Andreas Hesselius (1677 - 1733)

Born 8 May 1677 in Stora Skedvi, Kopparberg, Sverige

Ancestors

Husband of Sarah (Walraven) Hesselius — married 3 May 1713 in Christiana, New Castle, Delaware

Descendants

Died 23 Dec 1733 at age 56 in Falun, Kopparberg, Sverige

Problems/Questions Profile manager: Stephen Robeson-Miller [send private message]

Biography

Rev. Anders Hesselius and Sarah Walraven Hesselius had five children.

Research notes

Transcription of the part of the records that mention the marriage between Anders and Sarah Wallraven. It tells us that they married on May 3, 1713 and that the name of Sarah's father was Jonas Wallraven.

Hwar nu här efter föllier är af andre infallande orsaker af migh skedt såsom Then 4:de söndagen efter påska dhen 3 maij (dhen första söndag af m:r Hesselius och Lidenius tienste åhr widh Christina) tå tillijka medh församblingen, christi andeliga brudhz tillträdande, mag: Hessellius inträdde i ächtenskap medh Jonas Wallravens dotter Jungf: Sarah Wallraven som efter 3 gångers aflyssning skedde i Christina Kyrckia then nämde söndag, tå iag predijkade Bröllopz predijkan öfwer them af Joh: 3: 29. Then som bruden hafwer etc. men m:r Sandall från Viccacoe bestälte alt thet öfrige medh vttaal för bruden i huusset medh wigsell etc thet iag intet wille, hwar till iagh war bracht af ett särdeles tillfälle, i ty som iagh altidh stådt för mitt fäderneslandhz gambla seder at hålla them medh all giörligheet widh macht, men märkte nu at widh thetta tillfälle wille kroonbrudar omsijder komma i förgätenheet och engelsk drächt indragen ty etc etc etc.

Obituary

d: 20 Janu: el:r dominica 2:da post epiph: nedersattes i thess hwilokammar uti förnämt folcks närwaro, thenna hederwärda och christeliga Gagnefs församlings mycket trogna och waksamme siälasörjares, then förthetta probstens och kyrkioherdens h:r magister Andreae Hesselii andelösa lekammen om hwilkens berömliga och wäl förhåldna wandel i werlden, och salige hädanfärd utur werlden thenna korta berättelse bifogas: Åhr 1677 d: 3. maji är sal. h:r probsten födder hit til werlden i Klingsbo i Stora Schedwi. Fadren war sal. kyrkioherden i Folkiaerna, ärewördige och höglärde h:r magister Andreas Hesselius; modren gud och dygdälskande matrona Maria Bergia, sal. probstens i Norrberkie mag. Andreae Bergi dotter, hwilka strax efter then naturliga födelsen, til then andeliga honom befordrade, och drogo sedan all faderlig och moderlig försorg för thess christeliga upfostran, isynnerhet at gudzfruchtan och dygd, samt hwad elliest såsom grunden skattas til lärdom och wishet måtte ifrån första barndomen i thess sinne och minne inplantat och intrykt warda. Uti Fahlu Trivial Schola har han haft sin första underwisning, men sedan i Folckierna prestegård förmedelst private praeceptorers tilhielp och wägledande widare fortsatt sina studier, intil åhr 1691 tå han fortsändes til kongl. academien i Upsala, hwarest han strax efter efter föregången, tå brukelig depositions act blef antagen och inskrefwen för en academisk inwånare. Huru sal. h:r probsten här under gudz wälsignelse anwänt sina ungdoms åhr wid academien, med hwad flit han sielf studerat, som ock bewistadt the private och publiqve lectionerne, therom witna nogsamt the flere lärdomsprof, som han ther med wederbörandes goda nöje och sin egen heder aflagdt. Åhr 1698 hölt han sin första disputation de Vandalis under sal. professor Jacobi Arrhenii praesidio. Och som han blef alt mehr och mehr bekant för sin lärdom, flit och idkesamhet, samt gudfruchtiga sediga och sachtmodiga lefwerne, och therigenom wandt sina förmäns kiärlek, såwäl som heder och anseende ibland the studerande; så skiedde och, att han icke allenast åhr 1699 blef hugnad med kongl. stipendio in facultate theologica, utan och samma åhr bekom sal. h:r biskopens doctor Carlssons lof och tilstädjelse at predika innom stiftet, thessutan och blef tillika med några andra mogna och wälbepröfwade studiosis theologiae af sal. h:r ärkie-biskopen doctor Benzelio utsedd och kallad at uti Upsala domkyrkia under tiden predika. Åhr 1701. hände honom igenom gudz försyn, then förmohn at han af h:r assessor Swedberg tå warande bergmästare i Nya Kopparberget, blef kallat at emottaga thess kiära son och broders sönner under sin information, hwilken hederliga condition han i samfälta 8 åhr niutit hafwer, och under samma tid fådt flitigt wistas wid academien hwarigenom han, jemte thet han ganska träget underwiste sina disciplar, bekom och tillfälle och läglighet, at sig sielf alt mehr och mehr i studierna fortkofra. Första fruchten theraf war thet, at han efter utstånden examina både i theologien och philosophien til wederbörandes fullkomliga nöje disputerade åhr 1705 pro gradu de Pascate Christianorum, under sal. professor Petri Elfvii praesidio, och blef theruppå af philosophiska faculteten wärdig achtadt at undfå magister-titul och heder, hwilket och skiedde i magister-promotionen, som höltz åhr 1707 af sal. prof. Harald Wallerius.

Åhr 1710 skiedde sal. h:r probsten then hedren at hans excellence riksrådet gref Gustaf Cronhielm, tå warande landzhöfdinge i Westeråhs kallade honom at wara informator för thess herrer söner, hwilket nådiga anbod han ock emottog och samma hederliga syssla til höga wederbörandes nöje och wälbehag något öfwer 1 åhr åhr förestod, tå honom oförmodeligen åhr 1711 d: 23 junii tilhanda kom kongl. fullmacht at wara predikant wid swenska församlingarne i West-Indien, och til resepengar blefwo honom jemte thess hielpe-prest, sedermehra probsten i Umeå, nu hos gud sal. mag. Abraham Lidenio, utur konglige ränteriet lefwererade 2000 d:r silfwerm:t. Thenna kallelsen, at på så fierran och ifrån fädernes landet wid pas 1500 swenska mil afskild ort, predika christi evangelium åtlydde sal. h:r probsten utan någon twekan el:r drögsmål, såssom then ther af barndomen ämnat sig til gudz församlings tienst och igenom idkesamt studerande, i synnerhet i gudz heliga ord, sökt genom gudz nåd at giöra sig thertil beredd och skickelig. Therpå wigdes sal. h:r probsten tillika med sin resecamerat till prest uti Scara domkyrkia utaf högw: h:r biskopen doct Jesper Swedberg, hwilket skiedde 1711 d: 3 sept. och d. 4 octobr. derpå fölljande begaf han sig ombord på ett engelsk skiepp till Engeland och efter en swår utstånden storm, anlände til Harwith i Engeland d: 26 october therest han måste uthärda then så kallade 40 dagars quaraintaine, och igenom en ogudachtig skieps capitains förwållande, som war en presbyterian, utstå allehanda olägligheter, och jämwäl brist uppå födo och underhåld. D: 8 december samma åhr ankom han till London, ther han afbidde tilfälle til resans widare fortsättiande til Westindien, och i medlertid besåg hwad som härligit och merkwärdigt är i thenna stora, folckrika, och för sina rikedomar, handel siöfart, lärda wettenskaper, allehanda konster och handtwärk, samt kloka och nyttiga inrättningar ikring hela werlden namnkunniga staden.

1712 d: 11 febr. efter erhållit resepass utaf kongl. ängelska hofwet, samt recommendationer ifrån my lord bishop of London framledne doct:r Henry Compton, hans exellence swänska riksrådet gref Carl Gyllenborg tå för tiden warande kongl. resident i England, och americanska governeuren, som är ägare af Pensillvanien, sir William Penn, begaf han sig i herrans namn på then långa siöresan och med god hälsa efter många äfwentyr genom the warma climater, omsider anlände d: 21 aprilis til Carolina land och så upföre genom Virginien och Maryland, äntel. efter en siöresa af 5209 engelska mil, allenast räknade ifrån Lizard i Engeland ärnådde sin resas ändamåhl, Christina kyrkia i Pensillvanien hwilket skiedde d: 1 maji ofwannämde åhr. Ther har han sedan sitt dyra embete wårdat och skiött, som en rättsinnig predikant ägnar och bör, rättandes sig alldeles efter swenska kyrkioordningen, och thessutan efter ortens och folketz beskaffenhet. Hwar enda wecka så länge hälsan warat, har han effter apostlarnas wis, gådt omkring at lära både unga och gamla. I Pensylvaniens kyrkior hafwer han hållit 680 swenska högmessopredikningar och 66 engelska, för utan ottesånger och likpredikningar hwilka särdeles the förra nästan til lika antal äro emedan hwar söndag hafwer han hållit ottesångs predikningarne efter wanligheten ther å orten, hwilket alt honom aldrig beswärligit och mödosamt förefallit emedan altsammans lände til gudz heliga namns ähra och åhörarenas upbyggelse, hwarföre och gud honom med sådana gofwor beprydde, at han en tempore, til allas nöje sina predikningar til flästa delen förrättade, offta hafwer han hållit 3 el:r 4 predikningar å sänder i ty han först predikat i then swenska kyrkian och derpå strax begifwit sig til then engelska. Hedningarnas och andra otrognas och willfarandes omwändelse, ibland hwilka the swenske på then orten äro boende, har han ock låtit sig wara om hiertat, och dragit therom all christelig omsorg så wida möjeligit warit, och hans embetes sysslor wid the honom anförtrodda församlingar kunnat tillåta. Och har gudz nåd icke heller warit fåfång genom honom, ity han en indianisk yngling, som kunnat tala swenska, genom samma gudz nåd, fördt til christendomen, och af qvakare, morianer och mulattos har han wunnit 25 fullwäxta personer til christna kyrkian, och af presbyterianer hollaendare och scottar åhrl. några wunnit til at stadigt hålla sig til then rätta evangeliska läran hwilka ock i swenska kyrkian hafwa begåt herrans högw: nattward.

Utaf thenna sal. h:r probstens högtberömliga nit och flit i sitt embete, blef icke allenast högwördige h:r biskopen, doct:r Swedberg åhr 1719 föranlåten at honom befullmächtiga at uti hans högerewördighetz h:r probsten mag. And. Sandels ställe wara probst öfwer swenska församlingarna i Pensilvanien, hwilken beställning han ock sedan med flitiga visitationer förrättade; utan ock blef engelska vice-biskopen öfwer Östra-Mary-Land doc:r Wilkinsson 1720 d: 23 junii förorsakad at tilbiuda honom at i then provincien emottaga en ansenlig församling, som tå nyligen blifwit ledig; men sal. h:r probsten, besinnandes hwad fullmacht han på samma dag 9 åhr tilförena undfått hade af höga öfwerheten i swerige eftersatte tå, för sina swenska kyrkiors bewakande skull, en stor timmelig(?) fördelachtighet och afböjde bem:te biskops widare påstående.

Åhr 1721 d: 8 maji utfärdades ifrån then högloflige societeten i England, som har at bestyra om evangelii utspridande på främmande orter, för honom en hederlig kallelse til at förestå the vacante engelska kyrkior i Pensilvanien, jemte anbod af 10 pund sterlings åhrl. lön, (: 1 pund sterling stiger aldrig under 6 plåtar, men ofta öfwer, och giäller i America för 40 d:r k:mt, :) ther han wille hålla 20 engelska predikningar om åhret, hwilken förnäma kallelse han ock emottog, och intil sin afresa troligen åtlydde, utan ringesta försummelse, wid sina swenska kyrkior.

Åhr 1722 i aprill wälsignade gud hans embete wid then engelska kyrkian Apoqvinimis med en besynnerlig framgång, i thet han efter många tidz förut anlagde omsorg på then i Maryland närboende wilfarande sectens omwändelse, som kallades Labadists, äntel. på en Visitation wandt hela partiet öfwer til then engelska kyrkian, tå han efter behöriga examina ibland wederbörande, intet mindre än 18 personer både små och stora döpte, och till församlingens gemenskap brachte; tå jämwäl ibland andra en hederlig matrona til döpelse framstälte 5 sina döttrar, som i sin christendoms kunskap befunnos wäl grundade, förutan then yngsta, som äntå war ett spädt barn.

Samma åhr d: 10 november fick sal. h:r probsten en annan vocation ännu hederligare än then förra ifrån then engelska vice-biskopen doctor Wilkinsson, som jemte landzens ägare och governeur i Maryland my lord Baltimore tilbod honom at uti thess province emottaga en af the största församlingar i America at wara pastor uti, hwilken församling är belägen på then härliga och stora öhn Kent, som ligger mitt emellan then östra och westra Maryland ??? som sal. h:r probsten innom dygnetz slut bekom ifrån Swerige en annan kallelse ifrån högwyrdige h:r biskopen doct:r Swedberg, at förfoga sig med thet första til Sverige, utan at weta hwart han skulle hamna el:r lända; så blef han försatt uti ett ganska stort bekymmer och twehågsamhet, hwilken thera kallelsen han borde föllja. Änteligen ansåg han then förra af engelska vice-biskopen honom til handa komna kallelsen för en efter gudz försyn honom tilskickad försökelse, om han ock wille förneka sig sielf, sin egen timmeliga förmån och lycksalighet, och alt therföre beslöt han hos sig sielf at begifwa sig på then äfwentyrliga och långa siöresan hemåt, ifrån ett härligit land, ifrån ett lärachtigt folck, ett folck som honom högt achtade ock älskade, och ifrån största liklighet, at ther med frucht kunna betiena gudz församling.

Under sal. h:r probstens wistande på thesse aflägsne orter, har gud honom hugnat med ett liufligit och kiärt äcktenskap, hwilket han åhr 1713 d: 3 maji ingick med äreborna, gudfruchtiga och dygderika jungfru Sara Wallrave. Med henne har han aflat 6 barn, 4 söner och 2 dottrar, af hwilka 2 sönner äro på then orten blefne döde och begrafne i Christina kyrkia i Pensilvanien. The öfrige äro nu närwarande och tillika med the flere i sorgen qwarlämnade, sin hulda kiära faders tidiga frånfälle med bittra tårar beklaga.

Likmätigt ofwannemde ifrån Swerige ankomna kallelse, giorde nu sal. herr probsten sig färdig til hemresan, och efter håldne valets predikningar i alla sina ombetrodda församlingar, samt ärhåldna resepass ifrån governeuren sir William Keith och collonell John France, som är högsta öfwerhet i Pensilvaniska gebitet, jemte recommendations bref ifrån engelska presterskapet, gifwit i allmänt synoder, så wäl som ock ifrån församlingarna, begaf han sig i gudz namn til siös med sin kiära hustru och små barn, åhr 1723 d: 18 october, och efter en owanlig storm och obotelig skada både på böcker och waror, och i synnerhet then samling han hade giordt utaf hwarjehanda sällsynta i synnerhet til historiam naturalem hörande stycker, hwilket alt genom hafsbölljornas öfwerswallande blef aldeles förskiämt, anlände med en swag hälsa til London d: 29 november, therest han sedan i siu månader wäntade på tilfälle at fara öfwer til Swerige: under hwilken tid, när han elljes i en så kostsam ort intet hade någon förtienst at försörja sig och sin familia med, gud bewekte then högl. societeten i Ängeland, at honom en summa af 30 pund sterling förähra, såssom en resehielp til fäderneslandet. Men therhos behagade ock then nådige guden, at än mehra öfwa honom i korsscholan, i thet gud hans såta och kiärelskel. maka och resecamerat genom döden affordrade honom til så mycket större afsaknad, som han med 4 små barn af hwilka thet yngsta, som föddes i London, war allenast 8 weckor gammalt, måste 5 dagar efter dödzfallet begifwa sig åter til siös ifrån London til Swerige. Thet är ganska märkwärdigt, at uti ett så ängsligit och bedröfweligit tilstånd, tå sal. h:r probsten wiste sig intet råd, huru thes späda barn skulle på siöresan kunna upfostrad warda, bewekte gud en ährlig och hederlig englesk hustru til christeligit medlidande, så at hon fölgde med på skieppet til Swerige, thet späda barnet at skiöta och fostra, och efter fulländad siöresa begaf sig strax tilbaka igen til Engeland.

Åhr 1724 d: 3 julii anlände sal. h:r probsten til Helsingborg och efter en beswärlig och kostsam landresa genom Skåne, Småland, och Westergiöthland hwarest honom tilhanda kom sal. biskopens för honom utfärdade collations bref på Saethers pastorat, stanade omsider med sina barn i Nysättra probstegård i Upland, och afbidde hwad gud widare om honom besluta täcktes. Imedlertid upwaktade han i Stockholm theras kongl. majestaeter som emot honom all kongl. nåd förklarade, wardt och inkallad inför samtel. riksens råd, som betygade theras enhälliga nöje öfwer then af honom ingifna berättelse om then swenska kyrkios närwarande tilstånd i America, samt theras åstundan, at then blefwe til trycket befordrad, hwilket och sedan skiedde. Sal. probsten har och i pennan författadt hwad eljest märkwärdigt förekommit, så wäl under sielfwa resan, som under thess wistande i så fierran land, hwilket äfwenwäl wore wärdt at igenom trycket blifwa allmänt kunnigt. Till föllje af hans kongl. maij:ts wår allernådigste konungs bref af d: 22 decemb:r 1724, utkom 1725 d: 27 januarii fullmacht för honom at wara probst och kyrkioherde i thenna christel. och hederwärda församling, hwaruppå han här d: 2 maji hölt sin första predikan. Med hwad nitälskan han här sedermera har sitt dyra herda-embete fördt, med flitigt predikande, enär hällsan welat tillåta, med trägen cathesmi förhör, med berömlig ifwer och sorgfällighet at afskaffa några gamla inritada(?) oseder, therom behöfwer man så mycket mindre anföra som alt sådant är thenna christeliga församling, såsom lefwande wittnen nogsamt bekant. Och ther någon af wrångt sinne ej skulle unna honom thetta wälförtienta loford på hans döda mull, then skall en gång inför then stora domaren thet nödgas tilstå och ehrkiänna. Samma åhr som sal. h:r probsten ankom til församlingen, ingick han et kiärt och liufligit ächta förbund med dydädla jungfru Brita Lagerbaeck och har sedan med henne uti inbördes kiärlighet och förtrolighet sammanlefwat i 8 åhr och några månader, under hwilken tid gud theras liufl. ächtenskap wälsignadt med 5 barn, 4 söner och en dotter hwilka äro så mycket mehra til beklagandes, som the i sin späda ålder ej sielfwa sin stora saknad förstå.

Hwad siukdomen widkommer, har sal. h:r probsten några åhr warit beswärad af sweda och werk i fötterna, hwarföre han måst några somrar bruka bruns-curen; men när han förledit åhr i junii månad hemkom ifrån brunnen, wardt han ansatt af en swår andtäppa, som altmehr och mehr tiltog ty blef han nödsakad at för några w eckor sedan, låta föra sig til Fahlun, på thet han berömliga läkiare måtte hafwa så mycket närmare wid handen. När nu sal. h:r probsten märkte at siukdomen alt mer och mer ansatte honom föll han på sina knän och bad innerligen och hiertel. at om gudz nådiga wilja wore, skulle han äntå wara hans församling til tienst och sin k: hustru och små barn til nytta och fromma. Men fick therpå lika som i sitt hierta det swaret af gud, at hans lefnadztid war nu ute, då han derpå tillika med sin kiära maka med stor andacht beredde sig til herrans heliga nattward och sände efter hans högerewördighet h:r probsten i Fahlun, mag: Eric Biörk som honom med herrans nattward berättade och med gudz ord tröstade, hwilket skiedde 4 dagar för hans död. Hwarpå han fick en så stor kraft och frimodighet emot sielfwa dödzkampen, at then slafwiska fruchtan för döden war hos honom aldeles borta, som han sielf bekiände. Tog sedan ett kiärligit och frimodigt afskied ifrån sin kiära hustru och sin älsta son, som han hade efterskickadt och med kraftiga ord gaf them then sidsta wälsignelsen. Sedan lät han sina kiära syskon läsa för sig utur anderika böcker, som han med en särdeles hugnad och hiertans tröst hörde på och sade nästan wid hwar mening han hörde med ett gladt hierta: Gudi skie lof för then trösten. Äntel. tog han ihop sina händer och med ett starkt måhl läste först: Fader wår, sedan de 3 wåra trones articlar, och sade therpå: på thenna tron min herre Jesu, har iag lefwat, på thenna tron will och skall iag nu dö, och iag wet at ingen ting skall kunna skillia mig ifrån then kiärlek, som är i Jesu christo wårom herra. Ja tu store gud, som hafwer haft tin nådiga hand öfwer mig i 7 och 50 åhr, och altid så underligen och wäl mig bewarat på the farligaste resor och swåraste wägar, ther iag wandrat ibland willa hedningar och altid funnit tin nåd och barmhertighet öfwer mig. Will tu nu min Jesu öfwergifwa mig? Nu när iag mäst behöfwer tin nådiga hielp? Nej thet giör du intet, du får intet, du skall intet, du kan intet förneka dig sielf och gå ifrån titt löffte, då måste nu kiännas wid mig tin tienare. Har du icke för min skull på korset ropat: min gud, min gud, hwi hafwer tu öfwergifwit mig. Du får nu intet öfwergifwa mig, utan kom nu och lös upp thetta bandet och släpp tin tienare i paradiset. När dödzkampen war som starkast och plågorna som swårast, ropade han: min Jesu, tu må handtera mig så hårdt, som du will, så skall iag dock intet stå på thet rummet, at iag skall skylla dig för thet, at tu handterar mig för swårt, utan kom til mig, kom, kom, iag släpper tig intet, förr än tu wälsignar mig. Efter mycket annat gudeligit tal och kraftiga språk han hade, begynte målet mer och mer förswinna om lögerdags afftonen, då man för hwart hans swåra och tunga andedrägt hörde honom med swäfwande mål bedia: herre Jesu hielp mig. Då han omsider kom som i en rolig sömn til klockan 10 om söndags morgonen som war d: 23 decemb:r då han hastigt blef upwäckt, och wid the ordens föreläsande, herre Jesu i tina händer befaller iag min anda, lyfte han med andacht och ett gladt ansichte sin ögon up, och strax therpå afsomnade. Hans ålder 57 år 8 m: 12 d:

Sources

• 1677 Christening: Stora Skedvi kyrkoarkiv, Dalarnas län, Födelse- och dopböcker, SE/ULA/11309/C/1 (1650-1703), sida 162; https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0013869_00070
• 1713 marriage: Christina Congregation, Trinity Church, Wilmington, Delaware church records, 1750-1889; Miscellaneous and vestry records 1697-1858 Baptisms, marriages, & deaths 1713-1756; page 96 (first book); https://www.familysearch.org/ark:/61903/3:1:S3HY-DYN7-HM9
• 1734 Obituary: Gagnefs kyrkoarkiv, Lysnings- och vigselböcker, SE/ULA/11214/E I/2 (1703-1775), sida 17; https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0012569_00023
• Craig, Peter Stebbins. Samuel Petersson of Christina and His Descendents, Swedish Colonial News, Spring/Summer 2007, v3, n6, p5.

See also:

• Burr, Horace. The records of Holy Trinity (Old Swedes) Church, Wilmington, Del., from 1697 to 1773 (1890).
• Svenskt Biografiskt Lexikon #12949 Retrieved 2021-12-16
• Wikidata: Item Q5803979, sv:Wikipedia
• Westerås Stifts Herdaminne af Joh. Fr. Muncktell, Andra delen, Gagnef med Mockfjerds Capell, 1. Kyrkoherdar, 18. Mag. Andreas Hesselius; https://www.zenker.se/Historia/Herdaminne/gagnef.shtml#kh18