betydelseutvecklingen 'strykande' 
> 'ströfvande' jfr nysv. 'gå och stryka\ 'stryka omkring' samt 
i viss mån det da. st7'0g. 

Stråk se streke. 
• Stuka se bunke. 

Stöka se bunke (s. 11). 

Stötta se sparkstötting. 

Surf i uttrycket »hela surfven» sammanställer jag med det 
dialektala survet 'smutsig', surv 'söl, slarf, no. surven 'surögd'. 
Ordet betyder alltså troligen ursprungligen 'smörja' och hör till- 
sammans med sörja (fisl. sy rid), fisl. saurr 'smuts', sv. sur 'våt', 
no. surp 'dy', nisl. syrpa 'blandning', sv. sörpa, sörpla m. m. (se 
sorla ofvan). Betydelseutvecklingen är densamma som t. ex. hos 
smita i uttrycket »en hel smita», jämfördt med smet och smetig. 

Svartmuskig hör tydligen till no. musk 'stoft', musken 
'oklar', sv. dial. musk 'smolk, affalf. Det till grund för -muskig 
liggande m,usk förhåller sig väl till synonymet fisl. 7nop liksom 
sv. 7nask till ty. viade (och fisl. 7nap-kr) eller traska till tråda 
(se ofvan under gers, s. 27). Detta är så mycket troligare, som 
våra dialekter äfven hafva ett 77iork 'affall', som förhåller sig till 
inop och 77iusk liksom fsv. och nysv. dial. 7nark 'mask' till 
7Jiade och 77iask. 



SVENSKA ETYMOLOGIER 7 1 

Sveamo se mor kulla. 

Sörja se siirf. 

Sörpa, sörpla se sorla och stirf. 

Torsmånad 'januari' (enligt Var. rer. voc, Diet. Linc., Se- 
renius m. fl.) eller 'mars' (enligt Ihre) skall efter Kocks mening 
(Antiqvarisk tidskr. f. Sv. XVI, 3, s. 13) vara en ombildning af 
fo^re, som i fisl. betecknar en del af januari och en del af febru- 
a-i*i. Men denna etymologi förklarar hvarken det d, soni upp- 
ti*^der i ordets fsv. form therdsmänadh, eller ^-vokalens längd, 
^v-ars ålder är styrkt genom skrifningen toorsmånat i Var. rer. 
V'oc. (1538), eller dess slutna uttal i nysvenskan. Alla tre om- 
ständigheterna synas mig otvetydigt visa, att ordet hör till det 
fisl. pur pr 'aftagande, minskning, upphörande', verbalsubstantiv 
till fuerra 'aftaga, minskas, ta slut'. Det fisl. purpr bör näm- 
ligen i fsv. motsvaras af ett '^pyrp(er) jämte "^ptirper på samma 
sätt som fisl. fundr af fg. fyndr och fsv. f under, fisl. stulpr af 
fsv. styld och ÖGL. suild(er) VaJ). 33 pr. (se Tamm, Uppsala- 
studier, s. 31), fisl. imnidr af fsv. tnynd och miaid(er), fisl. burpr 
af fsv. by7p(er), fisl. skur pr af fsv. skyrp, fisl. snltr af fsv. sylt 
och sidter, fisl. saiipr af fg. soypr m. m. (se Noreen, Om ord- 
dubbletter, s. 35 f.). Från formen '^pyrp(er) härstammar nu fsv. 
t/i0rdsmä?iadh och fda. tonnaanet, från "^ptirper däremot nsv. 
toorsmånat och fda. tormojied (15 15) med vanlig öfvergång af « 
till o före rp (jfr borde, gjorda, smorde, sporde, vorden af fsv. 
biirpe, giurpa, smmpe. spiirpe, (v)urpin). Då therdsmänadh först 
på T 400-talet anträffats och toorsmånat ännu senare, så väcker 
j i kompositionsfogen inga betänkligheter; jfr i^^v. fripsbref, fisl. 
hialpsmapr o. d. Formerna therdsmänadh och ter^naanet, toors- 
månat och tormoned förhålla sig till h varandra alldeles som fsv. 
iordhsmon och iordJimon m. m. — Den nu framställda förkla- 
ringen af torsmånad gör det i högsta grad sannolikt, att dess 
fisl. motsvarighet porre icke, såsom Kock och med någon tve- 
kan Bugge (Arkiv IV, 126) antaga, kommer 2X purr 'torr*, utan 
äfven det hör till ptierra, något som också Bugge alternativt 
föreslår. De båda synonyma och etymologiskt nära samman- 
hängande månadsnamnens ursprungliga betydelse blir då icke 
det på grund af ifrågavarande årstids beskaffenhet föga antag- 



72 AD. NOREEN 

liga 'barvinter', som Bugge och Kock föreställa sig, utan i stäl- 
let 'minskning(smånad)'. Denna benämning torde syfta på det 
bekanta förhällandet, att frampå det nya året de magasinerade 
vinterförråden af lifsmedel och foder visa en farlig tendens att 
minskas och rent af ta slut, innan ny af kastning af jordens gröda 
hinner erhållas. Mindre sannolik synes mig den af Läff ler (bref- 
ligen till mig) framställda gissningen, att namnet skulle kunna 
syfta på dagslängdens minskning vid jultiden och sålunda äldst 
varit en benämning pä december. Ty dels är torsmånad såsom 
namn på december aldrig uppvisadt, dels kan man i så fall svår- 
ligen förklara det g'radvisa framskjutandet af torsmånaden till 
januari (i Sverge), slutet af januari och början af februari (i 
Norge) och till och med mars (så i Danmark enligt Molbech 
m. fl.; jfr ock Ihres ofvannämda uppgift). Däremot med min 
uppfattning af namnets syfte blir den skiftande tidpunkten fullt 
begriplig såsom beroende på »de lokale forhold». Det är nog 
ingen tillfällighet, att 'minskningsmånaden' kommer så mycket 
senare i det bördiga Danmark än i det jämförelsevis fattiga 
Sverge. 

Traska se gers (s. 27). 

Trestikeln se stekel. 

Troll se boll. 

Trut är icke funnet i något fornnordiskt språk. Då nor- 
skan har strut och stryta jämte och i samma betydelse som trut 
och tryta, så kunde man möjligen tänka pä, att förhållandet här 
vore detsamma som vid ty. stier : sv. tjur eller sv. stöta : tjuta 
m. m. (se Urgerm. lautl. s. 203 f ), så att man hade att förut- 
sätta ett fornnord. ^prutr. Men vida sannolikare synes mig, att 
vi ha att utgå från ett "^trutr, hörande till samma rot som syno- 
nymen fsv., fisl. try-7u% fisl. triö-tia 'tryne' och ty. trie-l 'trut'. 

Trög se jufver (s. 40 f.). 

Trötta se kota. 

Tungspänne se glåpord (s. 32). 

Tåpig för jag till no. tåp ntr., tåpe m. (da. taabé) 'fjanter', 
t^pa 'lätt vidröra, klifva varligt', fisl. tépr 'snuddande', sv. dial. 
täpa 'lätt vidröra'. Den här uppträdande rotstafvelsen täp står 
i afljudsförhållande till tap i fisl. tapa. fsv. tapfpja 'tappa', mlågty. 
tapfpjen 'trefva, fubbla'. Det tredje möjliga af ljudsstadiet ha vi 



SVENSKA ETYMOI.OGIER 73 

kanhända i det hittills oförklarade töpe i Skirnesmol. En rotvari- 
ant taip träffas i sv. dial. Upa 'fubbla o. d.', tep 'tölp' och tépig 
'tåpig'; jfr fisl. sleipr yéLvaX.^ slåpr o, d. (se Urgerm. lautl. s. 212 ff.). 
I fråga om betydelsen förhåller sig tåpig till iäpa alldeles som det 
befryndade ty. täppisch till tappen; jfr ock sv. slapp vid sidan af 
släppa, lat jämte låta o. d. 
Tått se glåpord (s. 32). 

Uppskof se grof. 
Uppskrufvad se skrof. 

Vapen se våp. 

Voro se ho. 

Våp tyckes ursprungligen hafva haft betydelsen 'sladder- 
hane' (eller hvad som i studentslang kallas 'skränfock'), detta 
att döma af såväl det äldsta mig bekanta ställe för ordets före- 
komst (»tig tu vap-h i Didrikssagan) som af det i sv. dial. före- 
kommande väpa 'sladdra' (se Rietz). Detta värb måste väl utgå 
från ett ^'zväpiaft. som står i afljudsförhållande till got. zvöpjan, 
fisl. épa, dalmålets yepa 'ropa, skräna'. Samma betydelseutveck- 
ling som våp visar det no. öp (med slutet <5>-ljud) 'nysgjerrig tåbe' 
och kanske det oklara öpe i Skirnesmol. Till samma rot wep : 
wöp 'skräna, skrälla o. d.' synes äfven det hittills etymologiskt 
oförklarade got. zvepii, fisl. våpn o. s. v. 'vapen' kunna hänföras. 
Betydelseförhållandet blefve dä detsamma som i åtskilliga andra 
vapennamn, t. ex. ty. klinge till klingefiy {is\. geller till glalla o. d. 

Vätska se gers (s. 27). 

Åbäke, åbäklig se /lo (3. 38). 
Åmål se morhdla (s. 55). 

Ändå se nå. 

Änka, änkling se gers (s. 26). 

Ödmorden se mor kulla. 

Örngått, fsv. ernagät (om // i nysv. se ofvan under glåpord, 
s, 32), i Karl XII:s bibel örnagåt, hos Salberg örnegåt. Lind 'örnfa)- 
gåt, föres af Rydqvist (Sv. Spr. 1. II, iii och Den historiska 

K. Hum. Vet, Sam/, i Upsala. V. j. 6 



74 



AD. NOREEN 



språkforskningen, 2 uppl., s. 12) till »isl. ^i^ (cura)». Men detta 
till verbet gå 'uppmärksamma' hörande ord är först i nyisländ- 
skan anträffadt, betyder 'uppmärksamhet' och är af feminint 
kön, hvilket allt omöjliggör Rydqvists sammanställning. Där- 
emot identifierar jag fsv. -gät med det fisl. neutret gät (se 
Egilsson), som hör till geia 'fa, uppfånga' och sålunda ur- 
sprungligen betyder 'fång' både i aktiv och passiv mening 
(jfr vindfång : laga fång). I fisl. har ordet specialiserats i 
passiv mening därhän, att det betyder 'hvad man får i sig', 
nämligen såsom simplex 'mat', i sammansättningen niungåt där- 
emot 'dryck'. I fsv. åter har det aktiv betydelse, och på samma 
sätt som vindfång betecknar 'hvad som uppfångar vinden', så 
är ornagät 'det som mottager öronen', så att säga 'öronfång'. 



Viktigare icke svenska ord, som i det föregående 

behandlats: 



Engelska: 


nörenn 


se gers, s. 23. 


c h af er se kafva. 


ndfa 


» nubb. 


c ut » kåta. 


stafstöd 


» stod. 


ags. fésan » fasa. 

» fysan » » 
gill » göl, s, 36. 
knöt •>> knott. 


suédde 
(tvcerdligr 


» gers, 8. 28. 
» evinnerlig, s 

Gotiska : 


lar k » gers, s. 27. 


liuftön se 


gers, s. 28. 


Fornnorska: 


luepn » 


våp. 


Augiin se jufver, s. 40. 




Grekiska : 


dr eg a » dregla, s. 12. 
klaitfrdk » råk. 
laugurdagr » jufver, s. 42. 
Nörar » gers, s. 22. 


xo^fö? se 
vépTSjio? » 


; gubbe, 
gers, s. 23. 
fräsa. 



16. 



SVENSKA ETYMOLOGIER 



75 





Isländska : 


kiila 


se 


kula. 


äkafr 


se 


kafva. 


kära 


» 


kura. 


hrä 


» 


baldersbrå, s. 7. 


kiirfr 


» 


korf. 


däse 


» 


dåsig. 


kW 


7^ 


kula. 


dUs 


» 


» 


laugardagr 


» 


jufver, s. 42. 


duselmenne 


» 


•f- 


lau^r 


i> 


* » 43. 


dymbill 


» 


dubb. 


llöi 


» 


gers, s. 28. 


einkennelegr » 


evinnerlig, s. 16. 


töm 


» 


lomhörd, s. 51 


fer-faldro,y 


d.» 


jufver, s. 41. 


lömr 


» 


» » 


fifa 


» 


fjun. 


Uhnrki 


» 


gers, s. 28. 


fffell 


» 


» 


lékr 


f> 


Loka. 


fiugur 


» 


jufver, s. 41. 


maula 


» 


mola. 


fqsoll 


» 


fasa. 


maiirr 


» 


morla, s. 56. 


furfa 


» 


folkfolor. 


mora 


» 


» 


gät 


» 


örngått. 


mQrf (//iorp) 


1 » 


mol, s. 53. 


geil 


» 


göl, s. 36. 


mungäf 


» 


örngått. 


gil 


» 


» » 


mura 


» 


morla,. s. 56. 


gletta 


» 


gliitta. 


-na 


» 


nå. 


glotta 


» 


» 


nä 


» 


» 


gfKillra 


» 


gnola. 


näre 


» 


gers, s. 24. 


gugna 


» 


guggla. 


Nore 


» 


» » 22. 


gumpr 


» 


gump. 


Nörvegr 


» 


» » » 


gyggua 


» 


g^^g'^^' 


nörOnn 


» 


» » 23. 


hnåf 


» 


nubb. 


öpe 


» 


våp. 


hnäfa 


» 


» 


pose 


» 


pusta. 


hriiga 


» 


rufva. 


pass 


» 


» 


i^(g)r 


» 


jufver. 


pästr 


» 


» 


kldpr 


» 


klåpa. 


pUstra 


» 


» 


kleppornes 


» 


;> 


räk 


» 


råk. 


klqpp 


» 


;> 


raka 


» 


» 


klQppornes 


» 


» 


reik 


:> 


» 


knaiiss 


» 


knulpåk. 


reiktia 


» 


» 


kniiikr 


» 


» 


reka 


» 


» 


knollr 


» 


» 


risolcgr 


» 


rese. 


knäe 


» 


;> 


röfa 


» 


rofva. 


kolla 


» 


inorkulla, s. 55. 


saurlife 


» 


skör. 


kot 


» 


kåta. 


skare 


» 


sköre. 


käga 


» 


kuse. 


skolla 


» 


skulle. 



1^ 



AD. NOREEN 



skoltr se 
skråma » 
skrdmr > 
skreyfa » 
sknt/(r) » 
skrilfa » 

spyfa 

stikell 

stöi 

siiéviss 

tapa 

töpe 

traj)k 

triöna 

trijNe 

trqll 

tépr 

vdpn 

förre 



skulle, 
skråma. 

» 

skrof. 



g le b a se k lapa. 
giobus » » 



» 

» 
» 



jiifver. s. 43. 
sputa. 
stekel. 
stod. 

gers, s. 28. 
tapig. 
» 

gers, s. 27. 
trut. 

boll, s. 9. 

tapig. 

våp. 

torsmånad, s. 7 1 



Latin: 

f över c se basa. 



ditscUg 
mht. gitmpcn 
käfer 
kla/ter 
knaiif 
mht. knorte 
» knotze 
kopf 
koppe 
kuchen 
lerche 
fht. litomi 
na 
nass 

Nurnberg 
riegel 
tappen 
triel 

mht. //-^//^ 
trollen 



Tyska : 

se dåsig. 

» gumj). 

» kafva. 

» k lapa. 

» knåpa. 

» knorfva. 

» knott. 

» koppa. 

» koka. 

» gers, s. 27. 

» lomhörd, s. 5 1 

» na. 

» nate. 

» gers, s. 22. 

» regel. 

» tåpig. 

» trut. 

» drul. 

. s. 13. 



» » 



Rättelse: S. 23, r. 7 läs norri*nu. 



-^«=^SCO=^— 



y 



f 



j 



r 



\