Själva fastigheten var från början en jordbruksfastighet och hade betäckningen Mattgården - Tingsslätten 1. Fastigheten ärvde Oskar av sin far Mattias Jakob Mattsson, ”StorMatts” kallad . Serveringsbyggnaden uppfördes 1797 men ombyggd flera gånger, 1917 – 39 och – 46. Ytterligare hus fanns på fastigheten. Ett av husen kallas här ”extra skola” och den större villan för Esters Mattssons hus.

Från den 1/1 1929 var serveringen öppen dagligen från kl.13 till 23. Priset på kaffe var 60 öre . Ingrid var mycket duktig hon bakade själv allt bröd, kakor och tårtor. Vid större kalas kallades en kokerska in.
Restaurangrörelsen gick framåt, många kalas anordnades och det var vanligt att begravningskaffe intogs där. I lokalerna höll även flera föreningar till med sina sammankomster, bl.a. Husmoders-föreningen, Frivilliga brandkåren, JUF-föreningarna m.fl.
Otaliga bröllopsfestligheter förekom under alla år. Även föreningsredaktören intog sin bröllopsmiddag där. Mattsgården var och förblev en träffpunkt med stil och kvalitet under Ingrid och Oskars ledning.

År 1932 anlade Oskar tennisbanor med tillhörande omklädningsrum. En anläggning som flitigt utnyttjades. En tennisklubb bildades och man anordnade tävlingar. Tennisspelandet upphörde inte förrän i slutet av 1990 – talet.
År 1954 såldes rörelsen till fröknarna Alice Svanfeldt och Greta Bäckström, som innehade den till 1966. Därefter drevs Mattsgården av "krögare" Karl Andersson, som 1991 överlät rörelsen till hotellchef Ragnar Lönnäng från Gimo. Alla senare innehavarna drev rörelsen som Mattssons gjorde.
Riksantikvarieämbetet/Vittehetsakademin inköpte Mattsgården, i akt och mening att någon gång i framtiden riva hela anläggningen, för att, som man sade, frilägga fornminnesområdet.
Sedan kom planerna att bygga ett museum i Gamla Upsala och RÄ ansåg att Mattsgårds- området var bäst lämpat. Trots massiva protester genomdrevs dessa planer. Slutet för Mattsgården kom 1998 då alla byggnader, med undantag för den äldsta, revs för att ge fri utsikt mot högarna från det nya museet.

Text från Rolf Åkerman och även Eva Westerman och Ulla Lindgrens berättelser från Gamla Uppsala Förr och Nu år 1998.