Världens snyggaste apokalypser

Om världen går under, ja, då ska den gå under med stil. Så kunde man beskriva konsten som framställs av Åboduon IC-98 (Visa Suonpää och Patrik Söderlund).

Allt i deras verk, vare sig det är animationer, videor eller installationer, kretsar kring en fråga: Vad händer med det vi skapat, när vi inte finns längre?

När vi, homo sapiens, den vise mannen, blir utrotade av en katastrof (meteoritnedslag, vulkanutbrott), klimatförändringar eller, varför inte, utomjordingar?

Eller när vi utrotar oss själva? Också det ett beaktansvärt alternativ.

En vy från andra sidan

Jag kommer ihåg när jag för fyra år sedan såg deras storslagna animation En vy från andra sidan på Kunsthalle Schirn i Frankfurt.

En stor mörk sal på översta våningen, en enorm duk och så en byggnad som såg väldigt bekant ut. Det är ju Pinella i Åbo, tänkte jag.

Byggnaden vittrade långsamt sönder medan timmarna och tiderna flydde. Till sist fanns bara ruinerna kvar som berättade att människorna hade varit i farten.

Jag satt där i mörkret och tittade på verket i hela dess längd: en timme och elva minuter! Tiden gick långsamt och fort på en och samma gång.

Jag fick genast animationen på näthinnan när jag läste att IC-98 ställer ut sina nyaste verk från tre år tillbaka i Helsingfors.

Tyvärr rymdes inte En vy från andra sidan med eftersom den är för gammal. Men du kan se verket i hela dess längd på AV-arkkis webbplats.

Titta helst på en större skärm och ta god tid på dig. Du blir fast. Jag lovar.

En värld som väntar

Det första verket man får syn på när man äntrar utställningen i Helsingfors konsthall är en enorm matta på tre gånger fem och en halv meter som hänger på en vägg.

Mattan liknar en gammal gobeläng. Den är vävd (inte knuten) i den gotiska millesfleurs-stilen. Millesfleurs betyder tusen blommor och ordet beskriver väl hur dylika mattor ser ut. De är översållade av växter.

Verket bär namnet A World in Waiting och efter titeln står ett par koordinater i parentes: 78°14’08.4”N 15°29’28.7”E. Koordinaterna betecknar en plats på Svalbard.

På platsen finns Svalbards globala frövalv, 125 meter in i urberget.

Det består av tre lagerrum med låg luftfuktighet och en temperatur på minus 18 grader. Valvet som avskiljs med lufttäta slussar har plats för 4,5 miljoner fröprover av nyttoväxter från hela världen.

Mattan och växterna som finns på den ska representera den här platsen. Men inte nu utan om 2000 år.

Själva cloun är att växternas frön är invävda i mattans struktur av konstnären och mattvävaren Kustaa Saksi, som förtjänar ett extra omnämnande. (Texten fortsätter efter förteckningen av växterna i bilden här nedan.)

Växterna som finns på och i mattan:

- Rödven, agrostis capillaris
- Kvanne, angelica archangelica
- Majrova, Brassica rapa ssp. campestris
- Mjölke, chamaenerium angustifolium
- Kruståtel, deschampsia flexuosa
- Lappelm, elymus mutabilis
- Rödsvingel, festuca rubra
- Ekorrkorn, hordeum jubatum
- Fjälltimotej, phleum alpinum
- Ängsgröe, poa pratensis
- Polarblågull, polemonium boreale
- Rabarber, rheum rharbarbarum
- Rosenrot, rhodiola rosea
- Röda vinbär, ribes rubrum
- Hjortron, rubus chamaemorus
- Potatis, solanum tuberosum
- Maskros, taraxacum officinale
- Rödklöver, trifolium pratense ssp. pratense
- Vitklöver, trifolium repens ssp. repens
- Lingon, vaccinium vitis-idaea
- Kråkvicker, vicia cracca
- Häckvicker, vicia sepium

Jag förtjusas av tanken att mattan någon gång hamnar på en soptipp och så småningom förvandlas till ett stycke jord. Ur jorden spirar sedan växterna vars frön är insydda i mattan.

Kronos hus

Utställningens mest spektakulära verk finns inte i Helsingfors konsthall. Det går helt enkelt inte att flytta.

Det heter House of Khronos och finns i byn Pöytis (Pöytyä) i Egentliga Finland. Huset är en gammal gård som har förvandlats till ett konstverk.

IC-98 köpte den övergivna gården år 2016 med stöd av Lönnströms konstmuseum i Raumo. De kartlade allt som fanns där: blommor, träd, byggnader, inredning, fåglar...

När de var färdiga med dokumentationen byggde de ett staket kring gården och tomten. Ett staket utan dörrar eller portar.

Sedan donerade de gården till kommunen med kravet att skydda den för all framtid. Skyddsbeteckningen är ännu på hälft men väntas beviljas inom kort.

I utställningen i Helsingfors visas köpebrevet, bilder, ritningar, förteckningar, ansökningar och allt det andra som har med ett husköp att göra. Till och med hörandet av grannen som krävs för ett bygglov finns med.

Önskas köpa eller som gåva.

Ur IC-98s annons

Nu står den alltså där, gården, omgärdad av ett bastant staket. Ett föränderligt konstverk byggt för evigheten. Som ska leva sitt eget liv och dö på sitt eget sätt.

Reellt och virtuellt

I ett skilt rum kan man sedan dyka in i den virtuella världen. Där finns nämligen ett par VR-glasögon och två joysticks och med hjälp av dem kan man utforska huset och tomten.

När man hittar ett ställe av intresse, till exempel en blomma som man inte känner igen, får man all önskvärd information om den.

Andra människor som finns i rummet ser på en videoskärm var personen befinner sig som rör sig i den virtuella världen. Jag stod länge där och följde med en annans rundvandring i trädgården.

Kombinationen mellan informationen på skärmen och personen med VR-glasögonen på, som tassade omkring i rummet som en borttappad björn, var mycket rolig att beskåda.

Allting förändras

Utställningen består av bara ett fåtal verk. IC-98 spottar inte ur sig konst i parti och minut. De jobbar ytterst noggrant och systematiskt.

Ingenting finns där av en slump. Allt är uträknat tills de sista bitarna har fallit på plats. Det här ser man också i verket med det latinska namnet Omnia mutantur (Allting förändras).

Vi ser på en stor skärm en värld som skapas, utvecklas, exploateras och förstörs. Allt det här till tonerna av ett suggestivt soundtrack som tar avstamp i bilderna.

Omnia mutantur är en tidsresa genom evolutionen, de geologiska epokerna och organismernas riken mot den av människan förorsakade naturförstörelsen och en ny början.

IC-98

Omnia mutantur (2018) är det nyaste verket på utställningen och har allt det som utmärker IC-98's oeuvre: katastrofstämningar och civilisationskritik i en snygg förpackning.

Katastroferna vi drabbas av är antingen geologiska (vulkanutbrott, jordbävningar) eller kosmiska (meteoritnedslag) och vi kan bara reagera på dem.

De är naturliga. Till skillnad från katastroferna som är skapade av människorna. De är onaturliga.

Naturen vs. civilisationen

Det känns som om IC-98 har lusläst de tyska filosoferna Theodor Adorno och Max Horkheimers bok Upplysningens dialektik (Dialektik der Aufklärung, 1944), som de skrev under intrycket av den kanske största katastrofen som mänskligheten har ställt till med hittills: andra världskriget och framför allt förintelsen.

De beskriver människans förnekelse av naturen. Naturen (som också är människans natur och ursprung) begränsar hennes frihet och har därför bekämpats av människan.

Människans vapen mot naturen är teknologin och hon våldför sig på naturen med hjälp av den. Och bedrar sig själv. I kampen naturen mot civilisationen har människan allt att förlora.

Naturen drar alltid det längsta strået. Det tydliggör IC-98 med sin konst på ett eftertryckligt och oefterhärmligt sätt.

För hela familjen

Deras estetiska tillvägagångssätt gör utställningen njutbar trots det dystra temat. Man blir eftertänksam, men inte på dåligt humör.

De visar utan att skriva på näsan. Tänk själv, säger de.

Utställningen som pågår hela sommaren lämpar sig överraskande nog också för barn. Där händer mycket och somligt är interaktivt.

Verken är inte skrämmande utan "dyster sköna installationer", som Helsingfors konsthall skriver i sin presentation.

Det är aldrig för tidigt att lära sig vett och etikett gentemot naturen. IC-98 visar på följderna om man inte gör det, på ett stiligt och snyggt sätt. Det tackar vi för.

Utställningen pågår fram till den 5 augusti 2018. På Helsingfors konsthalls webbplats hittar du mera information om öppethållningstider och annat praktiskt.